torsdag, februari 05, 2009

Det är lätt och svårt

Jag sitter i min bil. Telefonen börjar kvittra. Det är Individuell Människohjälp som vill samtala. Kvinnan i luren pratar länge om deras arbete i Gaza. Sen frågar honom jag vill öka värdet på min månadsgåva. Jag vill inte det. Men det säger jag inte. Istället ljuger jag. Ett fult ljug.

"Ja du. Jag blev av med jobbet i fredags så det kommer kanske inte så lägligt just nu."

Jag vet inte vart denna lilla lögn föds. Plötsligt är den bara hos mig. I varslens tid inte alls otänkbar. Hon i andra änden får något ledsamt i rösten och några sekunder senare avslutar vi vårt samtal.

Jag får dåligt samvete och sitter i min bil och skäms. Jädrigt onödigt att ljuga om en sådan sak och jag sitter och undrar varför jag inte bara sa att jag inte hade någon större lust att öka min månadsavoffring. Jag lovar mig själv att inte ljuga om sådana simpla saker som faktiskt är helt onödiga. Riktiga saker måste det va om det ska bli osanningar i framtiden.

Någon timme senare sitter jag fortfarande i bilen. Jag hade en tämligen dryg sträcka att köra just denna dag. Telefonen ringer igen. Nu är det Greenpeace som är på tråden. En ny kvinna förklarar nu om viktiga regnskogsprojekt i Kongo. Efter någon minut kommer hon fram till samma fråga som föregående telefonist...
Nu var jag liksom inkörd i ett spår. En liten utväg låg där tillhands. Klippt, skuren, måttad och färdig. Trots mina löften till mig själv bara delar av ett dygn tidigare så händer det igen. Lögnen återskapas. Hoppar in i luren, ut i luften, via någonn fjantigt blinkande mast och in i den stackars regnskogspredikantens öra. Hon får något medlidsamt i rösten och sekunder senare lägger vi på.


Ja så lätt kan det vara. Att först lova något och sen göra helt tvärtom.

För någon vecka sen fick jag ett sms där det stod saker som jag blivit lovad att det aldrig skulle framföras via sms eller mail nej inte ens över telefon. Live skulle det vara.
"Jag kommer i så fall säga det till dig"
Men. Jag vet hur lätt det är att lova och sen glömma. Det går lätt. Speciellt i bil.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

1 kommentar:

Gunilla Jakobsson sa...

Du är modig som erkänner - du hjälper oss andra att förbereda oss på samtalet - och kanske ringer det då i klockan. Då finns det minst två alternativ: "kunde Nisse så kan jag" eller "Nej jag ska minsann inte va så feg som Nisse"