Brott lönar sig

Jag har ätit hemlagat för första gången på ganska länge. Det var gott. Flög hem från Belgrad nu i morse. Sverige fick smisk av Danmark och jag har fått rapport, från Bildbyråns partner Witters, om många publiceringar i olika tyska tidningar. Anledningen är den här nedan. Innan Sveriges match spelade Tyskland mot Polen och i slutet av matchen händer det. Jag sitter nära. Knappt tio meter. Jag kan höra knaket. Herr Haass spelar inte på ett tag.

Notera att de svarta skorna tillhör samma man... Jag har aldrig börjat kallsvettas under jobb så som jag gjorde i går. Huga.

Den dära Daniel

Han heter Daniel Nilsson och är min vän. När jag är hemma i Malmö händer det tämligen ofta att jag svänger förbi Daniel och Åsa. Vi har nämligen bott i hop under två OS och ibland blir sällskapssjukan för svår och då invarderar jag den stora lägenheten med de vita golven. Fast allt det där är bedrägeri. Det vet de båda föräldrarna också. Mina riktiga kompisar är Daniel och Åsas avkommor Rufus och Betty. Jag säger det inte högt men jag kommer egentligen för att leka gissa djur-leken.

Hur som helst har Daniel kommit på den fenomenala idén att göra kortare nomineringsintervjuer med några av sina vänner som i år blivit nominerade till det stora bildkalaset som hålls i Malmö i mars.

Nu är det min tur. Du läser här.

Min riktiga kompis och jag.

Det alla redan förstått

Varje gång det kommer upp ett nytt gäng intervjuer på Kapten Darebergs blogg så är det som om något inom mig kvittrar till. Jag tycker det är väldigt roligt att läsa lite om hur andra arbetar och tänker.


Sen tycker jag även Norra Skånes artikel skriven av Bertil Nilsson är rolig att läsa. Vi borde bygga mer varumärke. Det kanske kommer.

Grand Roses

Sitter på hotellrummet och lyssnar på Grand Roses. Låten sammanfattar det bra även om det kanske inte är Malmö de sjunger om eller som jag tänker på. Men ändå. Regnet faller tätt utanför och om bara ett par minuter ska jag ta mig till arenan för ännu en träning. En av de sista detta mästerskap. Snart lämnar jag detta land där vuxna män å ena sidan har "krigshjältar" tatuerade på armarna och dels promenerar sina kaniner.

Första promenaden

Jag är lite krasslig. Jag är inte döende utan lite förkyld. Jag skippade frukost och låg istället och kurerade mig på hotellet. Men när Åsa och PeTTer erbjöd mig sällskap och promenad i den Belgradska solen kunde jag inte säga nej. Iphonen är bra ibland. Min inköpta kompaktkamera får inte längre följa med på resor och promenader. Den likt skrivmaskinen fyller inte längre någon funktion. En dag behöver inte innehålla så mycket. Lite vila, lite mat, en dubbel espresso, lite sköna gubbar och en kanin.

Bloggträdets stam

Den svenska fotobloggsfären har en gudfader. Han heter Lars och är just nu tjänstledig och hänger lite skönt i Asien. Lars är, som vanligt, nominerad till Årets Bild. Efter som herr Dareberg tycker om att hästjobba så har han likt förra året gjort intervjuer med samtliga nominerade till svenska ÅB. Jag försökte igår svara så snällt jag kunde och här kan ni läsa vad jag säger. Ni ska för övrigt alltid läsa Lasses blogg. Det mår man som bra av och det kan man behöva en kollapskväll som denna.

Bussresan och ankomsten

Dagen som började så fint med nominering och kallbad slutade inte lika bra. Sverige förlorade mot Tyskland och och jag gick in i förkylningsväggen. Vet inte riktigt när jag sist var sjuk så det kanske var dags. Igår bytte vi stad. Större, mer betong och allt är dyrare här i Belgrad. Hotellet är ett gigantiskt betong och glaskomplex som den gamle Tito hade varit stolt över. Den drygt tjugo mil långa minibussfärden till Belgrad var inte det roligaste jag varit med om. PeTTer hade ordnat det som så att både minibuss och chaufför stod och väntade utanför vårt hotell runt nio på morgonen. Problemet var bara att vår högt skrattande chaufför kvällen innan hade bilat de dryga trettio milen från Novi Sad och efter detta suttit och rökt under fläkten hos sin kusin i Nis. Så vi hade inte käkat motorväg i mer än trettio minuter innan ögonlocken på mannen, vars liv vi lagt i hans händer, började klippa med lite för korta mellanrum. När han nickat till tre gånger kände jag mig tvungen att fråga om han var trött. Tyvärr missförstod han mig. Han trodde i stället att jag tyckte han körde långsamt. Så istället för att pigga på sig mumlade han något om vatten på vägen och gasade sedan upp den rostiga mitsubishin i 150 blås så att hela kupén skakade. Men han hittade efter ett tag en bättre hastighet och jag och SR:s utsände Per Kahl gjorde vårt yttersta för att hålla ett så uppiggande samtal med vår rattansvarige som möjligt var. Efter nästan tre timmar var vi framme. Vakna och belåtna. Chaffisen vinkade av och jag hoppas verkligen han höll sig vaken på egen hand hem till Novi Sad.








Vill även passa på att tacka för alla kommentarer här i bloggen, på facebook och via sms. Det känns kul att så många skickar sina hälsningar. En sak som jag twittrade lite förstrött om igår var frågeställningen, förutom den ständiga kvinnobristen, var norrlandstidningarna tagit vägen. Lokala tidningar i norr om Stockholm lyser åter igen med sin frånvaro. Synd.

Dagen D

Jag har andra år haft mycket högre förhoppningar än jag hyste detta år. Därför brydde jag mig inte om att sitta klistrad vid en skärm när klockan slog tolv. I stället så gick jag och bevittnade en mycket märklig tävling. Biskopen i Nis kastar varje år den 19 januari under högtidliga former ett träkors i floden. Förste man att fånga korset blir hjälte och hyllas unisont. Ett tjugotal deltagare stod denna dag i badrockar och väntade på att krucifixet skulle sjösättas. Det var kallt. Det flöt snö i floden. Biskopen i sin svarta hatt var långrandig. Då ringer det på min telefon. Det är Daniel Nilsson.
"Jhallå duhhhh! Dags att kjårka oupp skömpan!. Du ä nåjminejad!" klingade den skånska dialekten i örat. Inombords jublade jag till. Utombords gjorde jag nästan ingenting. Herr Biskop hade nämligen precis börjat skvätta vigvatten på deltagarna.

Loppet var kort och kallt. En ung robust man med kralliga muskler och aningens underhudsfett vann. Han blev glad. Jag med.

Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Färgchocken i natt. Nya Nikon D5?

Nu blir det sådant där fotonörderi igen. Eller kameraporr snarare. Så här ser världsbilden ut. Kameror är svarta. Canon och Nikon dominerar den professionella pressfotomarknaden. Bådas kamerahus är svarta men canons objektiv är grå. Det är färgerna som finns och så är det bara. Min förvåning blir därför stor när jag på den tyska presskonferensen ser jag någonting som gör att jag för ett par sekunder undrar om jag fått starr. En av kamerorna i rummet är minst sagt iögonfallande. Eller vad säger ni? Frågorna hopar sig. Är det förhandstitten på nya Nikon D5?



Så här ligger det till. Mannen här nedan heter Axel. Han är tysk, som ni ser, och jobbar på byrån DAPD. Han gör, som han själv säger, många "rödamattanjobb" och hade i förbigående nämnt för någon på Nikon att han ville ha en kamera som stack ut så att alla tittade på just den kamera. Några veckor senare så kom detta fantastiska kamerahus till hans kontor.

Jag kan också nämna här i bloggen lite i förbigående att jag gärna tar en sådan är färggrann rackare.

Orakad och idogt arbetande

Jag satt och skickade mina sista bilder. Kvällen var sen och presscentret skulle stänga inom 30 minuter. Då kommer en kvinna med en diktafon, en liten digitalkamera och ett block. Hon undrar om hon får fråga mig lite om vad jag tycker om Nis. Klart hon fick. Efter att ha översatt texten i google translate så kan jag se att jag typ tycker Nis är fina fisken även om internet bakom mål suger ibland. Korrekt så. Här har ni länken.

Matchrapport

Eftersom hotellets internet är lika svajigt som Nasdaqbörsen så kommer här. en aning föresnat, en liten rapport från gårdagens match mellan Sverige och Tjeckien. Förhandssnacket gick mycket om hur Sverige skulle få stopp på den tjeckiska storskytten Filip Jicha. Aftonbladet Johan Flinck och jag gjorde ett förhandsjobb där lagkamraten Kim i Kiel fick spänna ögonen i den reslige tjecken.

Ska inte referera matchen i några längre haranger utan nöjer mig med att konstatera att ljuset i arenan fortfarande var superbt, att Jicha stoppades effektivt och att försvarsjätten Magnus "Orsa" Jernemyr lyckades komma först i en kontring. Tyvärr slutade anfallet inte lika lyckligt som det mot Slovakien 2008. Den gången, sist Orsa var över halva plan, satte han iskallt bollen i mål. Denna gång räddade målvakten och Magnus dundrade in i stolpen med värdlens fart. För någon sekund trodde jag att karln bröt både rygg och ben. Men han ställde sig bara upp och sprang illerkvickt hem till försvarsänden. När jag träffar honom i dag så erkänner han dock att smärtan var tämligen påtaglig vid kontakten med målramen.
"Hade jag inte missat hade jag legat kvar. Nu blev det bom och då kan man ju inte ligga där och vrida sig."



Som sagt. Det var gick bättre mot Slovakien 2008.


Lite andra bilder från matchen då.

Kaffet var inte ens gott

Middagen igår kväll var fin. Gott men kanske inte så nyttigt. Grillspett och baconlindad kycklingfilé blir nog lite väl kolesterolspäckat om man äter det varje dag. Var på träning i morse och det mesta var sig likt. Det fotbollades, joggades och sen så hände inte så mycket mer av värde.


Korta och okoncisa inlägg just nu. Men det har i ärlighetens namn inte hänt så mycket. En nyhet, som förvisso är någon vecka gammal, är att TV4 nu använder Bildbyråns bilder på. Här kan ni se ett par exempel på deras EM-sida.

Träningsdagen ett

Trots att dagarna verkar lugna så är tendensen alltid samma. Timmarna äts upp. Nu står PeTTer och stampar i korridoren. Middagen ska inmundigas på bokat bord.





I morgon kanske de där skorna hinns köpa...