Oj oj oj

Jag vet. Jag bloggar lite för lite. Ingen uppkoppling hemma gör att det blir så. Men snart flyttar jag till Götet och lägenhet med uppkoppling! På måndag närmare bestämt. Ska bli kul. Lite pirrigt men kul. JAg har fått beställa de grejer jag vill ha. Välja och vraka. Frossa.

Hela veckan har varit så jävla smockad. Men jag tvingade mig till skogs. Kom hem med fem kilo kantareller. Lyckat. Dom torkar nu. Ska bli soppa sen. Eller sås. Eller mögel.
Jag har renoverat bil. Lackat spacklat och hållt på! Mina fingrar är alldeles svart. Olja går ganska lätt att tvätta bort men underredsmassa sitter som tapet på fingrarna. Bara bensin hjälper. Men jag har två stora sår på fingrarna så att tvätta dom med bensin känns inte aktuellt. Jag får se ut som en uteliggare ett tag helt enkelt.
När jag nu ikväll skulle boka besiktning fanns inga tider... Bara i Ånge. Så klockan 12:50 imorgon ska jag vara i Takidas hemort och besikta Svarta Pärlan.

Kvällens lista.
Boka besiktning
Betala böter
Betala in stryktipspengar
Skicka bilder till Expressen
Fakturera Expressen
Bränna två skivor med bilder
Inge mer

Jag lovar bättre bloggande nu. Och ocensureade arbetsplatsbeskrivningar. Jag är ju strax på ny arbetsplats. Där ingen läser min blogg.... Än.

Nickel Kickel morfars bästa jordfräsare.

Funderingaar i Bulgarien vol 1

Idag har vi flytt charterorten. Vi tog bussen. Som riktiga bulgarer. Betalade tre leva. Akte i en halvtimme. Kaopte markesjeans som skulle varit skitdyra i Svearike. Kom undan med drygt fyrahundra svenska. Helt okej. Maten ar inte den basta men det ar helt okej anda.

Det har borjat rora pa sig annu mera! He he... Men men. Jag ar i ett land dar det ar svindyrt att svara i telefon sa jag far ringa pa tisdag...

Funderingar saledes.
Fundering I
Alla och da menar jag alla tror inte pa min kladesstorlek. Ingen kan gissa ratt. Ingen. FinaElina ar bara en i skaran som gissat fel, och hon har npg sett mig bade naken och pakladd ur alla vinklar... Ska aterkomma till det nar jag har a a och o pa tangentbordet. Hur som helst gissade de bulgariska expediterna ocksa fel.

Fundering II
Det krylliska alfabetet ar fan i mig det mest lagiska jag varit med om. Nej. Jag ar inte ironisk. Till exempel later alltid bokstaven b alltid likadant. I alla fall vad jag har lart mig...

Fundering III
Varfor far jag sada enorma myggbett i Bulgarien medans jag i Sverige inte ens marker dom(fragetecken jag lyckas inte fa till det pa detta skittangentbord) Kan de builgariska myggorna var giftigare(fragetecken)

Ja ja den som soker han letar.

Hej da!

I sanden bland betongfundamenten

Semeste. Det ar da skont. Men aningn irriterade. Jag trivs inte sa bra pa charter. Fast det funkar. Det funkar bra. Riktigt skont.

Orkar inte skriva mer. Men det har borja rora pa sig igen.. Kapten Klanning vet... Men an har jag inte hort nat.. Men vi far se...

Nickel Kickel.

I ett helt nytt land...

Jaha... Det var det. Borgarna ska ta över. Jag känner mig... Tom. INget speciellt.

Jag är av den uppfattningen att det inte kommer att bli nån oerhörd skillnad. Men skillnaden som ändå blir är fan inte till gagn för Sverige. Det är då min åsikt. Jag la min röst på behörigt avstånd från TäbyReine. Eller behörigt och behörigt. Så långt bort som man kan och fortfarande vara kvar i riksdagen. Att sälja ut och privatisera universitets sjukhus är inget jag stödjer. Att sänka skatten för de som tjänar mest och samtidigt sänka ersättningen till den som är sjuk. Det håller inte.
Men hallå säger nån. Det är ju skitmånga som lever på bidrag jö! Skit många som fuskar med sjuförsäkring jö! Skit många som springer på a-kassa jö!
Förvisso sant. Men ändå. Ponera att man blir sjuk. Riktigt sjuk. Inte nån förkylning utan cancer eller ms eller så. Ska man då behöva leva på existensminimum? Äh! Säger nån. Hur många är det då? Ungefär tjugo gånger fler är allvarligt sjuka än som fuskar. Är det värt det? Att slå undan benen för tjugo sjuka för att sätta dit en fuskare? Solidariskt? Jämlikt? Snällt? Nej. Nej. Knappast.

Det nya arbetarpartiet... I mitt arlse kanske.
Måhända är det en blå framtid. Men den är fan mörk. Jag hoppas jag har fel. Vi får se om fyra år.

Joakim Thåström sa att ett hjärta alltid är rött.

Man trivs...

Jag trivs. Det är bra. Fast jag suger på att hitta. Det är lite bökigt. Men det går bra att köra. Det är att hitta som är svårt. Nån har bestämt att det ska vara enkelriktat, bussfiler och svängavänsterförbud i alla enligt mig logiska framfarter. Men men man lär sig väl. Två mornar i rad har jag hamnat i Norrtull fast målet varit Kungsholmen... Men men...

Det är skillnad. Faktiskt. Mer än jag kunnat ana. Allt går snabbt och smidigt. Det mesta funkar. Man får de prylar, de tider och den infoprmation man behöver. Allt, hittills, flyter på proffsigt. Man behöver inte tjata eller jaga folk. Förbannat skönt.

Nu ska jag på fotoutställning med 2*Thomas. Kul!

Det rör på sig...

Jag var i AMSdjungeln. Jag var vilsen. Jag var trött. Då ringer en man, som har ett namn som jag förknippar med en jättebebis, och frågar om jag kan jobba en vecka. Ja sa jag. Sen kom jag på att det är premiär. Älgpremiär. Jag ringer upp jättebebisens namne och säger att jag vill mörda djur istället för att jobba för Sveriges största morgontidning. Han skrattar. Tycker nog att jag är en fint norrländskt klämmig kille. Vi kommer överens om att jag ska jaga måndag och jobba tis-fre. Det är ett bra beslut. Vi är båda nöjda. Vi skrattar igen och jag är lite klämmig igen och skämtar om nåt jag inte kommer ihåg.

Det är nåt speciellt. Kliva upp tidigt som satan. Packa och ge sig iväg. Träffa en del trångsynta gubbar och en del väldigt trevliga. Jag gillar faktiskt båda sorterna. Hur som helst får jag ett bra pass. Hyllan heter det. Långt och gå ioförsig men det ser jag mer som en komplimang. De unga, friska, starka och välorienterade får alltid gå längst. Man känner sig behövd och viktig. Jag trycker på ganska bra. Det går fort när jag går. Buskarna och granarna svischar undan när jag flyger som ett jehu över hyggen och hällar. När jag är framme plockades mobilen upp. 8 missade. Alla från morbror Thure. Jag ringer upp. "Nils. Du ska sitta på hyllan".... "Jag är på hyllan" svarar jag. Och det är jag. Jag har minsann suttit på hyllan förr och det här är defenitivt hyllan.
"Men inte DEN hyllan. "Hyllan på Gårdtjärnsberget" säger morbror Thure. Vem har vare så jävla dum att döpa två pass till samma namn?

Jag analyserar läget. Jag är dryga milen fel. Fatta en mil. Tio kilometer. Jag går ännu fortare tillbaka. Jag far återigen som ett jehu över hyggen och hällar. Jag åker lite bil. Jag pratar lite i radio. Tillslut är jag på rätt hylla. Bara tre-fem minuter för sent. Ingen större skada skedd. Jag ångar. Av svett. Av värme. Av dagg.
Hyllan här är inget bra pass. Snårigt och knappast nåt älgstråk. Tror jag.
Men efter dryga timmen så skäller plötsligt hunden. Inte många meter från mig. Minuterna flyter. Det knakar. plötsligt ser jag rörelsen. Jag ser den gråbruna gestalten närma sig. Kanske 85 meter bort. Den är liten. Jag tror först att det är en kalv. Men vi 50 meters håll ser jag att den har horn. En fjoling. Travande rakt emot mig på ett skitpass. Jag fångar in han i kikarn. Osäkrar. Det är snårigt. Några smågranar. Det är brant neråt. Han kliver ut i en öppning. Men han står liksom rakt mot mig. Som om en människa skulle stå ansikte mot ansikt. Han är blick stilla. Jag måste träffa honom i "stickhålet". Träffytan är liten. Minimal. Några kvadratcentimeter format som ett streck. Ett mycket svårt skott. Träffar man dör han i ögonblicket. Bommar man... D¨å dör han om nån dag. Om ingen annan får läge då... Jag har korset där det skall vara. Men jag tvekar. Älgen vädrar och snurrar sen runt på en femöring. Viker av snett neråt vänster. Jag springer fram tio meter. Det kan bli en lucka på traktorvägen. Men jag är för långsam eller älgen för snabb. Han försvinner. Tio minuter senare planterar AAAAnders tre skott i pinntjurens bog. Tre bra skott. Från sidan.
Vi byter område. Jag byter pass. Timmarna går. Jag käkar rökt fläsk. Det prasslar och plötsligt överumplar älgkvigan mig. Och där sitter jag med munnen full av fläsk och bössan i knät. Jag hinner upp med bössan. Jag spotter ut fläsket och visslar till.Kvigan stannar. Men bakom en gran. Hon börjar gå igen och jag visslar igen. Hon stannar. Men mellan mig och henne finns en lite liten björk. En kula är hård och björkris är mjukt. Men det hindrar inte björkriset från att styra ett perfekt bogskott rakt upp i mulen. Detta tänker jag på. Därför klappar jag inte till. Hon travar på igen. Jag skriker till ett ööööh! Hon stannar. Fäller upp öronen. Men återigen är det kvistar mellan henne och mig. Hon försvinner. Jag är less. Åkte till Stockholm. Kom fram tre inatt. Vaknade sju. Ringde hem vid tio. OlleBull svarade exalterat att han skjutit sin första älg. En åtta taggare. Inte en kvist emellan.
På passet som heter Nisses. Typiskt. Jag är förkyld.

Återigen tagen som en elev...

Var på politiker fjäsk. Skolministern besökte en gymnasieskola. Jag var sen. Typ en kvart. Glömde liksom bort att kameror går på batterier. Det är sånt jag glömmer ibland...
Hur som helst var aulan låst när jag återkom. Med min myndiga hand knackade jag på porten. Efter en stund öppnades dörren och jag som insåg att Mr Baylando redan hade påbörjat sitt anförande påbörjde insmygning i aula under föredrag posén. Men jag möttes av två myndiga lärarhänder tydligt markerade i mitt bröst. Inte hårt men inte löst. Budskapet var i alla fall tydligt. Väsande mellan tänderna meddelade en man i svart skinnväst att vi minsann inte kunde komma in nu, fortfarande med händerna tryckande i mitt bröst.

Jag blev arg. Jag kände mig lite förnedrad. Snubben i den lädriga västen höll ju på att puttas. Man ska fan inte puttas. Man ska fan inte putta sina elever, om det nu var det han trodde han puttade. Det är ett jävla otyg att puttas. Det gör inte ont. Men det är liksom en symbolisk handling. En handling för att visa överläge. Att puttas är ett otyg. Puttas. Smaka på ordet. Det är varken ödmjukt eller kamratandligt att puttas. Det är då säkert.
Som sagt jag blev arg.

Som en reflex tröck jag mina händer i hans bröst och väste tillbaka namnet på min arbetsplats. Skinnvästen stapplade bakåt och höll så när på att bli puttad in i ett par stolar. Han sa förlåt förlåt och jag mötte inte hans blick när jag surt gick för bi och väste idiot. Fast ganska lågt. Hade en läppläsare stått rakt framför mig hade hon/han nog uppfattat min punschlajn, men inte många fler. Sen gick jag förbi och var arg ett tag.

Sen kom en pojk med en väldig rädisa.

Hej

Ångesten och Friheten

Ångesten och friheten. Dom kommer hand i hand strax. Men va fan. Man måste vara klar nån gång. Bryta upp. Jag och Hassel har funderat ut ett hejdåfika med klös i. Blir nog uppskattat, och lite oväntat.

Jag har gått väldigt mycket på senare tid. I fjällen och hemma. I fjällen gjorde jag det med min nyfunbne vän Ynglet. Han är vansinnigt trevlig. Och vi är kanske inte vansinnigt men ganska lika. Hur som helst gick vi långt i jakt på ripor. Med oss hade vi en smålänning som skrattade som en häst gnäggar och en Bräckebo som vägde 60 kilo. Sammantaget blev det trevligt och soligt. En väldans tjock polis på en häst hann vi också med att träffa.

I övrigt har jag lust att säga alla såna saker man kan säga om man ska sluta på en arbetsplats. Vem som är dum i huvudet. Vem som är dryg. Vem som luktar svett. Vem som äter godis fast den personen är tjock. Vem som överskattar sig själv. Allt det kunde jag minsann berätta. Men det gör jag inte. Jag är för snäll. Eller för feg. Eller så är min uppfattning av verkligheten inte så sann att den skall berättas. Kanske är det jag som är dum i huvvet, luktar svett och äter godis fast jag är tjock. Vi lever våra liv med våra egna perspektiv och varsin sida utav samhällets fasad, var det visst nån som skrev...

Och tjocka personer får äta hur mycket godis dom vill. Fast om dom samtidigt klagar på sin övervikt tycker jag att det bara blir jobbigt. Ät då och var nöjd med det.

Amsdjungeln here I come.

En massa tuggummin!

81000 stycken! 81000 tuggummin! Jag kunde ha köpt 81000 tuggummin. Men de gjord ja int. Ja köpt´me nå annat. Inte de 988 öl jag kunde köpt utan något jag behöver för att tjäna mitt levebröd. Försöker jag inbilla mig.

En vecka kvar. Sen är det ut i amsdjungeln.

Roliga saker under nästan ett och ett halvt år.

När jag sa gubbjävel till jättebebisen.
Erkännandet hos cepet efter att ha backat på en reklambil.
Omkopplandet av Jättebebisens telefon.
Fotohitlers och Jättbebisens högljudda bråk som inspelades på min mobil.
Mårdskinnsgubbens samtal till Hassel.
Hö´s synande av Anja Pärssons lår.
Kaptens Klännings äventyr.
Sofinkens äventyr.
När ungdamraggarn brtättade vad han vägde.
Högsta Tuppens reaktion på min protest. "Men va fan! Vem i helvete har satt upp det här!" han har enligt uppgift aldrig hörts svära innnan.
Tjuvgökningen i blåabilen.
Arrangörens förklaring av Jan-Halvors utbrott.
Jan Malmsjös psykbryt och totala humörsvängningar.

orkar int fler

Förberedelser inför grov älgfridskränkning

Jag och Jägmästarn. Vi var ut och röjde pass igår. Det regnade. Regn regn regn. MEn vi slet på. Regnet förstörde fyrhjulingen. Den tvärdog halvvägs ut iskogen. Säkringarna badade i vatten. Jag och Jägmästarn gav dock inte upp. Vi slet. Vi bar. Vi stånkade. När vi slitit klart var det bara att putta hem den 150 kilo tunga "terrängmaskinen". Igenom skog och över stenar. Ner i diken och över stubbar. Fy fan.
Men nu har vi fria skottfält. I alla fall på Hagbergsskalet. Bra det.

Idag har jag drillat formen på skjutbanan. Jag hade tillslut tre bronsserier. Helt okej.

Ett förtydligande

Jo. Det är sant. Ja! Jag har huggigt av huvudet på hönonrna. Inte kul. Men så är det. Det är inget nöje. Inget man gör för att det är kul. Man gör det bara. För att det är ett måste. Det är int. Kul. Fast man skrattar ganska mycket. Mest för att hantera situationen antar jag. Konstigt jag vet. Sorgligt. Lite.


Trastar däremot!

Nu bär det av

Snart. Eller efter jobbet. Eller egentligen ikväll. Mott norra Norrland min fattiga kusin. Det ska bli vansinnigt kul att träffa folk. Kusiner å så som man inte träffar så ofta. Eller nästan aldrig numer. Konstigt att när vi väl träffas så gör vi det 55 mil från dom som har närmast. Smart? Nej. Kul? Ja.
Min far har köpt en Caravelle. En blå buss med ratt och spak. Med den ska vi färdas till Kalix.

Semester känns vansinngt behövligt. När jag var på väg till bilen här om dan fick jag en aningen besynnerlig känsla. Allt blev tugnt. Väskans remmar blev betongliknande och axlarna nuddade för ett ögonblick midjan. Så kändes det. Men dagen hade varit jobbig.

Krimmarn var tillbaka idag. Det var kul. Han lättade upp lite.

Själv sitter jag här och får reda på både ett och annat. Jag känner mig lite som en gossipkung där jag sitter och ger igenkännande blickar och såskoppstaffliga nickar. Ehh?

Undrar vad man ska jobba med efter sista augusti? Älgjakt på heltid?
Antingen det eller kaninfarm.

En nära Smögen upplevelse.

Var på trav och jobbade. Jag och Krulltott2. Det är bra. Man får mat. Gratis. Jag tog en blandsallad. Det var en räksallad och en ost&skinksallad som fattat tycke för varann och helt enekelt parat sig. Räksalladen var den oskyldiga skeden. Den lyckliga avkomman blev en blandsallad. Ingen arisk renrasig sallad som lämpar sig för utställning. Utan en enkel blandsallad. En i folkmun kallas, blandis.
Salladernas jumbo.
Jag gillar kycklingsallad bäst. Men nu fanns inte det. Inte ens som en part i en salladshybrid. Tyvärr. Jag fick nöja mig med en blandis. MEN den var gratis, och gratis är gott.
Lik väl. Krulltott2 hade inte vare på så många travbanor tidigare. Han var lite yr. Jag plåtade de jag skulle och när jag gjort det ringde ANTA. Hon vill åka å träffa libaneser. Och jag skulle med. - Ge mig tio minuter.
28 minuter efter avtalad tid slänger jag ut Krulltott2 ur framsätet och in kliver Anta.En Anta med åskmoln under ögonen. En Anta som har fått 28 minuter på sig att bygga ilska. En Anta som är ilsk. Ganska rejäly. Hon som berättar att hon inte vill jobba över. Jag skäms. Jag har ätit sallad istället för att sätta mig i bilen och hämta upp na. Min hjärna jobbar för att hitta en utväg. Jag ler. Men det funkar inge vidare. Jag funderar. Ska jag krypa till korset? Ja! JA! Det ska jag. I det långa loppet kommer hon att uppskatta min ärlighet. Jag tar ett djupt andetag. Nu. Nu ska hon få sanningen. Den kommer att svida ibörjan. Men det kommer att bli bättre.

Men jag ångrar mig istället för att erkänna mitt misstag och bekänna så skyller jag på Krulltott2. Anta ler. Jag med. -Dom där på sporten... säger vi och ler tillsammans. I mjugg. -Dom där på sporten...

Nio mord på en förmiddag

När jag var liten fanns det vissa höjdpunkter i livet. När näsan blev pikig. Det var oftast något inom jordbruket.
Åka en ny traktor. Se en kalvning. Grisslakt eller hönsnackning.
En del ganska idylliska en del sannerligen makabra. Bara det faktum att vi fick dra lott om vem av oss barn som skulle få skära av grisarnas öron vid styckningen kan ju, uttalade i fel sällskap, verka aningen suspekt.

Hur som helst återupplevdes en sådan sak idag.
Ganska bestialiskt men icke mindre nödvändig. Chopp chopp sa det bara.

Hur som helst. Nu ska jag jobba.

PÅ X2000 i kvällens sol

Vin. Jag tycker inte om vin. Fast jag dricker det ändå ganska ofta. Dumt. Jag dricker vin för att bli full. Det är också ganska dumt. Att dricka vin för att det är gott kommer nog aldrig att bli min grej. Dom gånger vin ändå inmundigas i min kropp är när det hör till. Eller när jag inte har något annat till hands att bli full på.
Dricka vin för att det är gott... När det finns mjölk. Dumt.

Det är varmt. Väldigt varmt. Far och mor hemma på farmen är nog fasligt nöjda. Nu kanske allt kan bli sått. Det är sent. Sent att inte ha sått klart den 12 Juni. Men det är inte deras fel.

Blommor som luktar gott

Hägg, iåförsej ett träd men det luktar ändå gott.

Syrén, också ett träd men det skiter jag som sagt i.

Majs, är varken en blomma eller ett träd, men majs rimmar på bajs och med de förutsättningarna så luktar ändå majs gott.


Jag vill bada.

I staden som har mer folk än Borås och Gävle tillsammans

Sitter på ett hotell. Ett fint ett. Tjusigt.
Har ätit så jag kan knappt ligga på mage. Thaikäk. Gott värre.

Har träffat Musse Pigg idag. Det är hans alias. Jag fotade. Mästerbloggarn frågade saker. Musse Pigg svarade. En fågel kände för att bajsa i Mästerbloggarens ansikte. Fågeln gjorde det. Gult var det. Mitt under intervjun. Fågeljävel. Min fågeljaktådra pumpade för fullt. Jag sätter tusen spänn på att det var en svindryg stockholmstrast.

Jag såg en kille idag. Han såg bra ut. Snygga kläder. Helt okej märken. Ett snyggt armband. Kanske 23 år. Det mer anmärkningsvärda var att han var så jävla tokhög. På nåt konstigt sätt. Inte på rökt flummigt leende. Utan mer, kan inte hålla ögena öppna jag vet inte vart jag är, hög. Utanför Åhlens. Hur lost är man inte då. Trasig.

Det måste nog räknas som en böjelse..

Jag gillar jakt. Nöjesjakt. Eller jakt. I princip all jakt gör man ju för upplevelsen. Och för att det är kul.
Det är det. Inte helt politiskt korrekt men inte desto mindre sant. Det ÄR kul. Att döda djur. I alla fall visss djur. Inte alla djur. Att bringa död åt skalbaggar och flugor är ju inte dirket någor man blir tokupphetsad över.

Att skjuta fågel det är kul. Det är nog det näst bästa jag vet. Jag tror det sitter rotat sedan min barndom. Trastar som åt jordgubbar skulle skjutas. Så var och är det bara.

Den lycka och det adrenalin som sprids i min kropp när jag lyckas golva en trast med en välriktad hagelskur den är behagande. UNgefär som att göra mål. Eller att smacka av den där perfekta bilden. Sjukt? Ja kanske. Sant? Ja, i alla fall för mig. Politiskt korrekt? Nej, knappsats.

Takdia går hett just nu.

Cykla inte med punktering.

På turné med "The Roof Emils Little Sister"

Jag är på roadtrip i en grön bil. Det är kul.

Ånges söner rockar. Det gör inte direkt Sandviken. Där är jag nu. I Sandviken.
Blonda pöjken är vansinnigt rolig. Man skrattar hela tiden. Fast att han säger att han ska fistfucka en i munnen. Mysig kille. Ärligt.

Senare ska jag jobba lite. Ännu lite senare ska jag sopa i mig en sex sju carlsberg. Ännu lite senare ska jag hoppa och hota folk med munfistfucking. I äkta Östavallstil.

Turnélivet är hårt. Speciellt mot de hårda. Öl är ett måste. Det är ju kul att bli full. Tycker i alla fall jag. Inte just nu kanske, men så fort jag blir full tycker jag att det är kul. Konstigt det där. Och farligt.

Nu ska jag ta upp ljud med min anordning!

Kons barn heter kalv
Fårets barn heter lamm
Hästens barn heter föl
Jag vill ha en massa öl

Boom boom schwopp schwopp

Läste några rader. Sen kom den. Inspirationen.
Jag har haft mycket att göra. Jag försöker övertala mig själv att alla sakerna är viktiga. Inte direkt gärningar som gör att jag för alltid kommer att kommas ihåg. Utan i alla fall ganska viktiga saker. Eller riktiga saker. Jag har altså inte slösat bort min tid på tv eller nåt okulturellt och obildande. Jag intalar mug att jag har gjort nytta. Hoppas.

Mina verk.
Verk 1
Mycket sång i en revy. Mest bas. Inte så kul. Men ibland tjuvgick jag upp i Alt och överröstade alla andra altar. Ha ha. Då njuter jag. Faktiskt. För min röst blir väldigt stark. Den låter mycket och högt. Det är därför jag får ta basen. Jag var även lite rolig.

Verk 2
En föreningstidning. Blev helt ok. Kapten Klänning skulle redigera. Men efter en anings redigerande övergav han mig och vårt skötebarn. Jag fick redigera själv. Det var faktiskt kul. Fast när han stod där i dörren och sa "

Lässen älskling. Jag måste jobba. Du fixa de här du

" Då kändes det som jag var en övergiven fyrabarnsmor. Som stod i hallen med brända bullar och skitiga diskhanddukar. Det gick dock över.

Verk 3
Ett fotbollslag.

Verk 4
Ett annat fotbollslag.

Verk 5
Ett jobb.

Vilket yrke kan ha flest nycklar?

har ingen större lust att---

blogga. Därför blir det inte mycket skrivet.