Var hälsad hövding

Nu är han här. Hövdingen. Jag gick med min packning på ryggen och med blicken i marken. Journalistskraporna tonade upp sig mot en himmel som jag aldrig sett blå. Då ropar någon på det nordiska språk som är mitt modersmål. På en vit golfbil med en fet kines som chaufför sitter han. Hövdingen. Han sitter och slänger med sina armar. Med en förtullad ryggsäck och en väska och lagomt långt skägg. Lite som en finklädd fotohippie på syra. Vi invigde rummet med en öl OS till ära.

Det är varmt här. Om någon missat det. Det behövs inte många minuter utomhus innan ryggen leker vägg och skjortan tapet. Men det är lika för alla så ingen blir förgrymmad om man genom en lätt touch råkar beblöta någon i de oftast välpackade bussarna. Svettpriset eller snarare svettluktspriset vinner som vanligt PGmannen. Tror att han som taktik har infört både dusch och klädbytesbojkott. Smart.

Jag har plåtat preskonferenser idag. Kan konstatera att Therese Alshammar är trevligare än många tror, roddaren Lassi är stor som ett hus samt att det inte alltid är som kineser säger. Hade jag gjort som jag tänkt och inte som en kines i gul keps sa. Hade jag sluppit en del. Jag hade sluppit att vänta på taxi i fyrtio minuter. Jag hade sen sluppit att åka fel i taxi i tjugo minuter. Jag hade sen sluppit att bli avsläppt vid fel ingång. Jag hade sluppit promenera de tio minuterna till rätt ingång (självklart med ovan nämda tapet/väggresultat). Jag hade sluppit fått veta att rätt ingång även den var fel ingång. Jag hade sluppit ta min andra taxiresa för dagen. Jag hade sluppit missa presskonferensen med badmintontjejen. Men jag är inte bitter. Det är underbart att få vara här. Kina är när man ser på saken från ett visst håll ett fantastiskt land. Om man byter vinkel så ser man att Kina har en del att jobba med. Eller sanningen att säga ungefär lika många problem som kinesiska muren har stenar.

Nu ska vi ut och leka svettleken. Trots att det är natt.

Läs även andra bloggares åsikter om OS, Peking, Svett, Media,

Mellan smog och oxtrumpet

Det är kväll i Peking nu. Jag sitter i detta nu på en buss på väg ifrån Himmelska fridens torg. Har fotat upplysta skyltar, kineser i röda pannband, kineser på cyklar, kineser som sitter konstigt, liten kinesflicka med flagga, stor kinespojke i rullstol och alldeles nyss kineskonduktör som vägrade ta betalt. Åtminstone av mig. Konduktörerna på bussarna har röda armbindlar. Inte direkt demokrativibbar på dom. Snarare Berlin 1939. Igår var en hektisk dag. Det var mer fixande än fotande. Hann dock med ett jobb för Aftonbladet. Pistvaktarn fick följa med Karl-Bertil (ni vet han med julafton) och jag fick följa med på Jennifer på snopprestaurang. I Kina kan man minsann äta både det ena och det andra. Denna gång var det dolme på menyn. Till och med hjortfosters små stoltheter fanns att bespisa. Vi beställde dock in oxe. En ganska kraftig sak som tillskurits till små söta stjärnkantade cirklar. Sådana här gånger kan jag liksom inte med att kliva av tåget. Kan vara att jag inte är tillräckligt säker i min manlighet. Att jag måste falla för grupptryck om de så bara är av en snällt frågande reporter. Men jag åt. Jädrar i min Toyota jag åt. Kan hända bara en liten liten bit men som bekant så är det inte storleken som räknas. Artikeln finns här.

Det blev tidig morgon. Vaknade redan fem och började med att telefonterrorisera handbollsdamernas presskvinna. Hon lät sömnig när jag ringde och frågade om jag fick åka med deras buss till någon sorts mur. Fattar inte varför man åker och kollar på en tråkig mur när man nu är i Kina och har massa häftigt att se. Det gick bra i alla fall. Lite bra bilder och rodelbana som avslutning.

Mina kontaktlinser reagerar på smogen. Eller jag antar att det är smogen. Linserna blir likadana som när hö har skottats i flertalet timmar. Kliande, skavande och rinnande. Luften här är pretty fucking far from fjälluft.

Läs även andra bloggares åsikter om snopp, OS, smog, Kina

Flyget

Vi sitter i ett flygplan. 250 personer äter i detta nu sin frukost i vår direkta närhet. Dock misstänker vi att Hans Chrunak inte gör det. Han fick snällt stanna i Stockholm när en guldpoängskortskund kom och ville åka med. Det är i alla fall vad vi tror. Om du nu Hans läser detta och tycker det är fett med skit att jag sitter här och svamlar om att du är kvar i Norden så får du höra av dig så kan jag ändra bort just det ur inlägget. Pistvaktarn här bredvid här i tur och ordning blivit bötfälld 4700 för övervikt, som jag för övrigt fick betala. Pistvaktarn var inte för fet, inte alls. Han är smal och vältränad och en riktig liten vandrande norrländsk tryckkokare av sex och erotik. Nåt som vår flygvärdinna med snopp nog verkar gilla. I alla fall den ena. Den andra, även han man, är nära pension och tämligen less på sitt jobb verkar det som… Han kombinerade precis sin morgonjogging med kaffeservering, Detta renderade i att jag trots tidig kaffemarkering, (kopp tydligt upphöjd i serveringsläge) hastigt blev förbisprungen. Efter att ha kastat en liten penna fick jag både en arg blick och kaffe dock bara en halv kopp… Han skulle ”komma tillbaka strax”. Jo tjenare. Här sitter jag nu, en kvart senare, med halvkallt kaffe utan mjölk och tycker livet är skit. Jag tycker minsann SAS har lite att lära av Kina här. En vecka politisk omskolning skulle nog göra honom både timid och sörvissmajnded. Hur som. För mycket bagage kostar i alla fall. Det kan vi ju vara överens om. Men det löste som nämnt resans suger Daddy galant genom att låta företagskortet dansa gammaldans i en lucka med en kassör som skrattade smått åt vår övervikt. Efter detta lilla missöde fortsatte vi förbi både säkerhets och passkontroll utan vidare snedsteg. Väl inne i planet grep tämligen omgående speldjävulen tag om Pistavktarns lilla oskuldsfulla hjärta. Efter att ha fått lite hjälp med reglerna skötte han sig väl sådär lagom värdelöst. Lite skrämmande att han knappt hann vakna innan han var pået igen… Nu med 100 låstaspoäng som insats istället för 25. Det är en mörk tid. Vi får väl sätta honom på rehab om han börjar jävlas. Jag somnade strax efter Sankt Petersburg och vaknade strax innan Ulan Bator. Pistvaktarn hade enligt egen utsago lite knivigare att somna. Inte undra på när speldjävulens sylvassa båtshakar rev honom i bröstet.
Planet är befolkat av lite olika slag. Några tyskar, några snubbar från Belgien och en full dansk (skräll). Delar av sveas journalistkår omringar oss också. Bland annat en klaustrofobisk toalettlåsvägrande medlem av mediahuset ST. Jag undrar om han slipper åka hiss i denna skyskrapetäta del av världen.
Nu landar vi snart och jag kan konstatera att mitt nya datorbatteri håller längre än jag kunnat hoppas på. Denna lilla svarta sak är något materialistiskt resans lilla solstråle hittills.

Vi har ett uppdrag

Vi, jag och Pistvaktarn, sitter i en lägenhet på söder i den svenska huvudstaden. Vi pillar på utrustningen (kamerautrustningen). Provarskjuter. Byter batterier. Märker upp saker med små fina klisterlappar. Packar och planerar. Stämningen är målmedveten och sammanbiten. Vi har fått ett uppdrag och vi har en plan. Det känns nästan som lumpen. Vuxna män gör saker tillsammans. Förbereder sig för strid. Vi skall dock inte skjuta någon. Det är vi allt för snälla för. Inte frige Tibet eller införa demokrati med våld. Det är vi allt för rädda för at göra. Vi skall vara fredliga. Och på fredligt vis skall vi bärga hem en fotoskatt som ligger gömd i den kinesiska diktaturmyllan. Det är nära nu. Vi är nästan på väg. Via ichatlänk från Japan är Hövdingen med. Han peppar oss och när vi avslutar vårt videosamtal höjer han sin högra näve och utstönar "Ugggh!". Jag och Pistvaktarn gör likadant. Det känns både coolt och lite fjantigt. Men det är sak samma nu. Vi är på väg. Taxi är beställd och väskorna ligger likt Pistavaktarn på Hultsfred rejält packade på sängen klara för avfärd. Nu smäller det. Ända in i Asien. Ända in i smogen. Ända in i kaklet.
Nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om OS, packning, resa,

Nära nu nära nu

Det är nära nu. OS. Måndag. Då åker jag. Först tåg, sen lite bil, sen lite taxi och sen massa flyg.

Vi är tre i teamet. Aliasen för de två andra är inte klar ännu. Får nöja mig med att länka till deras bloggar så länge. Här och här finner ni dom. Bådas bloggar går lite i det seriösa tecknet. Riktiga bilder, resturangtips och sevärdheter.w Av könsord, svordomar och annan politiskinkorrekthet finnes intet.

Det har strulat en del. Nån har slängt träskor i maskinen så att säga. Kan helt krasst konstatera at bostadsmarknaden i Göteborg i onsdags tröck (norrländska för tryckte) in sin fjärde knoge där solen inte skiner. Så känns det i alla fall. Nu sitter jag här utan bostad men med lätt ångest och en flaska rosé. Alltid något. Förutom det så har nån kleptoman snott mina paket. Så nu sitter han/hon där hemma och tycker att min privata bildbackup är finne fan att dra i skinnet till.

Ja ja. Nu tas bilen strax i besittning av mig, Hinken och Wikkewiklund. Vi ska upp till en ö där Slemmet äger ett hus. Ska andas lite smogfri luft två dar. Liksom för att få kontraster.
Har lovat lite hit och dit att skriva lite under OS. Ska försöka med de. Vill ni ha seriös rapportering så kan ni ju kika på länkarna ovan. Önskas annan typ av betraktelser så får ni hålla koll.
Jag tror att näsan blir pikig inom snar framtid.

Varför sära på jobb och boende?

Läs även andra bloggares åsikter om OS, foto,

Jag gör en Kjell Bergkvist

Jag flyttar ut. Och flyttar sedan inte in någonstans. Eller jo. Lite inflytt blir de allt. Mitt kontor är belamrat som en afrikansk flyktingbåt. Jag har tio lådor ägodelar staplade efter väggen. Ser så där proffersionellt ut... Kundmöten får skjutas på framtiden. Eller så tar jag hit kunden ändå och skjuter henne/honom. Hade jag bara haft en säng så hade det varit klart och betart.

På måndag åker jag. Till ett land som tillämpar politisk omskolning. Det kan man ju tycka vad man vill om men jag åker inte dit för att skolas om politiskt. I alla fall inte i första hand. Jag åker dit för att låstas vara lite viktig. Springa runt och känna att jag har en funktion.

Nu ska jag gå och köpa mig något att äta.

Vi hade stina

Jag har fått två tillfälligt inneboende. Två bröder. Starkearvid och Hoffa, men med anledning av att Hoffa är en borgarbracka så heter han hädanefter FRAdrik. Detta just för att FRAdrik precis insett vad han röstat in för pack i riksdagen.
Det var i mitten av förra veckan som det beslutades att de två skulle ta en bil med tillhörande släp och till släpet tillhörande tunna för att färda alltsammans ner till Sveriges bak/framsida. Det är nämligen så att FRAdrik har som ett av sina levebröd att tillgodose borgare och andra nyrika personer med fågelbad för människor. En stor vit tvålkopp med matchande aluminiumkamin och träpanel som man fyller med vatten och sen ömsom badar i ömsom kissar i. Detta görs gärna när det är fest. Nu skall detta fågelbad börja ligga med västkusten är det tänkt. För att kärlek skall uppstå så måste en massiv kampanj påbörjas. Till en kampanj behöver man bilder. Detta var deras mission. Bila ner tvålkoppen. Smäll upp den i västkustskt (svårt ord, lyssna hur roligt det sista kt-ljudet låter. När man liksom är klar med ordet kommer det där kt-ljudet som något efterhängset kvartitreragg.) område och plåta. Efter att ha fastnat i tiden en kortare perioder blev det till slut midsommarafton. Att det var midsommar var mest lite bonus. Dock fanns dock viss problematik. Midsommar är ingen lägenhetshögtid. Att äta sillunch i en 45 kvm stor etta i Göteborgs bikerkvarter går liksom bort. Man vill ju ha vita knutar, björkar och lukt av gräs. Av olika anledningar stod vi dock utan allt detta. Men här börjar våran stina. FRAdrik och Starkearvid får tag på sin kusin. Hon har fett med fest hos en kompis till sig. FRAdrik och Starkearvid promotar badtunnan som en top of the line grädden på midsommarmoset. Efter viss övertalning blir vi bjudna till Trollhättan. I en liten bisats till FRAdriks tacktal som förs över telefon inflikar han att dom tar med en kompis (mig) på festen. I andra halvan av samma sekund har FRAdrik lagt på. Antagligen för att undvika eventuella protester. Vi hade en badtunna och regn i betongen och nu ska det bytas till badtunna och sol i Trollhättan. Sweet tycker vi.
Efter viss inhandling och transport så anländer vi till Trollywood. Festen har ganska många deltagare och pöbeln är uppdelad i två lag. Jag får dock inte vara med i något lag. Anledning okänd. Men jag får i stället ikläda mig rollen som rättsskipare. Detta gör jag med bravur när jag bland annat dömer bort två plock i jätteplockepinnet. Alla tittar på mig och accepterar mina domslut. Jag känner mig rättvis och självinbjuden. Vår medhavda badtunna blir dock ett fiasko. Förklaringen vi får är att det "regnat fett lite i sommar" och därför går det helt enkelt inte att fylla en badtunna med bristvaran vatten. Mitt förslag att fylla lite och sen kissa upp till badnivå bemöts bara av skeptiska blickar och jag påminner om att inte skämta för grovt för tidigt i en ny relation. Trots detta så förflyter midsommar bra. Nickelallergiker inspekteras och FRAdrik somnar på en kattfilt medan Starkearvid sover på den tryckimpregnerade altanen. Jag alternerar min sömn mellan köksoffan och finsoffan.

På midsommardagen tar vi vår bil med påhängt släp. Planen är enligt FRAdrik att hitta en bra fotoplats. Förslagsvis vill FRAdrik ha en brygga eller en altan som han kan såga sönder för att sedan snickra in sin badtunna. Jag neggar och tycker att man inte kan åka runt på måfå och fråga folk om man får börja såga i deras altan. Men FRAdrik vill inte höra på det örat. Han styr istället sin SAAB mot allehanda pittoreska västkustsorter. Starkearvid och jag sitter snällt bredvid och förfriskar oss med FIZZ. FIZZ är en mycket god dryck från Estland. Det är som en liten blandning av vin och cider. Men dock inte fullt så alkoholhaltig. Enligt FRAdrik är FIZZ fantastiskt. Jag och Starkearvid sitter i bilen och håller med. Jag blir även kompis med borrarnas borr. En stålsak med vass spets vars egentligen uppgift är att borra djupa hål i träd. Jag använder den dock mest som Poseidonstav och spetsar även en och annan skiva hamburgerkött också. Vi blir riktiga kompisar jag och borrarnas borr. Vi blir ett. Som Poseidon och hans fåniga treudd. Som soldaten och hans vapen. Som semin och hans (eller hons) plasthandske.
När vi i slentrian har kört i över fyra timmar börjar jag få över FRAdrik till min mer negativa inställning till spontanrekongnisering. Men av någon anledning kör i alla fall FRAdrik upp på en väg. Nu sker det som i en trissreklam. Det händer. Klipporna är perfekta. Utsikten är magnifik. På villan bredvid står ett telefonnummer på en skylt. Man uppmanas ringa dit om man vill hyra kajaker. Det vill inte vi. Men FRAdrik ringer ändå och några minuter senare har det bokats tid för samtal. Stig heter mannen med makten. Men av någon anledning kommer namnet Stina in. Ingen kan förklara varför. Men Stig omnämns som Stina av gemene man i bilen. Hur som åker vi till en fotbollsplan och väntar in mötet. Vi köper norrlands guld jag fotar en fin slänt som jag mmsar till Tony och vi konstaterar helt sonika att vi har spontansemester. (I just detta nu som jag skriver detta har FRAdrik blivit skeppsbruten på min toalett. FRAdrik har gjort ärende och sitter nu och konstaterar att det dasspapper vi har i ägo ligger i hans bil. Starkearvid är iväg skickad att hämta men med jämna mellanrum hörs FRAdrik klaga över tristess.)
När vi sen träffar Stig är FRAdrik rädd att kalla honom Stina. Men det går bra. FRAdrik får lov att bygga en portabel altan med tillhörande tunna på Stigs klippor. Stig ska förse byggareFRAdrik med ström när den dagen kommer. Vi lämnar Stig och konstaterar att han är snäll samtidigt som FRAdrik backar ner sin SAAB med tillhörande släp nerför Stigs stenmur.
Vår mission på västkusten är avklarat. Efter en stunds överläggning ringer bröderna en annan kusin. Hon bjuder oss till Lysekil. Det ska vara cruising där. Årets händelse i Lysekil. Vi tycker det låter som en plan men kommer på att det kanske inte är så där väldans a la carté att cruisa med en badtunna på släp. Vi behöver droppa tunnan på en bra plats. Att ta med den till cruisingslysekil skulle förmodligen bara rendera i att den blir fylld med allehanda vätskor och föremål. Här kan man tro att bröderna ringer en ny kusin men det gör de inte. Istället ringer Starkearvid sin "kontakt" på västkusten, som det heter. Slumpen eller om det nu är Gud gör så att "kontaktens" flickvän råkar ha stuga i närheten av där vi befinner oss. "Kontakten" ska kolla vart stugan ligger och ber om att få återkomma. Vi parkerar på en liten väg vid en skog med utsikt mot en röd stuga med en gul dumper stående bakom en lada. Jag avverkar med borrarnas borr hjälp lite småsly och efter några minuter ringer "kontakten" och säger att stugan är röd och har en gul dumper på baksidan. Vi står praktiskt taget på den tomten. Av ren slump (eller om det nu är Gud). Vi tycker att vi har flyt. Först midsommar sen Stig och nu detta. Vi har flyt. Av någon anledning börjar vi använda ordet stina istället för flyt. "Vi har stiiiina" skriker vi och jag slår sönder en liten asp med borrarnas borr tryckt i min näve. Vi droppar tunnan vid stugan och jag och Starkearvid klättrar på den gula dumpern. Det är kul och vi skriker att vi har stiiiiiina en gång till. Sen åker vi till Lysekil. Jag blir glad när vi entrar orten och hänger mig (inte så där med snara så man dör utan vanligt i en arm) i den skylt som förkunnar att vi åker in i Lysekil. Vi bor i en lägenhet med trasig toadörr och går på klubb där jag träffar en tjej med konstigt rörelsemönster, lätt fetisch för lockar och konstiga förslag som hon sen inte ämnar fullfölja. Starkearvid är chockad över kvinnans beteende och FRAdrik säger åt hennes manliga bekant att han måste sätta henne på plats. Jag funderar ett tag på vad FRAdrik menar med "att sätta på plats" men släpper det och vi går ut och FRAdrik prutar i sann företagaranda ner den korv vi införskaffar med hela tio kronor. Den stackars försäljaren blir alldeles till sig och börjar längta hem. FRAdrik går sedan vilse och bryter i desperation in sig på ett bygge där han hittar en rulle tejp. Jag och Starkearvid pekar ut en tjej som duger till giftermål, bangar därefter en efterfest på en fin ö och bestiger sen ett berg på vägen tillbaka till kusinens lägenhet. Väl där upptäcker vi att brödernas kusin sover i en soffa med en lookalike av Bingo Rimér. Inspirerad av facebooks pokefunktion petar jag på de sovande med en pinne som jag införskaffat på vägen hem. De två vaknar och jag kväver en impuls att laga gröt.
Dagen därpå åkte vi hem.

Jag och borrarnas borr i symbios

FRAdrik är sjukt nöjd vid Stigs klippor

Partytrick i tvålkoppen.

Borrarnas borr och jag tillämpar politisk omskolning på en asp.

Sjuk stiiiiina vid stugan.

Starkearvid har en nära dumper-upplevelse.

Grymt skönt att entra Lysekil.

Cruising i Lysekil

Starkearvid fick bestiga ett berg.

Läs även andra bloggares åsikter om fizz, badtunna, midsommar, stina

Tvålen

Var är tvålen sjöng jag och delar av kusinkören nån gång för några år sedan. Nu har jag hittat den. Hal som en tvål har fått en ny innerbörd. Men jag lär inte ge upp innan jag använt den.

Strax ska jag ut till Angered och dokumentera.

I övrigt så undrar jag hur man träffar nya vänner om man nu inte vill träffa sådana man inte redan känner. Kanske är man nöjd. Behöver inte fler kompisar. Vad vet jag.

Trädgården kan vi kalla lummig

På tåg. Då har jag en tendens att vilja plita ner nåt. I sann hembygdskärleksanda. Visiten blev allt för kort. Känns alltid vemodigt när näsan pekar åt söder. Men det utlovas gruvlig revansch.

Var ner till stugan idag med bröder som hör till de yngsta i min familj. Vi påtade. Slentrianröjde lite sly. Grävde till synes slumpvis lite runt grunden. Bröt loss lite murkna brädor. Vräkte svartmyror som slagit sig till ro i ena väggen och där kalasat ner det mesta av träet till finkornigt spån. Men vi vräkte dem. Utan pardon. Barnfamiljer och gamla till trots. Det är ett projekt det där. Men det ljusnade faktiskt lite.

Nu ska jag hem och jobba järnet hela helgen. Sen ska det försökas att dra i det projekt som jag ännu inte sjösatt. Det kan gå bra. Bra som svordom. Dock utan vare sig sneda golv, svartmyror och trädgård.

Skrev ju om Daniel Andersson här om sistens. Tänk om jag kan göra en liknande succékarriär på nya kontoret. Det skulle va nåt det.

Slentriangärvning


Lummig trädgård

Läs även andra bloggares åsikter om svartmyror, sommar, stuga

Lätt förvirrad

Har fått ett nytt kontor. Fast på samma ställe som förut. Förut satt jag liksom lite på nåder. Ungefär som Daniel Andersson i fotbollens landslag. Han finns. Han är med. Man kan kanske använda honom mot Malta men ingen tar honom riktigt på allvar. Så har det varit. Min mest betydelsefulla uppgift har varit att ge de andra frimärken. Men nu. Nu har jag eget rum med dörr som går att låsa. En telefon som nio sifferknappar och 16 andra knappar. Ett skrivbord i fint trä och fyra hyllor i samma trä samt en stol som man kan pumpa in luft i ryggstödet på. Oklart varför man kan det men det kan inte ses som annat än lite flashigt.

Skattmasenspojk har uppdaterat min hemsida. Fint som Lövsättsbacken om våren. Adressen är mitt förnamn föjt av mitt efternamn och sen en punkt och sen se.

Med knogen en bit upp

När lusten inte finns då blir det liksom inget av. Jag skiter i att be om ursäkt. Jag gör som jag vill. Nästan jämt. Eller förlåt. Det var en lögn. Det är ganska ofta jag låter andra bestämma men här är jag kung. Jag bestämmer. Nu bestämde jag att bloggen skulle ligga i träda ett tag. Harva igenom kommentarerna någon gång emellanåt men inte mer. Marken måste vila ibland. För återhämtning. Nu ska det sås i bloggens eget vårbruk.

Idag är det lätt att älska Göteborg. Solen skiner som en halogenlampa på syra och jag sitter och solar och dricker kaffe på min balkong och har svettåderlåtning. Syrenen har börjat blomma och häggarna har redan varit igång någon vecka. Men. Om håggspinnarlarven är häggens plåga så är bostadsmarknaden den samma för min vistelse i Sveriges näst största stad. Ständigt dumpad av boplats Göteborg. Hade jag gett mitt telefonnummer till en ny tjej för varje lägenhet jag sökt på den webbplatsen hade jag idag haft ett harem. Usa hade bannlyst mig som sekt. Jag hade surfat på polygamins feta våg. Nu är det inte så eftersom jag, tyvärr kanske, inte har för vana att gödsla krogens framstjärtsbesökare med mitt nummer. Jag har dock det senaste året gjort precis det fast med bytt forum till Göteborgs bostadsmarknad. Jag har porrsurfat bostäder 24/7. Sökt sökt sökt. Lagt in referenser. Skrivit snitsigt formulerade ansökningar. Ringt och smörat. Resultat? Inte ett enda erbjudande om lägenhet. Inte en enda visning. Här ligger jag på en gråblå brits och lämnar ut mig. Jag har hört att det skall hjälpa. Men istället för bostad blir jag istället konstant fistfuckad av en boplats Göteborg. Det känns sådär.
Och nu är det dags igen. Inte för fistning kanske men väl en flyt. Igen. Femte gången nu. 31 juli åker ja ur Burggrevens femte plats. Skillnaden mot sist jag var tvungen att flytta är väl att jag denna gång har tre månader på mig istället för åtta dagar. Ibland kommer minnen om lukten Hans upp som äggskalsodör. Då vill jag åka ut till Munkebäck och repa hans bil med en pärgräv. Spotta i hans brevlåda och kissa i hans blommor. Lukten Hans är bostadskrisen personifierad. Han får mitt agg. Det ska han ha. Den lilla äggätande fistfuckaren.

Dagens boktips
Erlend Loe – Expedition L

Dagens miljötips (här väljer jag på slump en sida i min nya bibel 100 sätt att rädda världen av Johan Tell)
Ät en älg. Skogens konung är det mest ekologiska du kan äta. Uppvuxen och uppgödd utan kraftfoder och utan att har förbrukat en enda lite megawatt.

Läs även andra bloggares åsikter om fistfuck, boplats Göteborg, Boktips, Miljötips,

Skylter som inte skulle komma undan i Sverige

Cypern må vara soligt och ganska varmt. Men under den vackra fasaden så glimmar små små drag av rasism upp. Här kommer ett urval av skyltar som förmodligen skulle få den i Sverige verksamma Omdubsmannen mot etnisk diskriminering att lägga restaurang/nattklubbsägaren över knäet och låta handflatan jobba upp en skimrande röd färg. Jag vågar mig på att hävda att Cypern inte har en sådan ombudsman. Om de nu har de så kan han inte ha passerat Ayia Napa.


Läs även andra bloggares åsikter om rasism, cypern, diskriminering, skyltar

Mums

Husdjur på hotell. Trevligt värre. Mannen i receptionen gav mig en sprayburk med insektsmedel vid första nära kackerlacksmötet. Jag bet ihop och tänkte att en liten skalbeklädd gynnare kunde väl inte göra nån större skillnad. Men när jag efter dusch skulle anbeklä mig nya kalsonger och två kackerlackor står i givakt och vinkar med sina spröt så fick jag nog. Efter en lättare jakt och med rummet badande i en lätt kemisk doft gick jag ner till receptionen. Med nedan avbildade askkopp så behövdes ingen längre övertalning för att få byta rum. Jag tror att det hjälpte att den ena gynnaren i nikotinsoptippen låg och sprattlade i sitt dödliga kemiska rus.


Läs även andra bloggares åsikter om kackerlackor, ohyra, semester, cypern

Vi ska testa

Ms Mymlan hjälper mig med taggar. Nu ska vi se om det funkar.

Imorgon ska jag till Cypern.
Och vad skönt det var att Carola sög på Så ska det låta.



Läs även andra bloggares åsikter om cypern, Mymlan, Carola

Mao Asada från Japan (märk väl utan munskydd) laddar för nån slags snurr eller liknande och bevakas av många kortknäppare.
Fast snyggast igår var en finska och roligast var när jag kapade Deros mus.




Läs även andra bloggares åsikter om foto, fotograf, konståkning

Män i mink och Japaner med munskydd

Pälsdebatten har inte nått konståkningsvärlden. I alla fall inte den delen som har sitt säte i Australien. Istället för att dra sig tillbaka så har pälsbärandet down under istället komma att innefatta både kvinnor och män. Stort. Vad det gäller att spränga könsgränser har ju konståkningen varit i framkant länge. Män i fjädrar, paljetter och tajta trikåer har varit en vanlig syn i ishallar sedan mycket länge. Men nu är det alltså även okej att som man springa runt i mink.



Vad gäller munskydd så har jag ingen uppfattning om hur vanligt bärande av detta är i konståkningsvärlden kontra den vanlig världen. Men i Japan är det inte det minst konstigt att bära detta plagg även när man inte jobbar som kirurg. Bara för att man för tillfället befinner sig på en läktare i Sverige så ändrar man inte sådana vanor. Men men. Vill man gå runt och se ut som en tandläkare så må det vara varsågod.

Nu är det strax paråkning. Det skall vetas att jag blir mäkta imponerad när människorna med pinne kastar människorna med springa högt upp i luften när det bara finns hård is att landa på och utan hjälm och allt.

Fotogänget sitter här på rad som de flockdjur vi är. Vi hämtar kaffe åt varandra och har allmänt långtrevligt.

Tack Travelstart

Har haft besök av en oslipad diamant denna helg. Synd bara att jag knappt var hemma.
Sörjde hans hemåkande med att boka en resa till Cypern.
Inget dåligt avbeställningsskydd Travelstart har. Man skyddas från både död och sjukdom. Alltså man får varken läkemedel eller livvaktskydd men om man nu råkar få polio eller försöker nicka en buss så får man tillbaka pengarna. Vilken service! Bara att skicka in dödsattestet så får man tillbaka alla pengarna. Hur stort som helst.

Hemmavid

Sitter hemma. Med lite tid och ett plötsligt uppkommet behov av att skapa från andra sidan. Fast ändå inte. Plan och verkan. Jag gick in på blocket och köpte mig en dvärg vid namn Mats, även kallad MidgetMats, och puttade sen in honom i min kyl och ugn. Efteråt spände jag av framför teven. Trevlig kväll.

Syndromet Jag har inte ett skit

Mycket idag. Tidigt jobb som var dagens roligast. Omsadlad målvakt som gått och blivit med hammare och vinkelslip och sånt. Det var riktigt roligt.
Sen åkte jag och Slemmet till förorten och försökte vägleda vilseledd mopedungdom. När vi hittade en mopedburen yngling så stod han och pratade med ett ,enligt mallen, offer. En mamma med barnvagn med barn i. Barnet hade en bok om en nalle som hette Puh.

Sen bar det av åt väster. Golf. Jag är väl ingen golfare direkt. Snällt sagt. Den ena uppdragsgivaren kom varken ihåg mitt namn eller ansikte. Det störde mig. Vi har träffats fler gånger än vad jag har tår på vänster fot. Alltså över sex gånger. Hur som. Mannen har även skrivit världens sämsta krönika en gång i tiden... Så han hade liksom uppförsbacke redan innan han fick namn och ansiktsalzeimers. Den blev brantare. Eftersom jag inte orkar kalla honom mannen så får han nu heta Gunnar. Gunnar har fula jeans. Han knyter sina skor hårt. Skosnörenas rosetter blir således ganska långa. Som långa taxöron släpare de efter Gunnar. Ma kan tro att han försöker sopa undan sina spår. Men han sopar mest bara folks namn ur sitt minne. Gunnar sprang i ett och önskade bilder. Det stör mig inte i vanliga fall. Men med Gunnars uppförsbacke var det inte mycket annat jag kunde göra. Gunnar hade en särskild önskan. Tjejer. Många tjejer. I keps med logo. Han levererade dess önskemål på ett sätt som bara fick mig att vilja sätta honom på en pall och med driver mata honom med golfbollar. Men det gjorde jag inte. Gunnar tog sina taxöron till skosnören och sin kvinnosyn, som för övrigt var den kvinnosynsavkomman som Rocco Siffredi och Peter North dito avlat fram, och sopade sig bort mot där korven serverades.
Själv gick jag mot där bilarna stod och åkte sen hem och levererade precis mycket bättre bilder än vad Gunnar förtjänade.

Nu sitter jag på kontoret. Här är tyst och lugnt. Funderar på att springa förbi Belgarens på vägen hem. Får se.

Idag offentliggjordes Årets Bilds pristagare. Just nu är det nog ganska fet fest. Ja ja. Om ett år kanske... Kanske.

Gunnars krönika handlade förresten om en landslagsledning. Gunnar tog fram stora Jonseredaren och kapade jäms med fotknölarna. För lite mål gjorda. Anledningen till detta var att fel spelare var uttagna. Ledarskapet var oengagerat och för tyst. Ingen gnista syntes och ingen eld brann... Ungefär. Kruxet då? Jo. Krönikan skrevs efter att den aktuella ledningen fört sitt lag till VM-Guld. Skumt nån?

Mellan fjäll och etnisk rensning och lite Irak

Min äldre bror menade att jag gått i barndom. Mitt säregna drag att vilja agera råttbödel kom tillbaka. Med en kraft som inte kan kallas annat än full. Det är råttår i år. Å det grövsta. Dom är små men sannerligen de är ludna. Mitt ivriga råtthat kommer förmodligen från något som har att göra med att vilja göra min mamma (även kallad GårdtjärnsPutin som tycker att jag i frågan om den etniskaråttutrensningen skall utöva självcensur och om jag vägrar skall hon bygga om bruggstuga till sushibar och servera mig te som innehåller nåt kemiskt som slutar på 210) glad. Varje död råtta är en bra råtta är mammas melodi. Varje råtta hon ser skapar panik och en bra råtta är en råtta som hon inte ser men vet är död och eftersom jag slänger de döda råttorna i måkrännan så syns de inte. Och att det är råttår är ju liksom ingens fel.
Hur som helst. Det började med lite slentrianjakt. Två fällor, vattenhink med plast och en träpinne dög gott. Men efter att ha kraftsamlat i fjällen i tre dagar så gick jag hårdare åt problemen. Tanke och plan. Varför bekämpa symptomen medans sjukdomen sprids? Jag började således sanera. De fyra tomma banankartongerna som råtthyreshus bars ut i snön och skvättes mer med bensin och jag kände för att grilla korv över den eld som snart slickade i sig de blågula Chiquirakartongerna. Inga råttskrik hördes. Jag blev lite besviken att ingen brändes inne men efter närmare eftertanke kanske det var bäst så. Sen gick jag lös på en dynghög som liksom fastnat i utgödslingens bakvatten. För varje spadtag som borrades ner i högen kom projektiler som såg ut som små håriga bollar på syra utflygande. Under mycket hammer och slag kom de flesta dock undan. Men det var lite roligt att se hur en dynghög kunde förvandlas till en råttfontän. Men men. Nu är de bästa tillhållen antingen brända eller skövlade och vi får hoppas att de dräpta hade viktiga poster i råttsamhället så att jag på det sättet har underminerat deras samhälle på mer än ett materiellt sätt.

Fjällen då. Jo då det var roligt. Bra väder. Fina hyrda skidor. Roliga pojkar. Men man kanske inte når ungdomar bäst genom att ge dem en blå bok som pryds av "Lovsånger!". Att sen höja upp varje litet Lov till höga F får ju knappast någon nyss dovröstad yngling att stämma i direkt. Men men. Godkänt ändå. Skönt puder i backarna gör ju sitt och de jämtländska ledarna växte i mina ögon.


Sen det där med den lilla hundvalpen som någon jänkare slängt ner i en ravin. Kom igen! Jo det är klart. Man ska inte springa runt och okynneskasta ner djur i öknens raviner. Speciellt inte söta djur. Det är fel. Men. Se det paradoxala att snubben med hjälm och ökenkammoställ kan peppra ner fyra, fem irakier på en dag men blir åtalad först när han kastar en hund nerför en slänt. Eeeeeh? Cred ändå till Aftonbladet som varnade för starak bilder.


Eller vad dum jag är. Irakier är ju inte lika söta.


Perspektiv tack.