Idag har varit en knyta ihop framtiden dag. Det har bokats flyg, det har fixats hotell, det har ringts presschefer, ständigt dessa presschefer...
Idag var det Real Madrids tur att få äran att höra min ljuva stämma via telefonen. När jag frågar efter engelska så hördes bara ett "no" och sen ett långt dovt tut. Dom lade helt enkelt på. Snällt.
Jag ringer ytterligare säkert tio gånger, varav de flesta slutar innan jag ens hunnit framföra ärende. Vissa gånger hör jag bara hur någon lyfter på en lur för att dirkekt lägga på den igen. Med en stilla norrländsk glöd börjar jag hata denna klubb som slaktaren Franco hade som skötebarn. Men den som ger sig får sällan ligga. Därför ringer jag om och om igen. Tillslut får jag tag på en person. Vuja dej-faktorn är hög när jag får veta att mail är det bästa sättet att kontakta mediaHitler.
Det har nu gått ungefär 14 timmar och inget av mina två mail är besvarade.
UEFA fick då bli mitt ljus i detta mediamörker. Mailen studsade tillbaka och trots att jag var 25 dagar sen med min ansökan så fixade den anonyme mailsvaraen min ackreditering genom att som hon/han skrev.
"I´ll fix it all by talking serious with my supervisor"
Det kallar jag hjälp. Dagens vita kamel går därför till UEFA. Den svarta får Franco och hans anhang i Madrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar