Lätt förvirrad

Har fått ett nytt kontor. Fast på samma ställe som förut. Förut satt jag liksom lite på nåder. Ungefär som Daniel Andersson i fotbollens landslag. Han finns. Han är med. Man kan kanske använda honom mot Malta men ingen tar honom riktigt på allvar. Så har det varit. Min mest betydelsefulla uppgift har varit att ge de andra frimärken. Men nu. Nu har jag eget rum med dörr som går att låsa. En telefon som nio sifferknappar och 16 andra knappar. Ett skrivbord i fint trä och fyra hyllor i samma trä samt en stol som man kan pumpa in luft i ryggstödet på. Oklart varför man kan det men det kan inte ses som annat än lite flashigt.

Skattmasenspojk har uppdaterat min hemsida. Fint som Lövsättsbacken om våren. Adressen är mitt förnamn föjt av mitt efternamn och sen en punkt och sen se.

Med knogen en bit upp

När lusten inte finns då blir det liksom inget av. Jag skiter i att be om ursäkt. Jag gör som jag vill. Nästan jämt. Eller förlåt. Det var en lögn. Det är ganska ofta jag låter andra bestämma men här är jag kung. Jag bestämmer. Nu bestämde jag att bloggen skulle ligga i träda ett tag. Harva igenom kommentarerna någon gång emellanåt men inte mer. Marken måste vila ibland. För återhämtning. Nu ska det sås i bloggens eget vårbruk.

Idag är det lätt att älska Göteborg. Solen skiner som en halogenlampa på syra och jag sitter och solar och dricker kaffe på min balkong och har svettåderlåtning. Syrenen har börjat blomma och häggarna har redan varit igång någon vecka. Men. Om håggspinnarlarven är häggens plåga så är bostadsmarknaden den samma för min vistelse i Sveriges näst största stad. Ständigt dumpad av boplats Göteborg. Hade jag gett mitt telefonnummer till en ny tjej för varje lägenhet jag sökt på den webbplatsen hade jag idag haft ett harem. Usa hade bannlyst mig som sekt. Jag hade surfat på polygamins feta våg. Nu är det inte så eftersom jag, tyvärr kanske, inte har för vana att gödsla krogens framstjärtsbesökare med mitt nummer. Jag har dock det senaste året gjort precis det fast med bytt forum till Göteborgs bostadsmarknad. Jag har porrsurfat bostäder 24/7. Sökt sökt sökt. Lagt in referenser. Skrivit snitsigt formulerade ansökningar. Ringt och smörat. Resultat? Inte ett enda erbjudande om lägenhet. Inte en enda visning. Här ligger jag på en gråblå brits och lämnar ut mig. Jag har hört att det skall hjälpa. Men istället för bostad blir jag istället konstant fistfuckad av en boplats Göteborg. Det känns sådär.
Och nu är det dags igen. Inte för fistning kanske men väl en flyt. Igen. Femte gången nu. 31 juli åker ja ur Burggrevens femte plats. Skillnaden mot sist jag var tvungen att flytta är väl att jag denna gång har tre månader på mig istället för åtta dagar. Ibland kommer minnen om lukten Hans upp som äggskalsodör. Då vill jag åka ut till Munkebäck och repa hans bil med en pärgräv. Spotta i hans brevlåda och kissa i hans blommor. Lukten Hans är bostadskrisen personifierad. Han får mitt agg. Det ska han ha. Den lilla äggätande fistfuckaren.

Dagens boktips
Erlend Loe – Expedition L

Dagens miljötips (här väljer jag på slump en sida i min nya bibel 100 sätt att rädda världen av Johan Tell)
Ät en älg. Skogens konung är det mest ekologiska du kan äta. Uppvuxen och uppgödd utan kraftfoder och utan att har förbrukat en enda lite megawatt.

Läs även andra bloggares åsikter om fistfuck, boplats Göteborg, Boktips, Miljötips,

Skylter som inte skulle komma undan i Sverige

Cypern må vara soligt och ganska varmt. Men under den vackra fasaden så glimmar små små drag av rasism upp. Här kommer ett urval av skyltar som förmodligen skulle få den i Sverige verksamma Omdubsmannen mot etnisk diskriminering att lägga restaurang/nattklubbsägaren över knäet och låta handflatan jobba upp en skimrande röd färg. Jag vågar mig på att hävda att Cypern inte har en sådan ombudsman. Om de nu har de så kan han inte ha passerat Ayia Napa.


Läs även andra bloggares åsikter om rasism, cypern, diskriminering, skyltar

Mums

Husdjur på hotell. Trevligt värre. Mannen i receptionen gav mig en sprayburk med insektsmedel vid första nära kackerlacksmötet. Jag bet ihop och tänkte att en liten skalbeklädd gynnare kunde väl inte göra nån större skillnad. Men när jag efter dusch skulle anbeklä mig nya kalsonger och två kackerlackor står i givakt och vinkar med sina spröt så fick jag nog. Efter en lättare jakt och med rummet badande i en lätt kemisk doft gick jag ner till receptionen. Med nedan avbildade askkopp så behövdes ingen längre övertalning för att få byta rum. Jag tror att det hjälpte att den ena gynnaren i nikotinsoptippen låg och sprattlade i sitt dödliga kemiska rus.


Läs även andra bloggares åsikter om kackerlackor, ohyra, semester, cypern

Vi ska testa

Ms Mymlan hjälper mig med taggar. Nu ska vi se om det funkar.

Imorgon ska jag till Cypern.
Och vad skönt det var att Carola sög på Så ska det låta.



Läs även andra bloggares åsikter om cypern, Mymlan, Carola

Mao Asada från Japan (märk väl utan munskydd) laddar för nån slags snurr eller liknande och bevakas av många kortknäppare.
Fast snyggast igår var en finska och roligast var när jag kapade Deros mus.




Läs även andra bloggares åsikter om foto, fotograf, konståkning

Män i mink och Japaner med munskydd

Pälsdebatten har inte nått konståkningsvärlden. I alla fall inte den delen som har sitt säte i Australien. Istället för att dra sig tillbaka så har pälsbärandet down under istället komma att innefatta både kvinnor och män. Stort. Vad det gäller att spränga könsgränser har ju konståkningen varit i framkant länge. Män i fjädrar, paljetter och tajta trikåer har varit en vanlig syn i ishallar sedan mycket länge. Men nu är det alltså även okej att som man springa runt i mink.



Vad gäller munskydd så har jag ingen uppfattning om hur vanligt bärande av detta är i konståkningsvärlden kontra den vanlig världen. Men i Japan är det inte det minst konstigt att bära detta plagg även när man inte jobbar som kirurg. Bara för att man för tillfället befinner sig på en läktare i Sverige så ändrar man inte sådana vanor. Men men. Vill man gå runt och se ut som en tandläkare så må det vara varsågod.

Nu är det strax paråkning. Det skall vetas att jag blir mäkta imponerad när människorna med pinne kastar människorna med springa högt upp i luften när det bara finns hård is att landa på och utan hjälm och allt.

Fotogänget sitter här på rad som de flockdjur vi är. Vi hämtar kaffe åt varandra och har allmänt långtrevligt.

Tack Travelstart

Har haft besök av en oslipad diamant denna helg. Synd bara att jag knappt var hemma.
Sörjde hans hemåkande med att boka en resa till Cypern.
Inget dåligt avbeställningsskydd Travelstart har. Man skyddas från både död och sjukdom. Alltså man får varken läkemedel eller livvaktskydd men om man nu råkar få polio eller försöker nicka en buss så får man tillbaka pengarna. Vilken service! Bara att skicka in dödsattestet så får man tillbaka alla pengarna. Hur stort som helst.

Hemmavid

Sitter hemma. Med lite tid och ett plötsligt uppkommet behov av att skapa från andra sidan. Fast ändå inte. Plan och verkan. Jag gick in på blocket och köpte mig en dvärg vid namn Mats, även kallad MidgetMats, och puttade sen in honom i min kyl och ugn. Efteråt spände jag av framför teven. Trevlig kväll.

Syndromet Jag har inte ett skit

Mycket idag. Tidigt jobb som var dagens roligast. Omsadlad målvakt som gått och blivit med hammare och vinkelslip och sånt. Det var riktigt roligt.
Sen åkte jag och Slemmet till förorten och försökte vägleda vilseledd mopedungdom. När vi hittade en mopedburen yngling så stod han och pratade med ett ,enligt mallen, offer. En mamma med barnvagn med barn i. Barnet hade en bok om en nalle som hette Puh.

Sen bar det av åt väster. Golf. Jag är väl ingen golfare direkt. Snällt sagt. Den ena uppdragsgivaren kom varken ihåg mitt namn eller ansikte. Det störde mig. Vi har träffats fler gånger än vad jag har tår på vänster fot. Alltså över sex gånger. Hur som. Mannen har även skrivit världens sämsta krönika en gång i tiden... Så han hade liksom uppförsbacke redan innan han fick namn och ansiktsalzeimers. Den blev brantare. Eftersom jag inte orkar kalla honom mannen så får han nu heta Gunnar. Gunnar har fula jeans. Han knyter sina skor hårt. Skosnörenas rosetter blir således ganska långa. Som långa taxöron släpare de efter Gunnar. Ma kan tro att han försöker sopa undan sina spår. Men han sopar mest bara folks namn ur sitt minne. Gunnar sprang i ett och önskade bilder. Det stör mig inte i vanliga fall. Men med Gunnars uppförsbacke var det inte mycket annat jag kunde göra. Gunnar hade en särskild önskan. Tjejer. Många tjejer. I keps med logo. Han levererade dess önskemål på ett sätt som bara fick mig att vilja sätta honom på en pall och med driver mata honom med golfbollar. Men det gjorde jag inte. Gunnar tog sina taxöron till skosnören och sin kvinnosyn, som för övrigt var den kvinnosynsavkomman som Rocco Siffredi och Peter North dito avlat fram, och sopade sig bort mot där korven serverades.
Själv gick jag mot där bilarna stod och åkte sen hem och levererade precis mycket bättre bilder än vad Gunnar förtjänade.

Nu sitter jag på kontoret. Här är tyst och lugnt. Funderar på att springa förbi Belgarens på vägen hem. Får se.

Idag offentliggjordes Årets Bilds pristagare. Just nu är det nog ganska fet fest. Ja ja. Om ett år kanske... Kanske.

Gunnars krönika handlade förresten om en landslagsledning. Gunnar tog fram stora Jonseredaren och kapade jäms med fotknölarna. För lite mål gjorda. Anledningen till detta var att fel spelare var uttagna. Ledarskapet var oengagerat och för tyst. Ingen gnista syntes och ingen eld brann... Ungefär. Kruxet då? Jo. Krönikan skrevs efter att den aktuella ledningen fört sitt lag till VM-Guld. Skumt nån?

Mellan fjäll och etnisk rensning och lite Irak

Min äldre bror menade att jag gått i barndom. Mitt säregna drag att vilja agera råttbödel kom tillbaka. Med en kraft som inte kan kallas annat än full. Det är råttår i år. Å det grövsta. Dom är små men sannerligen de är ludna. Mitt ivriga råtthat kommer förmodligen från något som har att göra med att vilja göra min mamma (även kallad GårdtjärnsPutin som tycker att jag i frågan om den etniskaråttutrensningen skall utöva självcensur och om jag vägrar skall hon bygga om bruggstuga till sushibar och servera mig te som innehåller nåt kemiskt som slutar på 210) glad. Varje död råtta är en bra råtta är mammas melodi. Varje råtta hon ser skapar panik och en bra råtta är en råtta som hon inte ser men vet är död och eftersom jag slänger de döda råttorna i måkrännan så syns de inte. Och att det är råttår är ju liksom ingens fel.
Hur som helst. Det började med lite slentrianjakt. Två fällor, vattenhink med plast och en träpinne dög gott. Men efter att ha kraftsamlat i fjällen i tre dagar så gick jag hårdare åt problemen. Tanke och plan. Varför bekämpa symptomen medans sjukdomen sprids? Jag började således sanera. De fyra tomma banankartongerna som råtthyreshus bars ut i snön och skvättes mer med bensin och jag kände för att grilla korv över den eld som snart slickade i sig de blågula Chiquirakartongerna. Inga råttskrik hördes. Jag blev lite besviken att ingen brändes inne men efter närmare eftertanke kanske det var bäst så. Sen gick jag lös på en dynghög som liksom fastnat i utgödslingens bakvatten. För varje spadtag som borrades ner i högen kom projektiler som såg ut som små håriga bollar på syra utflygande. Under mycket hammer och slag kom de flesta dock undan. Men det var lite roligt att se hur en dynghög kunde förvandlas till en råttfontän. Men men. Nu är de bästa tillhållen antingen brända eller skövlade och vi får hoppas att de dräpta hade viktiga poster i råttsamhället så att jag på det sättet har underminerat deras samhälle på mer än ett materiellt sätt.

Fjällen då. Jo då det var roligt. Bra väder. Fina hyrda skidor. Roliga pojkar. Men man kanske inte når ungdomar bäst genom att ge dem en blå bok som pryds av "Lovsånger!". Att sen höja upp varje litet Lov till höga F får ju knappast någon nyss dovröstad yngling att stämma i direkt. Men men. Godkänt ändå. Skönt puder i backarna gör ju sitt och de jämtländska ledarna växte i mina ögon.


Sen det där med den lilla hundvalpen som någon jänkare slängt ner i en ravin. Kom igen! Jo det är klart. Man ska inte springa runt och okynneskasta ner djur i öknens raviner. Speciellt inte söta djur. Det är fel. Men. Se det paradoxala att snubben med hjälm och ökenkammoställ kan peppra ner fyra, fem irakier på en dag men blir åtalad först när han kastar en hund nerför en slänt. Eeeeeh? Cred ändå till Aftonbladet som varnade för starak bilder.


Eller vad dum jag är. Irakier är ju inte lika söta.


Perspektiv tack.

Jogg on

Det var fest igår. Gemensam för dotSE, annonsarna och AB. Det var kul. Även om vissa kanske skulle ha hållit tand för tunga vid vissa situationer. Speciellt med vissa kommentarer. Dock inte den som handlade om att jag såg ut som en ToyBoy i min svarta skjorta. Bekräftelse kan ibland levereras både överraskande och fyndigt. Oavsett vem som skullle vart tyst eller pratat så står jag dock fortfarande fast vid att Vikinges man är ett kex. Tänk han med en klick schmör.
Ikväll firades Lundgren av i stillare takt. Så nu sitter jag här. Lyssnar på svenskt och försöker vara lite svår. Det går ganska bra.

Jag åt pizza för första gången på ganska många månader idag och som den kvinna jag är så kände jag mig tjock ganska omedelbart efteråt.
Jag har fel kön.
Jag gillar att diska. Jag njuter av att gå på IKEA. Jag har viktkomplex. You do the math. Hade jag bara haft mens så hade saken varit klar.

Ja ja.
Gemereba.

Mandelmassehat

Egentligen plitade jag ner detta på Sannasuckas ansiktsboksvägg. Men jag publicerar även här.

Förresten så ska jag bara göra ett litet statement. När det var fettisdag här om dan så bjöds det på semla uppe på Aftonbladets redaktion. Kära jag tycker inte om semlor. I det allmänna samkväm som uppstod så förklarade jag för alla och envar att jag inte åt semlor för att jag citat "hatar mandelmassa" slut citat. En av de rikstäckande journalisterna påpekade då att hata är ett ganska starkt ord. Han påstod att man kan hata krig, våld mot kvinnor och att barn runt om i världen svälter. Hata är ett starkt ord. Att springa runt och hata petitesser som mandelmassa kan tyckas väldigt onödigt och ganska dumt.
Så.
Nu så säger jag att jag ogillar eller inte gillar saker som jag förut hatade.
Ungefär.


Jag hatar inte mitt gym heller. För idag fick jag en skiva. Av gymmet. Tänka sig att vinna på utlottning. Det var längesen. Så nu sitter jag här och låter Nina smeka mitt öra ljudvägen.

På Hisingen

På Hisingen. Med en man som jobbar som reporter och tycker minsann att han är väldigt påläst och ännu bättre på att hitta bra vinklar. Vi träffade en fotbollsspelare.

Reporter: Okej. Men du hade anbud från andra klubbar men beslutade att stanna kvar.
Spelare: Jo precis. Jag har ju familj och så där. Så jag och min fru, vi liksom,,, (paus) bestämde oss (paus)...hmmm....
Reporter: Ni bestämde er för att köra på i Häcken.
Spelare: Ja precis. Vi var bekväma i det. Det kändes naturligt på något sätt. Det kändes bra när vi redan har barn och så. Vi ville rota oss.

Ingen av de två förstod varför jag satt och bet mig i läppen.

TextTV

Är det bara jag som är dum? Eller vad menar de?

 110 SVT Text         Söndag 03 feb 2008
  INRIKES Publicerad 3 februari        
                                       
 Järnvägsunderhållet sämst i Europa    
                                       
 Det svenska järnvägsnätet är det sämst
 underhållna i hela Europa. Det visar  
 en rapport från Kungliga Tekniska     
 Högskolan.                            
                                       
 -Vi har ett underhållsberg inom Ban-  
 verkets område på 8 miljarder, sedan  
 har vi andra spårägare som också har  
 underhållsberg, säger Håkan Wester-   
 lund på KTH, som är ansvarig för      
 rapporten.                            
                                       
 Av det totala underhållsberget på     
 200 miljarder inom infrastrukturen    
 står det kommunala området, med bl.a. 
 gator och vatten- och avloppsnät, för 
 det mest eftersatta på nära 180 mdr.

Och hur ser ett underhållsberg ut?

Ord

Mymlan skriver om ord. Det tycker jag är roligt. Men jag är mer inne på dialektord. Min numera framlidne kompis Farbror Sven var väldigt bra på att lyfta fram ord som annars skulle glömmas bort. På ett av mina sista besök nere på Qvarna så tog han upp ordet Impetech. Låter precis som det ser ut med ett ch-ljud som liknar det i fors på slutet. Ringde upp min kära mormor för att kolla om hon hade koll på stavning men tydligen är detta ett ord som endast fans i talspråk och hon hade aldrig skrivit det men efter lite kast hit och dit så enades vi om ovan använda stavning. Vad betyder det då? Impetech är synonym med lönar. Vi sätter det i sammanhang.
"Det impetech int att klive upp klocka fyra på morgonen för de är int ljust."
"Det lönar sig inte att kliva upp klockan fyra på morgonen för det är ändå inte ljust."
eller "Tror du det impetech då?" "Tror du att det lönar sig då?"
Sen tog vi upp somta. Somta. Är en dialektvariant av somt som betyder ungefär somliga, en del eller något/några. Jag tycker om det för att det ligger så bra i munnen. Somta. I ett sammanhang. "Oj vad mycket blåbär du har plockat!" "Jo, men de är skänd å somta" alltså är vissa av blåbären skända. "Vad mycket brödsmulor du har på bordet." "Nja, men det är flugor å somta."
När mormor och jag sen har pratat lite annat som inte har med ord att göra så frågar jag om hon kommer på något mer bra ord. Hennes svar är lika spontant som briljant.
"Nja, inte så här i snarhasta, jag må grunne på´et".
I sitt sammanhang så tror jag inte att det är något problem för nån att förstå innebörden i meningen. Grunne är ju bara dialekt för att grunna och snarhasta hör man ju direkt vad det betyder även om jag innan aldrig lagt märke till just det. Man skall göra något i snar hast.

Då har vi mitt bidrag till Mymlans lista.
Impetech.
Somta.
Snarhasta.
Grunne.

Nån gång när jag orkar så ska jag försöka reda ut mina två favorit verb. Jet och hä.

Betraktelser när triceps är likt betong

För att fylla det tomrum som uppstod när min adoptivson flyttade hemifrån så köpte jag idag en fikus. Och blodapelsiner.

Gert må arbeta på en skit(k)anal men han har ändå ganska sunda åsikter i vissa frågor.

Imorgon får jag nog mitt paket med senaste skivinköpen. När jag beställt klart insåg jag att det knappast var uppåttjack som införskaffats. Snarare norrländskt vemod förpackad och levererad. Bara svensk musik. Men det är väl så. Ibland vill man bara sitta och lyssna på Perssons Pack och vara lite svår, vara svag i köttet men stark i tron.

Sanna Kallur sexpack imponerade idag på mig ännu mer. Jag märkte nog hur hon genom linsen liksom bara vill äta mig. Med smör. Eller hur de nu var.

Först så såg jag Norge som ett alldeles oerhört trevligt. Men efter att ha varit där i två veckor så märks det att det är som på de flesta ställen. Idioter är inget land förskonade från.

Ibland känns man som luft. Eller rent av som koldioxid.

Glädjen då. Jo då. Beijing. 080808 08pm. Det känns förbannat bra.

Kollegor

Med lite tid över i ett presscenter i Trondheim startade jag ett fotoprojekt.

Ett enkelt tema.

Norrtyskar är de allihopa!

_________________________________________

Anders Skånska Dagbladet

_________________________________________


Gummen Ystads Allehanda

_________________________________________

Jan Sydsvenskan

_________________________________________


Flinck Aftonbladet (bördig från Schkååne)

Die Schlange

Jo jo. Hade jag varit lite mer hanbollsbiten hade det nog varit större. Även om mr Slang nu innan matchen klagade lite på min så kallade pygmélängd. "Va fan! Är det b-pojklängd på varenda jävel här eller?"
Men men. Snigelätarna förstärkta med några norrbaggar fick redigt med pisk med 20-18. Som största merit får jag väl säga att jag spräckte nollan och att Andreas Larsson (den fd. landslagsspelaren och för nuvarande expertkommentator) sa att jag sprang bra en gång. Dock trampade jag i det läget över så att min ganska väl avvägda lobb blev lika bortdömd som som Martin Örnroth är bortglömd.

Funderade ett tag på att betygsätta laget men bestämde mig nog för att låta bli. Eller jag ork int.

Precis innan lagbilden togs sa jag åt laget att vi långa skulle stå upp. Det blir snyggst så.

Isterklister

Mästerskapet i Trondheim går vidare. Handbollslaget är ett trevligt gäng. Jag har till och med fått lite hejkompisar som har som levebröd att kasta gris mellan varandra.

Idag tränade laget gym. Jag och Jernemyr pratade gammal svensk filmhistoria efter att jag avslöjat att jag hade släkt i hans närområde i Dalarna. Lite coolt med gemensam filmkunskap. Som säkert nån sagt före mig. Korvscenen kan öppna dörrar.

Ikväll ska journalistlandslaget spela landskamp. Vi ska ta revansch för den tunga nederlaget som det riktiga landslaget led för några dagar sedan. I den riktiga matchen höll jag nästan på att starta en kontring. Fotografernas och således min plats under en handbollsmatch är snett bakom endera mål. Just i början av Sverige-Frankrike satt jag bakom Sveriges mål som denna dag mestadels vaktades av Tomas Svensson. Frankrike gör tidigt ett litet ryck och leder ett tag med sex bollar. Sverige tar dock nya tag och plockar upp till fyra upp. Här händer det. Nån snigelätare skjuter i stolpen och bollen studsar snett ut rakt emot mig. Jag hinner precis ducka och bakom mig fastnar bollen på tvkameramannens plattform. Samtidigt springer Johan Petersson likt en gasell lite längre upp i banan. Tomas Svensson vet mer än ser det när han kommer springande åt det håll där jag sitter. Hans ambition är ju såklart att snabbt sätta igång en kontring på gasellJohan. Här tänker jag att jag kan dra ett strå till stacken. Snabbt som blixten greppar jag den rikligt klisterförsedda handbollsbollen för att kanske inom några sekunder kunna skriva in andraassist i handbolls EM i CV:et. Men. Klister. Som sagt klister. Jag är ingen van handbollsspelare. Det kan jag villigt erkänna. Jag har visserligen gjort ett par mål på gympan under Pelle Ljungströms vägledning men jag har aldrig spelat en organiserad match och heller aldrig spelat med klister. Kanske är det just detta faktum som gör att det minsann inte blir nån andraassist för mig…. Scenario. Tillbaks till att jag greppat handbollsbollen. Tomas kommer springande åt mitt håll. Hans ögon säger ”Boll! Boll! Boll! Kontring! GasellJohan!”. Jag tänker först nöja mig med att sträcka över bollen till Tomas. Det skulle hur som helst gå fortare än att han själv skulle behöva sträcka sig in bakom reklamskyltar och skit. Men Tomas visar tydligt med ansikts och kroppspråk att han vill att jag ska kasta bollen för att på så sätt kunna passa gasellJohan ännu snabbare. Jag kastar. Men inte till Tomas. Eller jo till Tomas men inte till Tomas hand utan istället till Tomas vänstra fot. Jag har inte kastat hårt men tydligen träffat Tomas fot ganska bra. Resultatet gör att bollen vid kontakten med foten genast beger sig mot Sveriges avbytarbänk. Tomas himlar med ögonen. Johangasell står vid Frankrikes mål och ser förvirrad ut. Jag skäms och försöker gömma mig bakom min kamera. Det gick sådär.

Som om inte det var nog hade någon dekorerat pressbussen på vägen hem.
Hoppas det går bättre idag.