63000 få eller många?

Jag har adressändrat. Igen. Exakt ett år sen jag gjorde det sist. Nu var de dags igen. Eller jag gjorde det för mer än en vecka sen. En bra grej är att man i tjänsten kan välja att få hem info från olika organisationer och stiftelser. Jag kryssade i lite hipp som happ sånt jag tyckte såg bra ut. Idag fick jag ett svar eller vad man ska kalla det. Från Amnesty. Amnesty är ju en sån grej som ingen kan vara emot. Alla är för Amnesty. Ingen. Eller säkert nån men säg att 96% av Sveriges befolkning tycker att Amnesty i grunden står för nåt bra. Hur många är då medlemmar i Sverig? Gissa!

63000. Det är ju fan ingenting. Är det då dyrt att gå med? Näe knappsats. Inte ens det. 20 spänn i månan. Det kan nästan alla undvara. Tre mjölkpaket. Två liter bensin. En halv öl på krogen. Sex päron. 5% av en parkeringsböter. Nästan ingenting.
Amnesty skulle behöva en kampanj. Fast det där med reklam kanske inte är deras grej.

Jag gick med. Fast jag betalar 100 spänn per månad. Frivilligt. Fast det betyder ju också att jag är fem gånger bättre än alla som betalar 20. För så funkar välgörenhet. Det är summan som räknas. Den som betalar mest är bäst.

Hej

www.amnesty.se

Vinkväll vol 2

Nu gick de ut och "tog frisk luft". Eller de står kvar i hallen och pratar om hur de kittlat Indies mule. Inidie var de bådas första häst. Indie har varit ett flitigt ämne och de har mycket nogrannt även försett mig med all tänkbar information av denna Guds underbaraste varelse... Jag börjar bli mätt på Indieinfo.

Nu gick de. Men de kommer strax på retur.

Trött. Men glad och aningen oviss

Det kändes som om jag fick en enorm rund sten. En klotrund sten lika hög som mig själv. Upprag att få grepp om skiten och få den att rulla framåt, Den är fan inte lätt att få grepp om. Det är mycket att tänka på. Till råga på allt så märkte jag när jag kom på plats att den stod i aningens motlut. Men jag fick tag. Omfamnade hela stenen och tröck (norrländsk slang för tryckte) på med benen. Mjölksyran pumpade i framsidan av låren. Men den rörde sig. Den rullade och just nu har den precis kommit över krönet. Nu gäller det bara att bromsa så den inte rullar över en.

FinaElina har kommit ner. De ska ut ikväll. Hon och Mary. Jag är nykter. Är inte på humör för det. Men nu börjar jag ångra mig, Det kliar liksom i ryggraden när de börjar bli sentimentala och nostalgiska över gamla ponnys... Den klådan brukar man liksom inte känna med fyra JB i sig... Men nu känns den, nu känns den.
Nu har de kommit in på bitterheten över att inte ha fått gå på begravningar som små.
Tjejer och vin... Eller människor och vin kanske man ska säga.
Men dom går nog snart.

Lite tjall på linan dock. Bostadsbekymmer. Känns lite surt när allt verkade klart. Men men. Bara att hugga i. Köpa lägenhet? Nja. Inte än i alla fall. Och bostadsprisrna är ju på väg ner sägs det.

Nu jämför vinflickorna brösvårtor.

Godnatt

Läktarkultur i Svea rikess framstjärt

Var på match igår. Igen. Det var faktiskt ganska kallt. Man frös. Jag brukar ställa mitt på en långsidan. På lilla Ullevi, jo jag vet att det heter gamla Ullevi men jag sa lilla Ullevi en gång och det lät kul plus att det retade göreborgarna, är klackarna precis bakom mig. Detta medför att jag hör klackarna ganska bra... Klackarna, eller hejarklackarna som de egentligen heter, har en viss struktur oavsett vilket lag de håller på. Den stora folkmassan eller folkmassa och folkmassa är det väl inte i alla fall inte när ÖIS spelar. Men de står iallafall uppe på läktaren och någon av "ledarna" står nedanför läktaren på tillexempel en reklamskylt. Vi kan kalla ledaren Tonny. På dett sätt kan alla se Tonny, för Tonny är alltid en han. Tonny är för övrigt en sån person som har stora dofttärningar på backspegeln i sin bilen. Ingen värdering i det. Men det har han.
Hur som helst. Nu står altså Tonny och manar resten av klacken att svara på diverse frågot. Tonny kan t.ex. undra om klacken "Har nån stake?". Tvåbarnspappor, fjortistjejer, farbröder, publikvärdar och åttaåriga fotbollspojkar svara då att dom minsann har det upp till taket. Fjortistjejerna gapar med dom med. Fastän det faktum att Tonny bara frågade grabbarna. Undrar hur det skulle låta om han skulle fråga tjejerna likadant? "Hejsan tjejer har ni bröstvårtestånd" Näe jag kommer inte på nåt bra. Ska maila Tonny och höra.
Tonny kan även köra igång den alltid lika populära. "Sålt sig som en hora, Ja han har sålt sig som en hora, Såååååålt sig som en hora" och så vidare. Denna sång har ingen vers eller refräng man håller bara ut på såååååålt var tredje gång ungefär sen rullar den runt tills man är less eller tills att Tonny tycker sig se en ful fällning och börjar svära med sitt och sin flickväns kön som svordom. Tonny vill helst att tvåbarnspappor, fjortistjejer, farbröder, publikvärdar och åttaåriga fotbollspojkar riktar denna ramsa mot domarn eller en spelare som bytt klubb.

Tonny kan också ge uppmaningar. Gärna till motståndarlaget men även till domarn. Exempel på uppnaningar är.
"Runka ballen din jävel"
sen hade Tonny faktiskt en kul ramsa också. ÖIS målvakt heter Dick Last. Ramsan tillägnas honom. Den går på en melodi som det svenska bandet LOK trallade på för många år sen.
"Vem är det som står kvar? Dicken står när de andra slaknar"
Sen var matchen slut. Jag gick in och tinade mina tår.

Hej så länge, Nu ska jag ringa Glenn. Ni får gissa vilken.

(sjunges) Alla heter Glenn i Göteborg

Jag sitter själv. Har tråkigt. Själv i en stad där jag inte känner nån egentligen. Låter kanske inte så toppen. Men jag är nöjd. Det är kul. Har vare på banken idag. 6,4 % får jag på ett billån. I ränta asså. Men min mor, denna underbara människa, har länge talat om JAK. En bank med parollen "Rättvis ekonomi". I JAK finns inga räntor. Varken för mig eller banken. Det funkar ändå. Om jag till exempel lånar 30 så får jag först "gå in med" 6% av lånet altså 1800. Sen betalar jag av 1283, i detta ingår 33 kr i låneavgift, per månad i 4 år. Efter dessa 4 år är jag skuldfri men, och detta är inget litet skitet men det är ett gigantiskt MEN, så har jag 30000 på ett låst sparkonto som låses upp samma dag som lånet är betalt. Jag får även till baka min 6%, altså 1800, som jag "gick in med". Det enda man gör är att betala 200 i årsavgift. Om man ska jämföra det med en vanlig bank så är det en "ränta" på 2,32 %.

Och detta är altså inget mumbo jumbo utan på riktigt. Varför gör inte alla så här? Bankerna har ju lurat skiten ur alla! Det är helt sjukt!

Länge leve koperatisterna!

www.jak.se

Låt bilan falla!

Det har varit en del

Det är mycket. FinaElina tycker att jag inte gör annat än att jobba.. Förvisso sant. Men det är ju liksom så i början. Nu börjar jag få grepp. Blev ensam idag. Altså MackThePack drog vidare till STHLM. Nu är det bara jag och Esteten. Men det ska nog gå bra.
Jag hittar till de största riktmärkena och jag har ännu inte frontat med någon spårvagn. Bra så långt. Bostadsfrågan är dock en fråga som gnager lite. Men va fan. Det kommer nog att lösa sig det med.

Har hunnit med
Edlöv-Lund
Rögle-Björklöven
GAIS-Öster
Frölunda-Färjestad
IFK Göteborg-Kalmar
Sävehof-Skövde
Plåtat Elfsborgs sportchef
Fyra .SE jobb

Men va fan. Det är ju kul.
Gänget på kontoret är riktigt bra. Känner som att jag kommer att glida in fint.
Nu ska jag på Clas Olsson och köpa en papperskorg, ett hålslag, en häftapparat, tejp, sax,

Götet är fint

Fast idag regnar det. Jag har spenderat dagen med att lägga ut en handpenning på en bil som jag ska köpa. Jag hittade den på blocket igår. Kanon fin! Får den nästa vecka. Måste dock ta mössan i hann och gå till banken på Måndag. Men det gör inte så mycket. Språksvårigheterna är inte lika beklämmande i GBG som i Schkåååååne. Jag ska ge exempel på Schkåååånesyndromet sen.
Nu ska jag snart ta svarta pårlan och rulla till Scandinavium och plåta hockey. Första jobbet själv. Får se. MackThePack har instruerat mig.

Japp de va de.'

Nickel

Nya platser nya intryck...

Jag börjar komma in i skånskan nu. Inte så att jag pratar själv, nej nej, jag håller stenhårt på bondskan från norr, men jag förstår bättre. Jag vävver inte längre in sexton VA? i varje konversation... Efter en dag. Vilken acklimatisering! Annars är det rätt lugnt. Har gått igenom lite allmänt hur man jobbar och så.

Igår träffade jag en kändis pappa. Ingen dålig kändis heller. Det var Zlatans pappa Sefik som kom på besök. Han var rolig och berdus. Efter vår fika igår insåg jag att han inte gillade i nämd ordning. Moderaterna. Aftonbladet. Expressen. Mögligt bröd och griga personer, fast det förstod jag redan när han hade nämnt moderaterna.

Sefik ska släppa en skiva... Jag säger inget mer. Men heter man Ibrahimovic i efternamn så är det klart man ska släppa skiva. Inget för tracks kanske men om man gillar Balkansingasong så är den nog en självskriven raritet i skivhyllan...

Sport sport sport. Det kommer bli mycket av den varan. Vi har även snackat lite löst om min första resa. Den innehåller förmodligen mannen nämd ovan. Altså han som inte sjunger. Eller det kanske han gör fast inte på skiva.

Sitter och filar på nya bloggnamn till mina nya arbetkamrater. Det får ju inte var nåt vulgärt. Filar på det.

NyAlmgren (nytt bloggnamn) pratar med mig nu. På den bredaste skånska. Jag tar tillbaka det jag skrev tidigare. Jag förstrår inte allt. Jag nickar. Han pratar om lumpen och jag fäller in "Jaha" "Oj då!" "mmmm Jo, Så klart." och "njammjo aha. så" (altså almmänt mummel) när jag tror det passar.


Er påg i Skähhhne!
NickelKickel

Jo då var man på plats...

I den skånskaste av myllor... Jag tillryggalade min barndoms bygder igår. Sorgligt? Jo, lite. Men det stället finns ju kvar, Så långe inte Kim Jong Il får för sig att den lantliga idyllen skall vara mål för en provsprängning.. Har fått ett VISAkort en ny kamera och en massa annat matnyttigt att ha.

För övrigt så gick Svarta Faran igenom utan anmärkning. Den har nu på ett dygn rullat 85 mil. Starkt jobbat av en sliten 87a. En annan sliten 87a är FinaElina. Hon har sovit efter att ha jobbat hela helgen dag som natt. Hyresdiktatorn och jag har kommit överens om att jag ska vara ute 1 november. Så så är det.


På återseende°!

Oj oj oj

Jag vet. Jag bloggar lite för lite. Ingen uppkoppling hemma gör att det blir så. Men snart flyttar jag till Götet och lägenhet med uppkoppling! På måndag närmare bestämt. Ska bli kul. Lite pirrigt men kul. JAg har fått beställa de grejer jag vill ha. Välja och vraka. Frossa.

Hela veckan har varit så jävla smockad. Men jag tvingade mig till skogs. Kom hem med fem kilo kantareller. Lyckat. Dom torkar nu. Ska bli soppa sen. Eller sås. Eller mögel.
Jag har renoverat bil. Lackat spacklat och hållt på! Mina fingrar är alldeles svart. Olja går ganska lätt att tvätta bort men underredsmassa sitter som tapet på fingrarna. Bara bensin hjälper. Men jag har två stora sår på fingrarna så att tvätta dom med bensin känns inte aktuellt. Jag får se ut som en uteliggare ett tag helt enkelt.
När jag nu ikväll skulle boka besiktning fanns inga tider... Bara i Ånge. Så klockan 12:50 imorgon ska jag vara i Takidas hemort och besikta Svarta Pärlan.

Kvällens lista.
Boka besiktning
Betala böter
Betala in stryktipspengar
Skicka bilder till Expressen
Fakturera Expressen
Bränna två skivor med bilder
Inge mer

Jag lovar bättre bloggande nu. Och ocensureade arbetsplatsbeskrivningar. Jag är ju strax på ny arbetsplats. Där ingen läser min blogg.... Än.

Nickel Kickel morfars bästa jordfräsare.

Funderingaar i Bulgarien vol 1

Idag har vi flytt charterorten. Vi tog bussen. Som riktiga bulgarer. Betalade tre leva. Akte i en halvtimme. Kaopte markesjeans som skulle varit skitdyra i Svearike. Kom undan med drygt fyrahundra svenska. Helt okej. Maten ar inte den basta men det ar helt okej anda.

Det har borjat rora pa sig annu mera! He he... Men men. Jag ar i ett land dar det ar svindyrt att svara i telefon sa jag far ringa pa tisdag...

Funderingar saledes.
Fundering I
Alla och da menar jag alla tror inte pa min kladesstorlek. Ingen kan gissa ratt. Ingen. FinaElina ar bara en i skaran som gissat fel, och hon har npg sett mig bade naken och pakladd ur alla vinklar... Ska aterkomma till det nar jag har a a och o pa tangentbordet. Hur som helst gissade de bulgariska expediterna ocksa fel.

Fundering II
Det krylliska alfabetet ar fan i mig det mest lagiska jag varit med om. Nej. Jag ar inte ironisk. Till exempel later alltid bokstaven b alltid likadant. I alla fall vad jag har lart mig...

Fundering III
Varfor far jag sada enorma myggbett i Bulgarien medans jag i Sverige inte ens marker dom(fragetecken jag lyckas inte fa till det pa detta skittangentbord) Kan de builgariska myggorna var giftigare(fragetecken)

Ja ja den som soker han letar.

Hej da!

I sanden bland betongfundamenten

Semeste. Det ar da skont. Men aningn irriterade. Jag trivs inte sa bra pa charter. Fast det funkar. Det funkar bra. Riktigt skont.

Orkar inte skriva mer. Men det har borja rora pa sig igen.. Kapten Klanning vet... Men an har jag inte hort nat.. Men vi far se...

Nickel Kickel.

I ett helt nytt land...

Jaha... Det var det. Borgarna ska ta över. Jag känner mig... Tom. INget speciellt.

Jag är av den uppfattningen att det inte kommer att bli nån oerhörd skillnad. Men skillnaden som ändå blir är fan inte till gagn för Sverige. Det är då min åsikt. Jag la min röst på behörigt avstånd från TäbyReine. Eller behörigt och behörigt. Så långt bort som man kan och fortfarande vara kvar i riksdagen. Att sälja ut och privatisera universitets sjukhus är inget jag stödjer. Att sänka skatten för de som tjänar mest och samtidigt sänka ersättningen till den som är sjuk. Det håller inte.
Men hallå säger nån. Det är ju skitmånga som lever på bidrag jö! Skit många som fuskar med sjuförsäkring jö! Skit många som springer på a-kassa jö!
Förvisso sant. Men ändå. Ponera att man blir sjuk. Riktigt sjuk. Inte nån förkylning utan cancer eller ms eller så. Ska man då behöva leva på existensminimum? Äh! Säger nån. Hur många är det då? Ungefär tjugo gånger fler är allvarligt sjuka än som fuskar. Är det värt det? Att slå undan benen för tjugo sjuka för att sätta dit en fuskare? Solidariskt? Jämlikt? Snällt? Nej. Nej. Knappast.

Det nya arbetarpartiet... I mitt arlse kanske.
Måhända är det en blå framtid. Men den är fan mörk. Jag hoppas jag har fel. Vi får se om fyra år.

Joakim Thåström sa att ett hjärta alltid är rött.

Man trivs...

Jag trivs. Det är bra. Fast jag suger på att hitta. Det är lite bökigt. Men det går bra att köra. Det är att hitta som är svårt. Nån har bestämt att det ska vara enkelriktat, bussfiler och svängavänsterförbud i alla enligt mig logiska framfarter. Men men man lär sig väl. Två mornar i rad har jag hamnat i Norrtull fast målet varit Kungsholmen... Men men...

Det är skillnad. Faktiskt. Mer än jag kunnat ana. Allt går snabbt och smidigt. Det mesta funkar. Man får de prylar, de tider och den infoprmation man behöver. Allt, hittills, flyter på proffsigt. Man behöver inte tjata eller jaga folk. Förbannat skönt.

Nu ska jag på fotoutställning med 2*Thomas. Kul!

Det rör på sig...

Jag var i AMSdjungeln. Jag var vilsen. Jag var trött. Då ringer en man, som har ett namn som jag förknippar med en jättebebis, och frågar om jag kan jobba en vecka. Ja sa jag. Sen kom jag på att det är premiär. Älgpremiär. Jag ringer upp jättebebisens namne och säger att jag vill mörda djur istället för att jobba för Sveriges största morgontidning. Han skrattar. Tycker nog att jag är en fint norrländskt klämmig kille. Vi kommer överens om att jag ska jaga måndag och jobba tis-fre. Det är ett bra beslut. Vi är båda nöjda. Vi skrattar igen och jag är lite klämmig igen och skämtar om nåt jag inte kommer ihåg.

Det är nåt speciellt. Kliva upp tidigt som satan. Packa och ge sig iväg. Träffa en del trångsynta gubbar och en del väldigt trevliga. Jag gillar faktiskt båda sorterna. Hur som helst får jag ett bra pass. Hyllan heter det. Långt och gå ioförsig men det ser jag mer som en komplimang. De unga, friska, starka och välorienterade får alltid gå längst. Man känner sig behövd och viktig. Jag trycker på ganska bra. Det går fort när jag går. Buskarna och granarna svischar undan när jag flyger som ett jehu över hyggen och hällar. När jag är framme plockades mobilen upp. 8 missade. Alla från morbror Thure. Jag ringer upp. "Nils. Du ska sitta på hyllan".... "Jag är på hyllan" svarar jag. Och det är jag. Jag har minsann suttit på hyllan förr och det här är defenitivt hyllan.
"Men inte DEN hyllan. "Hyllan på Gårdtjärnsberget" säger morbror Thure. Vem har vare så jävla dum att döpa två pass till samma namn?

Jag analyserar läget. Jag är dryga milen fel. Fatta en mil. Tio kilometer. Jag går ännu fortare tillbaka. Jag far återigen som ett jehu över hyggen och hällar. Jag åker lite bil. Jag pratar lite i radio. Tillslut är jag på rätt hylla. Bara tre-fem minuter för sent. Ingen större skada skedd. Jag ångar. Av svett. Av värme. Av dagg.
Hyllan här är inget bra pass. Snårigt och knappast nåt älgstråk. Tror jag.
Men efter dryga timmen så skäller plötsligt hunden. Inte många meter från mig. Minuterna flyter. Det knakar. plötsligt ser jag rörelsen. Jag ser den gråbruna gestalten närma sig. Kanske 85 meter bort. Den är liten. Jag tror först att det är en kalv. Men vi 50 meters håll ser jag att den har horn. En fjoling. Travande rakt emot mig på ett skitpass. Jag fångar in han i kikarn. Osäkrar. Det är snårigt. Några smågranar. Det är brant neråt. Han kliver ut i en öppning. Men han står liksom rakt mot mig. Som om en människa skulle stå ansikte mot ansikt. Han är blick stilla. Jag måste träffa honom i "stickhålet". Träffytan är liten. Minimal. Några kvadratcentimeter format som ett streck. Ett mycket svårt skott. Träffar man dör han i ögonblicket. Bommar man... D¨å dör han om nån dag. Om ingen annan får läge då... Jag har korset där det skall vara. Men jag tvekar. Älgen vädrar och snurrar sen runt på en femöring. Viker av snett neråt vänster. Jag springer fram tio meter. Det kan bli en lucka på traktorvägen. Men jag är för långsam eller älgen för snabb. Han försvinner. Tio minuter senare planterar AAAAnders tre skott i pinntjurens bog. Tre bra skott. Från sidan.
Vi byter område. Jag byter pass. Timmarna går. Jag käkar rökt fläsk. Det prasslar och plötsligt överumplar älgkvigan mig. Och där sitter jag med munnen full av fläsk och bössan i knät. Jag hinner upp med bössan. Jag spotter ut fläsket och visslar till.Kvigan stannar. Men bakom en gran. Hon börjar gå igen och jag visslar igen. Hon stannar. Men mellan mig och henne finns en lite liten björk. En kula är hård och björkris är mjukt. Men det hindrar inte björkriset från att styra ett perfekt bogskott rakt upp i mulen. Detta tänker jag på. Därför klappar jag inte till. Hon travar på igen. Jag skriker till ett ööööh! Hon stannar. Fäller upp öronen. Men återigen är det kvistar mellan henne och mig. Hon försvinner. Jag är less. Åkte till Stockholm. Kom fram tre inatt. Vaknade sju. Ringde hem vid tio. OlleBull svarade exalterat att han skjutit sin första älg. En åtta taggare. Inte en kvist emellan.
På passet som heter Nisses. Typiskt. Jag är förkyld.

Återigen tagen som en elev...

Var på politiker fjäsk. Skolministern besökte en gymnasieskola. Jag var sen. Typ en kvart. Glömde liksom bort att kameror går på batterier. Det är sånt jag glömmer ibland...
Hur som helst var aulan låst när jag återkom. Med min myndiga hand knackade jag på porten. Efter en stund öppnades dörren och jag som insåg att Mr Baylando redan hade påbörjat sitt anförande påbörjde insmygning i aula under föredrag posén. Men jag möttes av två myndiga lärarhänder tydligt markerade i mitt bröst. Inte hårt men inte löst. Budskapet var i alla fall tydligt. Väsande mellan tänderna meddelade en man i svart skinnväst att vi minsann inte kunde komma in nu, fortfarande med händerna tryckande i mitt bröst.

Jag blev arg. Jag kände mig lite förnedrad. Snubben i den lädriga västen höll ju på att puttas. Man ska fan inte puttas. Man ska fan inte putta sina elever, om det nu var det han trodde han puttade. Det är ett jävla otyg att puttas. Det gör inte ont. Men det är liksom en symbolisk handling. En handling för att visa överläge. Att puttas är ett otyg. Puttas. Smaka på ordet. Det är varken ödmjukt eller kamratandligt att puttas. Det är då säkert.
Som sagt jag blev arg.

Som en reflex tröck jag mina händer i hans bröst och väste tillbaka namnet på min arbetsplats. Skinnvästen stapplade bakåt och höll så när på att bli puttad in i ett par stolar. Han sa förlåt förlåt och jag mötte inte hans blick när jag surt gick för bi och väste idiot. Fast ganska lågt. Hade en läppläsare stått rakt framför mig hade hon/han nog uppfattat min punschlajn, men inte många fler. Sen gick jag förbi och var arg ett tag.

Sen kom en pojk med en väldig rädisa.

Hej

Ångesten och Friheten

Ångesten och friheten. Dom kommer hand i hand strax. Men va fan. Man måste vara klar nån gång. Bryta upp. Jag och Hassel har funderat ut ett hejdåfika med klös i. Blir nog uppskattat, och lite oväntat.

Jag har gått väldigt mycket på senare tid. I fjällen och hemma. I fjällen gjorde jag det med min nyfunbne vän Ynglet. Han är vansinnigt trevlig. Och vi är kanske inte vansinnigt men ganska lika. Hur som helst gick vi långt i jakt på ripor. Med oss hade vi en smålänning som skrattade som en häst gnäggar och en Bräckebo som vägde 60 kilo. Sammantaget blev det trevligt och soligt. En väldans tjock polis på en häst hann vi också med att träffa.

I övrigt har jag lust att säga alla såna saker man kan säga om man ska sluta på en arbetsplats. Vem som är dum i huvudet. Vem som är dryg. Vem som luktar svett. Vem som äter godis fast den personen är tjock. Vem som överskattar sig själv. Allt det kunde jag minsann berätta. Men det gör jag inte. Jag är för snäll. Eller för feg. Eller så är min uppfattning av verkligheten inte så sann att den skall berättas. Kanske är det jag som är dum i huvvet, luktar svett och äter godis fast jag är tjock. Vi lever våra liv med våra egna perspektiv och varsin sida utav samhällets fasad, var det visst nån som skrev...

Och tjocka personer får äta hur mycket godis dom vill. Fast om dom samtidigt klagar på sin övervikt tycker jag att det bara blir jobbigt. Ät då och var nöjd med det.

Amsdjungeln here I come.

En massa tuggummin!

81000 stycken! 81000 tuggummin! Jag kunde ha köpt 81000 tuggummin. Men de gjord ja int. Ja köpt´me nå annat. Inte de 988 öl jag kunde köpt utan något jag behöver för att tjäna mitt levebröd. Försöker jag inbilla mig.

En vecka kvar. Sen är det ut i amsdjungeln.

Roliga saker under nästan ett och ett halvt år.

När jag sa gubbjävel till jättebebisen.
Erkännandet hos cepet efter att ha backat på en reklambil.
Omkopplandet av Jättebebisens telefon.
Fotohitlers och Jättbebisens högljudda bråk som inspelades på min mobil.
Mårdskinnsgubbens samtal till Hassel.
Hö´s synande av Anja Pärssons lår.
Kaptens Klännings äventyr.
Sofinkens äventyr.
När ungdamraggarn brtättade vad han vägde.
Högsta Tuppens reaktion på min protest. "Men va fan! Vem i helvete har satt upp det här!" han har enligt uppgift aldrig hörts svära innnan.
Tjuvgökningen i blåabilen.
Arrangörens förklaring av Jan-Halvors utbrott.
Jan Malmsjös psykbryt och totala humörsvängningar.

orkar int fler

Förberedelser inför grov älgfridskränkning

Jag och Jägmästarn. Vi var ut och röjde pass igår. Det regnade. Regn regn regn. MEn vi slet på. Regnet förstörde fyrhjulingen. Den tvärdog halvvägs ut iskogen. Säkringarna badade i vatten. Jag och Jägmästarn gav dock inte upp. Vi slet. Vi bar. Vi stånkade. När vi slitit klart var det bara att putta hem den 150 kilo tunga "terrängmaskinen". Igenom skog och över stenar. Ner i diken och över stubbar. Fy fan.
Men nu har vi fria skottfält. I alla fall på Hagbergsskalet. Bra det.

Idag har jag drillat formen på skjutbanan. Jag hade tillslut tre bronsserier. Helt okej.

Ett förtydligande

Jo. Det är sant. Ja! Jag har huggigt av huvudet på hönonrna. Inte kul. Men så är det. Det är inget nöje. Inget man gör för att det är kul. Man gör det bara. För att det är ett måste. Det är int. Kul. Fast man skrattar ganska mycket. Mest för att hantera situationen antar jag. Konstigt jag vet. Sorgligt. Lite.


Trastar däremot!