På mitt kontor

Jag sitter här och filosoferar. Snart kommer Emmet upp. Han bor i Malmö och fick tidigare idag en tågbiljett för en endaste liten krona. Snart sitter vi i mitt kök.

Idag har jag gjort ett uppdrag. En brasilianare med samba i fötterna och fotboll som yrke skulle fotas. I shorts. I kortärmat. I en temperatur som Anders Celsius skulle kalla minus 5. Celsius blev för övrigt bara 43 år. Brasiliens bidrag till Hisingen var lite tyst och förmodligen frusen. Men det gick fort. Det var tvunget så. När fotoobjektet efteråt drog på sig överdragskläder skakade stackarn som ett sädesfält i stormvind.

Inte nog med att det var kallt. Det var minsann ingen liten ritning som jag fått för uppdraget. Blixt sex meter åt höger och tre meter bakåt. Spelare tre meter fram och åtta meter in i bilden. ISO 250. f 5,6. 25 mm. Allt prydligt uppritat och nedskrivet i ett mail. Ett mail som jag skrev ut. Lämnade på kontorsstolen och åkte till fotoplatsen.
Dock löste jag problemet med ett måttband, gott minne och Hisingens typ femte största maktfaktor. Maktfaktorn fick agera provdocka med Lisebergsnålen och en strålkasterställning prydligt planterat rakt ner i huvudet.

Brassen slapp dock att ha göteborgska landmärken utstickande ur kroppen. Skönt det.




Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Foto, Fotboll, BK Häcken

Vardagsroligheten

Vi måste värna om roligheten i vardagen.
Vardagsroligheten.
Den behöver inte vara avancerad. Inte speciellt uttänkt eller smart. Bara rolig. Eller egentligen. Att nånting lockar till ett litet leende räcker gott.

Ett exempel.
Min telefon har som blåtandsnamn HIV/AIDS. När jag nu skall fildela en mp3a till någon av mina vänner så står det i displayen att han eller hon tar emot HIV/AIDS. Inte jättekul. Men nog kryper ett litet leende fram. Jugges mobil heter Hepatit C. Det är också lite kul.

Här ovan idkas lite vardagsrolighet. Jag har solbriller och Adam och herr Roos speglar sig.


Läs även andra bloggares åsikter om vardagsroligt, kul, roligt

WPP och sådant

Sitter och bläddrar igenom vinnarna i World Press Photo. Mycket bra. En del har jag svårt att uppskatta. Eller tycka att de inte riktigt platsar. Men Sverige håller stilen. Två silver värmer nu de svenska prisskåpen.

Håller med Lars i allt han säger. Bilden på Usain Bolt...
Bra. Ja.
Historisk händelse. Ja.
Unik. Nej.
Iögonfallande. Knappsats.

Ja ja. Lars har även fått mig att i tur och ordning maila: Resume, Dagens Media och Journalisten.


Läs även andra bloggares åsikter om World Press Photo, Foto, Media

Begravning vol 1

Han gick till sista vilan idag. Ingo. Pressfotografer och tvmedia fick en halvtimme i kyrkan innan invasionen av folk påbörjades. Kyrkvärden påkallade uppmärksamhet och stående i blomsterprakt tillbringade vi en minut i tystnad. Det var fint.


Uppe i orgeln hade två män byggt bo.


Läs även andra bloggares åsikter om Ingemar Johansson, begravning

Tipsar om Tunisien

Selbloggarn har en vikarie. Idag har jag fått tipsa om ett tips. Vet inte riktigt vad som kvalificerat mig för detta men jag har i alla fall tagit på mig uppdraget. Av någon outgrundlig anledning tipsar jag om att Tunisien skall kriga till sig ett kryss.

Kolla här.




Här bredvid får kinesen Xiaoping Zhang en smäll den tunisiska boxaren Mourad Sahroui.





Läs även andra bloggares åsikter om Spel, tips, speltips, odds

Med en kniv

Jag flyger väldigt mycket. Jag är något av ett proffs vad det gäller säkerhetskontroller. När det är min tur har jag redan lagt allt av metall i jackan, plockat ut datorn ur väskan, slängt alla vätskor eller förpackat de jag har i den rätta genomskinliga påsen. Min säkerhetsgenomgång går därför snabbt och enkelt och jag kan nästan se i säkerhetsvakternas ögon hur de liksom ger mig sin tysta uppskattning. En liten känsla av duktigast i klassen infinner sig.

Vid min hemresa från Kroatien glänste jag som vanligt. Zagrebs flygplats var som de flesta andra.

När vi sen sitter vid gaten så börjar vi i den samlade presskåren prata flygplatssäkerhet. Bra att dom är så noga är väl kontentan. Det är då det händer. En man som har ett gummiklingande smeknamn öppnar sin väska.
"Kolla här vad jag just kom på att jag hade i väskan!"
Upp håller han en mattkniv. Eggen blänker i det sterila ljuset. Det är ingen liten pennkniv. Nej, nej. En rejäl sak som om du bara är lite målmedveten mycket väl kan aptera en mindre björk med.
På frågan hur länge mannen i fråga varit beväpnad så svarar han.
"Nja. Jag har ju flugit hit ner. Det är två säkerhetskontroller och nu här i Zagreb en till. Sen tror jag nog den låg i väskan förra veckan när jag var i Finland också. Vi får väl se om jag blir av med den under mellanlandningen i München. LIte konstigt nu dock. De öppnade väskan och tvingade mig att slänga yogurthen jag hade."
Jo det är klart. Kväva nån med yogurt är ju både beprövat och livsfarligt. En mattkniv då? Nej nej. Det har ju inte använts i en flygkapning sen någon gång i september 2001 så det kan väl ses som ofarligt.

Dock ville säkerhetsfolket i München göra en extra koll. Dom öppnade min kameraväska och drog med en liten fjantig tuss över packningen. Denna tuss analyserades sen i jakt efter partiklar från sprängämnen. Jag åkte inte fast. Det gjorde inte radiosporten, som fick utstå samma behandling, heller. Mannen med kniven får dock spatsera igenom utan några problem.

Bilden ovan är vid gaten i Zagreb. Efter säkerhetskontrollen.


Läs även andra bloggares åsikter om Flygplatssäkerhet, säkerhet, Kniv

Det är lätt och svårt

Jag sitter i min bil. Telefonen börjar kvittra. Det är Individuell Människohjälp som vill samtala. Kvinnan i luren pratar länge om deras arbete i Gaza. Sen frågar honom jag vill öka värdet på min månadsgåva. Jag vill inte det. Men det säger jag inte. Istället ljuger jag. Ett fult ljug.

"Ja du. Jag blev av med jobbet i fredags så det kommer kanske inte så lägligt just nu."

Jag vet inte vart denna lilla lögn föds. Plötsligt är den bara hos mig. I varslens tid inte alls otänkbar. Hon i andra änden får något ledsamt i rösten och några sekunder senare avslutar vi vårt samtal.

Jag får dåligt samvete och sitter i min bil och skäms. Jädrigt onödigt att ljuga om en sådan sak och jag sitter och undrar varför jag inte bara sa att jag inte hade någon större lust att öka min månadsavoffring. Jag lovar mig själv att inte ljuga om sådana simpla saker som faktiskt är helt onödiga. Riktiga saker måste det va om det ska bli osanningar i framtiden.

Någon timme senare sitter jag fortfarande i bilen. Jag hade en tämligen dryg sträcka att köra just denna dag. Telefonen ringer igen. Nu är det Greenpeace som är på tråden. En ny kvinna förklarar nu om viktiga regnskogsprojekt i Kongo. Efter någon minut kommer hon fram till samma fråga som föregående telefonist...
Nu var jag liksom inkörd i ett spår. En liten utväg låg där tillhands. Klippt, skuren, måttad och färdig. Trots mina löften till mig själv bara delar av ett dygn tidigare så händer det igen. Lögnen återskapas. Hoppar in i luren, ut i luften, via någonn fjantigt blinkande mast och in i den stackars regnskogspredikantens öra. Hon får något medlidsamt i rösten och sekunder senare lägger vi på.


Ja så lätt kan det vara. Att först lova något och sen göra helt tvärtom.

För någon vecka sen fick jag ett sms där det stod saker som jag blivit lovad att det aldrig skulle framföras via sms eller mail nej inte ens över telefon. Live skulle det vara.
"Jag kommer i så fall säga det till dig"
Men. Jag vet hur lätt det är att lova och sen glömma. Det går lätt. Speciellt i bil.


Läs även andra bloggares åsikter om Lögner, Greenpeace,

Äsch då

Ja ja. Jag var ju lite nära i alla fall.





Men men. Man lär sig.

Är det så upprörande?

Då kom det ännu ett videoklipp som upprör. Här kan du se det. Brittiska soldater biter av en kyckling skallen och låter den sedan sprattla ur sig livet. Upprörande tycker många. Det gör inte jag. Innan alla hugger så ska jag försöka förklara.

Visst. Det är väldigt osmidigt och ganska äckligt att bita av en höna huvudet. När jag varit med och nackat höns så har vi alltid först gjort fjäderfäet medvetslös genom ett slag och till huvudavlägsnandet har vi använt en yxa. Varför de här tomtarna som tydligen befinner sig i Basra inte gör något av ovanstående kan nog förklaras med att det skall var lite mer macho att använda tänderna istället för en yxa och att hönstackarn sprattlar lite mer om den inte är medvetslös. En kniv hade även den funkat utmärkt som avlivningsredsakap om de nu inte hade en yxa till hands.

Klumpigt utförande. Javisst. Omoraliskt. Nej. Sök på Chicken slaughter på youtube så kommer riktigt vidriga slaktformer fram. Vore jag höna skulle jag mycket hellre snabbt bli avbiten huvudet än att tillsammans med hundratalet andra sitta upphängd i fötterna och åka en dödskarusell där slutfinishen är en roterande kniv som snittar upp halsen. Jag antar också att machomännen i kamouflage skulle äta köttet.

Jag har helt enkelt svårt att upröras av en hönsslakt, måhända osmidig, när de som gör det har som egentlig uppgift att skjuta folk. Men det är kanske en annan diskussion.


Läs även andra bloggares åsikter om Slakt, Höns, Kyckling

Det kom ett brev

Sitter i min lägenhet. På väggarna sitter nya tapeter. Det känns fint. Nytt. Fräscht.

Kvällen tillbringas med gitarren. Fingerspetsarna ömmar.

Har lite roligt bloggterial här. Men ska skriva det imorgon. Orkar inte nu.

Länkar istället.

Hit



Läs även andra bloggares åsikter om Gitarr

The coke choke

I ett rum som går i färgen gult ligger jag och luktar rök. Kläderna på golvet och korkskruvarna på mitt huvud är inpyrda av tobak. Jag böjer mig åt norr och sänder en tacksägelse till det svenska rökförbudet.

I närmare två timmar promenerade jag imorse gatorna i förorten. Zagreb känns lite schizofren. Ena huset nyaste nytt med vackert staket och panoramafönster. Nästa betongruckel med spruckna takpannor och järnskrot som trädgård.
Sotade gårdagens synder med promenaden. Jag och Gummen var på äventyr. Genom många frågor och få svar kom vi till sist till ett ställe där man fick neongröna band i dörren. Gummen tyckte att stället framkallade klaustrofobiska känslor. Jag tyckte mest att det, i likhet med alla andra offentliga ytor i Kroatien, påskyndade avlivningen av flimmerhår.
När man dricker öl som vi gjorde igår måste man efter ett tag på toa. När jag står och tvättar mina händer kommer det ut en snubbe från ena muggen. Han hejar lite och vi börjar småprata om landet vi är i. Jag noterar att han har någon slags vit vad jag tror är lotion på näsan. Stackarn hade väl gått och blivit narig och torr. När han sekunden senare vidrör sin näsa faller ett litet snöfall mot det kissbestänkta golvet. Då gör min hjärna matten. Mannen mittemot har precis dammsugit upp det vita näsgodiset. Strax därpå börjar han göra konstiga gymnastisk.

Nu ska ni få två alternativa slut.

Slut ett. Jag frågar om han har nåt gram över och det visar sig att han har just ett Nylanderkuvert över som jag likt en Kirby Sentria 07 suger i mig. Vi går efter detta ut och klår utan anledning upp Gummen och går sedan på strippklubb där jag somnar med ansiktet i en kebab. När jag vaknar drar vi på efterfest hos en gymnast och det hela slutar med att jag ligger med gymnastens hyresvärd.

Slut två. Jag torkar mina händer och går ut till Gummen och beställer en GT, inte tidningen drinken. Vi börjar prata med en kroatiska med Vlankalånga ben. Vi drar sen vidare till ytterligare två ställen där vi träffar en tjej som livnär sig på att dansa "utmanande dans" samt "show my titties for money". Vi beställer sen en öl och får smaka på kyld glöggsmakande dryck. När de Kroatiens svar på Tomas Ledin har rivits av tar vi en taxi och åker hem och sover.



Läs även andra bloggares åsikter om Zagreb, Kroatien

Det fula fingret

Det fula fingret har figurerat här tidigare. Den gången var det Becca som visade vad hon tyckte om den godbryggande men väldigt långsamma kaffemaskinen.

Idag är det dags igen. Fula fingret gör comeback. Denna gång är det mannen som framröstades till 1900-talets bäste som genom ett bussruta visar vad han tycker om närarbetande fotografer. Stort.



Dagen i övrigt har spenderats något sparsamt med stadsflanering. AB kör på Karabatic. En riktig jätte. Fick lite snygga rutor på honom och några andra spelare på franska träningen igår. Men men. AB ville ha matchbild. Fick nöja mig med en bild på vansinnigt trevliga Tobbe.



Läs även andra bloggares åsikter om Handbolls-VM, Kroatien, Handboll, Slangen

Kåmm ån

Det rullar så sakteliga mot upprbytning. Sista dagen i Split nu. En mysig stad. Kan tänka mig att den är fullständigt underbar sommartid. Imorgon rullar vi mot Zagreb. Jag har tydligen blivit bilansvarig. Men först ska Sverige möta Kroatien och mediafolkets tipstävling avgöras. Jag har hittills samtliga rätt och om det blir kryss ikväll vinner jag. Vinst för Sverige eller Kroatien vinner Gummen från allehanda delar av Ystad. Det är tryck i hallen när Kroatien spelar. Det är då ett som är säkert. Dom skriker, visslar och sjunger. Igår såg jag till och med en äldre herre som spottade mot den spanska bänken. Dock träffade han bara en väska med tejp.

Jonas Larholm gick i bladet idag. Helt ok men inget man vinner ÅB med... Inte nominerad i år heller och sanningen att säga så kom det väl knappast som en överaskning. Känner väl inte att jag hade nåt speciellt. Men man kan ju alltid hoppas. Nu får vi se hur detta årets skörd artar sig. Känner väl inte dirket den där elden som jag tror behövs. Men den kanske kommer.

Andreas Palicka vaktar målet mot kroaterna ikväll. Om man tittar noga på bilden så ser man en flagga... Fast han skulle hafte en röd och vitrutig tröja.




Läs även andra bloggares åsikter om Handbolls-VM, Kroatien, Handboll

Jag trivs bäst i öppna landskap

Det är öppet. Jag och vi är hej och tjena med de flesta. Man tar den man vill ha och han gör det man vill. Tänk om hela livet var så. Men de svenska handbollsknektarna är trevliga. Lättjobbade. Så är det inte överallt.
Var på spelarhotellet igår. Samkväm och allmänt prat stod på schemat. Släpade ut spelare i tur och ordning. När sydsvenskan hade avbrutit sin ockupation av Kim så fick även han förevigas med medelhavet som bakgrund.

Efteråt möter en kroatisk fotograf mig. Vi har småpratat lite under matcherna när vi haft lotten att sitta bredvid varandra.
"You are a very lucky man" säger han och tänder en cigg.
"A big star like that" kraftigt indrag av rök.
"So easy" utandning.
"Just take him out" ny indragning.
"Very good for you."
"Do you know what I´ll have to do to get one of the croatians stars to do that?"
Jag skakar på huvudet och hostar lite lätt i den dimma som belägrat min närhet.
"I would guess five blowjob, eight dinner and a big pray on my knees" han himlar med ögonen och jag känner mig rökfull. Fotokroaten dunkar mig ganska hårt i ryggen och fimpar sedan sin cigarett med aggressiva rörelser under sin sko.


Det röks för övrigt både här och där. Här till exempel. Var faktiskt lite kul att smyga runt och leka kamerakrypskytt.



Läs även andra bloggares åsikter om Ivano Balic, Handbolls-VM, Foto, Handboll

GP förlöser hatet

Bilden är talande. Becca gav uttryck för det vi alla kände. Hat.



Läs även andra bloggares åsikter om Handbolls-VM, hat, kaffe

Agget växer

Pressrummet. Ständigt återkommande detta pressrum. Sista gången nu. På ett tag.
Vid ett bord sitter fyra pubertala gymnasieelever i blåa tröjor. De sitter där med uppgift att informera. Tillhandahålla statistik och underlätta lite allmänt med telefonnummer till taxi och annat nödvändigt. I Peking fanns det blåtröjor. I deras ögon brann en eld. En iver att vara till lags, att hjälpa till. Om det kinesernas beteende var en ytterlighet så är kroaterna ytterligheten på andra sidan. Deras blick säger: Men din jobbiga jävel. Är du här nu igen?

Två sköna citat från blåtröjor. Båda har varit svar på frågor från radiosportens herr Kahl.
"No, sorry. We dont know. We are just information."
Kroaterna idkar internetsäkerhet. Kahl hade problem med uppkopplingen till datorn och det var den kroatiska brandväggen som förmodligen låg i vägen. Presschefen ringde på tekniker både en och två gånger. Lite pressad och lite stressad så kläcker han citatet.
"Yes. But next time your country will host the championchips."
Inte ska vi svenskar komma här och ställa krav. Vänta bara tills ni själva är arrangörer. Då ska ni se hur svårt det är. Era jävlar!



Läs även andra bloggares åsikter om Handbolls-VM, Kroatien, Handboll

Kaffekaoset

Journalister och fotografer dricker mycket. Speciellt kaffe. Under långa arbetsdagar och nätter så kan behovet av koffein ibland vara stort.
Här i Split så har de inte riktigt hajas den grejen. En enda liten kaffeautomat finns tillhanda. Denna är inte någon liten enkel sak. Man önskar sig ett flöde ungefär: Placera kopp. Tryck på knapp. Vänta tio sekund. Dricka dryck.
Denna maskin har ett något krångligare körschema.
Dra i spak. Ta bort påse. Placera påse. Dra i spak. Placera kopp. Trycka knapp. Vänta tre minut. Dricka dryck.
När stressen ligger på är det otroligt enerverande att se kaffet rinna oerhört långsamt genom den lilla slangen och ner i muggen. Kaffet blir dock gott. Fattas bara annat. Men eftersom det tar sådan tid så drar man sig för att ta en kopp mer än när det är absolut nödvändigt.

Nu ska jag ringa min syster, som förra veckan var i Rom med Orsa ungdomskör, och höra hur det var att spontansjunga Via del Governo Vecchio.

Denna låt kom jag att tänka på här om dan. Men SCA har inte längre kontor i stan.





*Tävling. Hitta alla handbollsspelare och du får en invite till Spotify.


Läs även andra bloggares åsikter om Spotifyinvite, Handbolls-VM, Kroatien, Kaffe

Kroatien vol 2

Idogt arbete i två timmar, som ni ser
här bredvid. Jag och Flinck sitter på en terass och låter medelhavet bjuda oss på solreflexer. Vi sitter och spejar och passade även på att beställa in lite dryck. Törstdöden är den värsta av dödar.
Vi lämnade det presscenter som kan tillskrivas både oorganiserat och tråkigt. Presschefen har djupt liggande ögon och är lite bitsk I allt han gör.

Kroatien må ha fostrat Davor Suker.
De må ha ett antal vackra kvinnor.
De må ha ett unikt och snyggt mönster i sina landslagsdräkter.
Men det där med hur man kokar soppa har de totalt missat.
Vår första måltid i denna stad som är namne med en gymnastisk övning inmundigades på en restaurang som låg bredvid en fiskmarknad. Med tanke på att råvaran till fisksoppa fanns så nära till hands så blev det en naturlig förrätt.
Besvikelsen när skålen kom in var total. Havsvatten med ris. Något avkok med några ensamma risgryn i botten. Smak som just havsvatten och lite olja. Fisksmaken lös med sitt ickevarande.
Igår upprepades händelsen. I lunchen ingick sallad och soppa. Salladen var två gröna blad översprayad med något som gav glans men ingen smak. Soppan innehöll tre eller högst fyra saker. Olja, vatten, någon slags krydda och några till fromagekonsistens kokade nudlar. Det smakade fett. Bara fett. Efteråt kändes tänderna som smörjningsnipplar.


Läs även andra bloggares åsikter om Handbolls-VM, Kroatien, Split, Foto

Kroatien vol 1

Det är sol. Himlen är blå. Många bilar är fula och trottarerna är ojämna.

Pressrummet är oorganiserat och det finns bara en enda liten fjantig automat som skall utfodra pressdrevet med kaffe. Maskinen måste också laddas med en lite ampull varje gång en kopp skall färdigställas. Jag skulle vilja se den ritade mindmappen som gjordes på den.

I övrigt så sitter jag och zoomar åt fel håll och försöker ibland febrilt hitta rätt knappar som styr rätt reglage på kameran. Lite snurrigt men det har ändå gått ganska bra.

Herrarna i handbollen är som alltid trevliga och sammarbetsvilliga.

Kroatien öppnar mästerskapet ikväll med sin match. Kan bli rätt bra drag antar jag. Ska plåta lite lätt och satsar min stora energi på efterspelet på nåt ölhak. Får se om uppslutningen blir som önskad.

Nu ska jag slå på både Flinck och Gummen tills de slits från sina datorer. Jag vill ha mat. Igen.


Läs även andra bloggares åsikter om Handbolls VM, Kroatien, Split

En orgie i länkar

Nu ska det länkas. Helt utan speciell anledning och bara för att. Här klickar jag.

Vandrarolle. Min kusin som liksom jag lider av grav och tvångsmässig ironi.

Knöllarn, aka K-Jo, aka Pöllarn, aka Joel sitter aldrig stilla. Grymma bilder och en kille som gärna monterar, skickar och monterar igen. Knöllarn var det.

Hövdingen lever i exil i Thailand för tillfället. Bloggen i sin så länge. Hemsidan hans är en orgie i snygg flash.

Sveriges bästa fotoblogg med bästa tipsen på bra fotolänkar presenteras som sig bör. Den hittar du här.

Bildbyrån har gjort en ny hemsida. Det gick fort från ax till limpa. Nästan. Ett enklare bildspel för varje fotograf. Mitt bildspel.

Sveriges mest nyvässade. Som bonus så är han sambo med min vän och som bonus bonus ska även han till Kroatien snart. Johan heter han och är trevlig som få och skriver massa bra på sin blogg.

Sen har vi så klart miss blogmaster.

Sen dutubar jag en del. Slentrian.
Soko
Fransyska
Ångest Filmhistoria. Och som alla vet. Det är okristligt att försova sig i ett ängahus med en flicka och hindra en död från jordfästningen.
Två roliga historier från Rolle.

Zetterling är förbannat bra. 2008 sammanfattat.

Ett grymt bildspel. Ett till. Ett till.



Läs även andra bloggares åsikter om Länkar, Tips