Rosa (färgen inte sportchefen eller konamnet)

Frankrike. Har snurrat runt här i snart tre hela dar. En bilresa från Lyon hämtat från helvetet som inkluderade närmare 150 minuters stillastående. Huga. Sovstopp i Montpellier sedan fortsatt körning ner till den rosa staden Toulouse. Fast den är inte rosa. Mer orange.
Kom till träningen och blev mycket vänligt mottagen. Nära spelare och avslappnat. Långt från engelska pressnazister och stängsel. Att kindpussa en kvinnlig journalist är självklart… Stort.

Jon och Johan var båda mycket trevliga och ställde upp fint. Lyckades värva hotelldirektören som medhjälpare till fotosessionen. Behövde bara nämna en viss lång, bollskicklig svensk med samma hårtyp som jag för att mr Hotell himself skulle engagera både vaktmästare och hantverkare för att nå vårt mål. Målet således var hotellets tak med utsikt över Place du Capitole. Johan eskorterades upp för en stege, genom ett fläktrum, över en ventilationstrumma, ut på ett tak och upp på en terrass. Torget sken rosa bakom honom och jag konstaterade att Alingsås minsann fostrar goda människor. Alltså snälla inte smakligt goda. Hotellpresidenten belönade senare reportageparet med frukt i stora lass uppkört på rummet.

Myterna om Frankrike har kommit lite på sne. Det omtalade hatet gentemot det engelska språket har jag inte märkt så mycket av.

Under rubriken övrig information.
Bläckfisk smakar skit.
Bayard har tydligen inte den direkta kopplingen till hästar i Frankrike som den har i Sverige.

Nu vankas snart svenskkampen i den franska ligan. Kim vs Elmander. Ska bli kul att se.
Imorgon ska jag infinna mig på ett tåg som förhoppningsvis skall ta mig till Valencia. I tretton timmar ska jag fundera på om det finns något som egentligen är riktigt runt. Alltså helt runt. Matematiskt runt. Inte bara till synes runt.

Buisness i Angered

Snabba Cash. Mjau!
Hade lite JWkänsla igår. Hade 6000 spänn i femhundringar. Välvikta sedlar. Dom vägde skönt i fickan inlindade som ett litet kålhuvud av mammon. Jag hade lösa jeans och sneakers. Gangsta. En egen gorilla som enligt anvisningarna inte fick prata utan skulle bara luta sig mot bilen och se tuff ut. Gangsta.
Vi åkte till förorten. Glöm inte rattkryckan! uppmanade en skylt när den sänkta blåa pärlan sneddade in på parkeringen. Parkerade enligt anvisning brevid en rostig opel. Inte så gangsta.
The T kom ner. Med en påse. Försökte hälsa på gorillaMM. Han blängde på asfalt. Gangsta. The T blev osäker och flackade med blicken. 1-0.
Jag tittade på varupaketet. Såg ok ut. Ville checka. Följde The T upp. 6:e våningen. Skrev sms i hissen till gorillaMM. "Är jag inte ute om 10. Då har jag hugg" Klev in i en cigarettinpyrd lägenhet. Testade grejerna. Verkade ok. Rätt styrka och rätt våglängd. Diskuterade pris. 1800. Bara femhundringar. Gick till turken på hörnet och spräckte en femhunka. Gick in i trappuppgång. Byte. Affär klar.
Tillbaka i bilen. Pusta ut. Gav gorillaMM en trisslott. Hans arvode. Gangsta.
Kom hem. Simulerade. "Stig kom" "Skrutt kom" "Andreas kom" "Kom och hjälp mig att ta ur"

Karl XII

Debrecen, Ungern, Europa. Näst största staden i Ungern. 200 000 invånare. Lite sliten på ytan men inget skräp på gatorna eller i dikena. Det gör mycket. Att det är rent. 4000 spänn är medelinkomsten. Dom som plockar skräp på gatorna tjänar kanske en fjärdedel av de. I Sverige är medelinkomsten 23000 har jag läst nån stans. '

Jag har sällskap. Av en mycket trevlig man. Orkar inte hitta på nåt fyndigt namn. Vi kallar honom H. Han har gamla strumpor den kära H. Uppdragan likt tennisspelare har strumporna uppdragna för att visa sin sponsors logga. Skillnaden är att H inte har nån sponsor. Han har heller inte tennissockor utan beiga gubbsockar. Jag skiter i det. H är en go människa. Vi pratade om resmål i Nya Zeeland. Han hade varit och hade järnkoll på de flesta ställena. Coolt.

Det hyrdes bil på flygplatsen i Budapest. För övrigt är Budapest från början tre städer i två olika länder. Buda och Pest och Óbuda. Åtskilda av floden Donau. Men nån gång runt 1873 bestämdes att från och med nu så skulle det sammanslås. Buda, Pest och Óbuda slogs ihop. Resultatet av denna skedliggning blev Budapest. Óbuda ansågs ha för många mobbare i sin stad och togs med på nåder med villkoret att Buda och Pest fick dela på namnet och att Óbuda skulle sitta snällt och inte gnälla.
Vi hyrde i alla fall bil. En liten japansk bil som stod parkerad på ett aningen underligt sätt. Centrallåset funkade inte heller. Men efter många minuter och helt missat dragläge så rullade vi. Ungern är platt.

Ikväll är matchen. Elfsborg ska sparka boll. Vi hoppas på ädel viktoria.

Igår promenerade jag solo på väg hem. Hotellet ligger bakom en park vid ett stort museum. Det satt ett äldre par (52-61) och språkade. Jag hör hur de samtalar. När jag i min sköra ungdomliga gestalt passerar dem pekar mannen i sällskapet på mig mitt i sin mennig. "Bla bla bla bla normale sexualitete" Han betonar normale sexualitete och pekar do rytmiskt med sitt ådriga finger på mig. Normale sexualitete... så det är det jag går runt och utstrålar. Bra, då vet jag.

Karl den XII ska tydligen ha ett minnesmärke i staden. På sin ritt på väg hemåt stannade han tydligen här. Dock inge länge. Han hade ju sadelväskorna fulla av dolmar gjorda av kål som han skulle hem och muta dalkarlarna med. Vi ska försöka hitta minnesmärket senare idag.

Nu ska sidor i Snabba cash avverkas. Förbannat bra. Stiegklass.

Tänka sig att Annika Dopping har ett eget kontrollrum bredvid Debercens omklädningsrum.

Har även börjat använda eldräven som webbläsare. Bra för nu kan jag göra bokstäverna tjocka eller fulla.

Jag har en kompis

En kompis som fyller år i samma månad som mig. Det var han som började säga kompis. Om mig. Att jag var hans kompis. Trots att alla min andra kompisar var sjuttio år yngre än mig. Det sket min nya kompis i. Att jag var yngre. Istället tog han fram en soda streamer och lärde en ung pojke (jag gissar fyra år) om vattnets kretslopp. Mycket metodiskt och pedagogiskt drog han vattnets bana med lokala anknytningar. Kvarnbäcken ut i ån. Vidare till stan, ut i havet, med solens hjälp upp i himmelen för att sen regna ner över skogen sen tillbaka till kvarnbäcken. Ett mycket smart grepp av inlärning till en pojke vars värld inte sträckte sig mycket längre än till affärn. Så där satt vi. Som två små farbröder. Vi tyckte att maskrosorna var finast för dom såg ut som solen. Min kompis och jag. Soda Streamer och somrig idyll.

Nu är klockan mycket. Eller mycket för att var kvar på jobbet. MackanMedia envisas med inviter om malt, humle, jäst och vatten serverat i ett glas. Men jag sitter här. Ensam på ett kontor som har semester. Jobbar inte. Sitter och kopierar svartvitt på min kompis. Bara för att jag vill.
Sen ska jag traska ett helt kvarter bort. Ta hissen, som har en sån dära fjantig gallerinnerdörr, upp till femte våningen. Där bor jag nu. Nära och bra. Men väggarna ser ut som ett

Kombinering

Kombinera. Kök och kontor. Ingen höjdare. Att ha hyllor och ett skrivbord i köket är ingen höjdare. Snarare en träbens sidospark. Min ny värd, som äter LuktenHans med smör i jämförelse i både trevlighet och hjälpsamhet, uttalar sitt svenska namn på franskt vis och har inget öga för vare sig inredning eller planering. Bara en sån sak som att behöva bära maten ut till vardagsrummet.
Jag äter på kontoret. Eller om det nu är köket. Eller tvärtom. Eller just så.

Kviger är ett ord som ligger bra i munnen. Alltså en ko som ännu inte ploppat ur sig nån avkomma. Och jo den gramatiskt riktiga formen av kviga i plural är kvigor. Men det skiter i. Kviger ligger bra. Alltså inte ligger bra med tjuren utan i munnen. När man säger det. ,... Kviger.

"Kvigerna är framme"
"Kvigerna har hett fram sig"

Sagan om återkomsten... inte kungens.

Semster. Mycket semester. Hökörning. Stänga bete. Köra kviger. Vila vila vila. Sen har jag sökt asyl o Bjässjön emellanåt. Bröllop klämdes också med.

Igår rakade jag i en symbolisk gest av mig skägget som fått stå på tillväxt sen bröllopet i början av månaden. Så för att markera semesterns slut så rök anisktshåret.

Nu sitter vi, jag biffFredde och Sara, och har käkat gröt och limpmacka. Har packat ihop mina grejer. BiffFredde ska hjälpa mig att bära. En bättre bärhjälp finns nog inte.


hörs

Den blå mosken

Istanbul är fritt översatt bajset (snott av Sannasucka). Eller "the shit" som amerikatts invånare skulle sagt.
Min referens på resan AlterEgoMoneyBrother, har en vana hela tiden droppar superlativ om staden. Mysigt är nog det mest förekommande. Och det är det. Mysigt. I gårkväll rökte vi vattenpipa och jag drack äppelte och Pengabrorsan drack kaffe i en fånigt liten mugg. Turkiskt kaffe serveras ju så. I en fånigt liten mugg med mönster som får bögfaktorn att slå i höjd med minareterna. Sumpigt blir det också efter halva muggen. Det vill säga det blir sumpigt efter en halv mun. Till råga på allt så var cafét vi var på utrustat med fånigt små bord och fånigt små stolar. Vid bordet brevid satt ett par och spelade det fåniga spelet backgammon. Vi serverades av en fånig tonårig med fånig moppemusche. Jag ville inte ha kaffe så jag gick på äppelteet istället. Det är gott. Inte ett dugg fånigt. Men i ett ganska löjleväckande glas.
Rolig händelse igår var växlingsmannen. Tydligen springer det runt en massa löst folk och leker växlingskontor med sina små midjeväskor i rött fejkskinn. Jag fattar inte riktigt vem om växlar med dom när det finns en massa vanliga växlingskontor men en eller annan dum belgare tycker nog att snubben med hawaiiskjorta och midjeväska ser ut som en hyvens snubbe och ärligheten själv. Så dom går nog runt dom med. Alltså inte belgarna utan svartväxlarn.
Hur som helst. Hans öppningsfras till mig och Pengabrorsan (passande namn just nu) var.
Turk med midjeväska "Exchange? Do you wanna? Cambio? Wescheln?"
NK och Pengabrorsan "No no no"
Midjeväskemannen "Exchange? Do you wanna? Cambio? Wescheln?"
NK PB " "
Midjeväskan "Good drugs to. Very good!"
Vi gick ur hörhåll. Men jag undrar lite lätt vad hans nästa drag skulle varit när både växling och knark tydligen inte var intressant för två blekisar utan midjeväska. Horor? Lotter? Bokmärken? Affärerna kanske inte gick lysande just nu. Belgarna kommer nog först andra vecka i juli. Så för att få det att gå ihop så måste helt enkelt midjeväskemannen slänga ner lite annat krängbart i midjeväskan.

Ja ja. Vi var på Galatasarays träning idag. 23 fotografer, en svensk. 12 filmande fotografer, ingen svensk. En jädra massa skrivande, en svensk. Denna skrivande svensk är Pengabrorsan och han har balkong med utsikt över McDonalds, spårvagnsspåret och en moské med minaret. Lyllos.
Jag har utsikt mot en vägg.

Polen inte Ungern

Har flugit och farit idag. Warzawa först. Av nån anledning (kan vara midsommar) var jag skityr och tänkte att Warzawa låg i Ungern. En äldre dam satt brevid mig på flyget. Hon drack kaffe och vodka och förklarade på knagglig svenska att Warsawa låg i Polen. Jag skämdes. Sen gav jag henne min macka med äcklig skinka på. Hon sköljde ner den med mera vodka. Efter denna gest räknade jag min geografi miss som utagerad.
Sen bar de av till Istanbul.
Denna gången åt jag mackan och den äckliga skinkan.
Det satt en snygg polsk (?) tjej brevid. Hon hade jeans med mönster på. Typ tecknat. Som alla manliga klasskamrater hade i lågstadiet. Fast då med motivet Turtels...
Inte så snyggt men väldigt polskt.

Väl i Istanbul möttes AlterEgoMoneyBrother upp. Fast han hade klippt sig och var inte så lik Pengabrorsan längre.

Mitt rum är fint. När jag kom innehöll det, förutom all skit som alltid finns typ säng, bord, toa, lampa, gardiner, även en badrumsvåg från IKEA, En minibar med smält choklad och varma drycker. Näsdukar med Musse Pigg på. Trådlöst bredband,

Noterat i Turkiet.
De gröna gubbarna v id övergängsställena är animerade. Benen rör sig liksom. Väldigt mycket I-Land.
Det utlystes landsorg när Orhan Pamuk fick Nobelpris. Han ses tydligen som en landsförädare av många. Väldigt mycket U-Land.

Pole

The return of Hans

Jag såg Hans. LuktenHans. På avenyn. Han bar en piketröja och ljusbeiga halvshorts. Jag drar mig till minnes att jag sett den piketröjan åminstone en gång förut. Det kan dock vara inbillning. Men en mörkblå urtvättad pike med ostruken krage ger en viss ahaupplevelse. På fötterna bar Hans gympaskor. Hans är en sådan person som drar åt sina skosnören å de grövsta. Han vill riktigt känna hur skorna drar åt runt foten. Det är bekvämt. Dock får detta ett litet symptom. Hans skosnören blir gigantiskt långa och ligger och släpar som två vädursöron. Det ser aningen komiskt ut. Hans hår är blont och ganska långt och ganska lockigt. Han tvättar det med YES. För det har han ju ändå hemma. Han har tänkt köpa schampo men glömmer alltid det när han väl kommer på ICA. Varje gång står han där i kassan med sina tre dussin ägg och skruvar sina blonda lockar mellan ring och lillfingret och undrar vad det var som var så viktigt att köpa. Sidospår.
Hur som helst gick han där. På avenyn. Inget cdställ bar han på. Dock en metro. Han promenerade ensam.

Köttbullar. Stuvade makaroner. Tunnbrö. (jo utan D) Mjölk. Ingen tomat. Ingen gurka.

Aningen trött

Är trött som en get. Igår bjöd Aftonbladet på käk. Jag åt en katt från havet inrullad i bacon och med risotto som bas. Det var gott och jag blev mätt. Till förrätt åts en skivad och rökt stackars ankas bröst. Det var också gott. Men katten var godast. Till detta dracks malt humle jäst och vatten från Brasilien.

I förrgår hade BB sommarfest. Vi spelade kubb och hade möten i vilka vi luftade tusen förslag, nåja femton i alla fall, men utan att ta ett enda konkret beslut. Imponerande?

Spelet TP är roligt.
"Vilket hus måste man vara medlem i för att få jaga utan att ha jägarexamen?"
"eeeh vet inte... Kan det vara folkets hus?"

Förra veckans inomhuslista (eller snarare sen sist jag skrev) Ingen bestämd ordning
Tjörn
Pyramiden
Aftonbladets fest
Bildbyråns fest.
Den skotske professorn i Hjortsvin , JO! han finns på riktigt!
Jordgubbar
Revbenspjäll

Förra veckans utomhuslista (eller snarare sen sist jag skrev) Ingen bestämd ordning
Bajsbombande måsen
Enkäter
Ett hopp mellan fjärde och tredje våningen, jag fick ont i en tå.
Maneter som dras till dit man badar
Giffarnas Nigeriavärvningar,,,, igen.
Sån dära röd sallad som smakar beskt och äckligt

Jordgubbsmaffia

Jag har varit ute på Öa. Öa är, som namnet faktiskt röjer, en ö. Utanför Göteborg. Egentligen heter inte Öa Öa utan Hönö. Men det är ju alldeles för krångligt och jobbigt att säga så man förkortar de till Öa. Snabbt, enkelt och är man inte insatt i hur Öa eller Hönö är uppbyggt så kan man ju då tro att det är en ö full av höns och så är det ju inte. jag såg faktiskt inte en enda höna på ön. Däremot såg jag en mås som var död. H5N1 kanske?

Ja ja. MackanMedia hade bjudit med mig för att fira svenska flaggans dag. Men MM är dagvild och kom på dagen innan att han skulle till Spanien. Men det ordnade sig. MackanMedias bror TelefonDanne (alternativt DanneHattrick) tog med mig ut till öa och dom ser ju nästan likadana ut så jag märkte ingen skillnad. Det var kul. Vi gick och gick och gick. Sen tävlade vi i hålvana. Jag vann. Trots att TelefonDanne (alternativt DanneHattrick) trots allt har ett hattrick på sin meritlista. Men ingen av oss slog nån spik så rundan var ingen höjdare.

Idag har jag och HångelHenke spanat på en jordgubbsmaffia. Maffian, eller syndikatet om man så vill, har en strategi. Strategin är att de köper tyska jordgubbar klär av dem sina tyska läderhoosen och ersätter dessa med svensk folkdrält. Det fina med detta klädbyte är att syndikatet kan sälja de röda gubbarna för mycket mera pengar än om de hade haft tyskt utseende. Istället för öldrickande, wurstluktande slentrianheilande frukter får man istället rött lysande, lugna och timida snygga svenska frukter.

Stieg

Det är sommar. Riktigt varmt. Dia har varit på besök och han lämnades precis staden för en annan. Mycket trevlig visit.
Hemma går VandrarOlle och tar studenten. Jag sitter i Landala och det enda jag har på programmet fram till läggdags är en lång promenad för att stävja den bukfetma som jag tycker mig se skönjas vid horisonten (läs byxlinningen). Inbillning säger vissa. Inbilringning säger jag.

Har talat i telefon med hembygden ett par gånger under dagen. Student är ju nåt extra och nu när jag sitter och bläddrar ömsom på min mage och ömsom på den underbara boken av Stieg så kan jag inte hjälpa det att den akuta hemlängtan sätter in.
Men men. Svårmod och depp får läsas i nån annan blogg. Här ska de vara glädje och gamman. Därför ska jag nu förtälja om en natt för några dagar sen. En stor tidning gav mig i uppdrag att åka på knarkfest. Eller rave som det också kallas. Efter att ha kört vilse i två timmar hittade jag fram. Stegade mot insläppet. En kille kommer springande på parkeringen. Han har ett ganska udda rörelsemönster. Han vrålar "Vilken jävla känsla" varpå han låter som en rodelåkare som kraschar in i skyddsvallen. Plötsligt stannar jävlakänslakillen upp. Han tittar upp mot den stjärnklara himlen. Sen påbörjar han nåt som påminner om Galenskaprna after shaves rytmiska gymnastik. Han gör först rondellen och en samling småhopp. Brûsselsteget uteblir dock. Anar att farhågorna är besannade.
Hur som helst. Lämnar killen som inte bara knaprat morötter och stegar mot insläppet. Pratar med en arrangör som mycket välvilligt släpper in mig. Jag får dock lova att bara skriva "nåt bra". Under en kort stund som kändes lång förklarar jag att jag inte skriver. Arrangörerna, dom är två, nickar och inflikar då och då att jag ska skriva "nåt bra" eller "nåt positivt". Ännu en gång förklara jag att jag inte skall skriva nån artikel och för att förstärka detta håller jag upp båda mina kameror.
”Jo jo jo. Det är inga problem att ta bilder. Men skriv nåt bra bara.” Suck.
Jag får i alla fall ett blått band och det blå bandet skall dels ge mig tillträde och dels ge mig amnesti från ”de stora vakterna”. Jag fattade inte varför jag skulle behöva amnesti men så säger i alla fall arrangören. Jag tackar och bockar och går snällt mot det taktfasta dunket inne i skogen… Hinner dock inte mera än tiotalet meter när någon bakom mig börjar vråla.
- Jaaaaaaag viiiiiiil dööööööööööööööööööööööö!
Det är vilkenjävlakänslakillen. Två av vakterna, som jag tack o lov tydligen har amnesti mot, släpar honom i armarna.
- Lägga honom i rummet, säger arrangören.
Vakterna nickar och ackompanjerade av vilkenjävlakänslakillens önskan om att gå till världen efter denna lägger dom honom i ett rum utan fönster.
Skakade på huvudet åt människans dumhet och musikens budskap gick jag och gjorde vad jag skulle.
Polisen gick runt och lyste på folk med gigantiskt stora eller extremt små pupiller. Jag plåtade dansande folk, en båt, knarkljus, knarkrök och ett träd. Sen tog jag bilen hem och somnade klockan sex.

Nu du!

Sitter och käkar jumborussin som jag inköpt på Netto. Klockan är 03:19 och jag ska upp klockan åtta. Jag ska kolla upp en sak då nämligen...

Har haft en vansinnigt trevlig kväll. Han vet vad han ska hita den dära Dia... Hugaligen.

Godnatt. (i ett alldeles för obloggbart skick)

Brukar

Brukar inte sälja in eller sälja ut. Länka hit eller länka dit. Däremot gillar jag när andra länkar mig. Osolidariskt? Ja.

Men men. Nu ska jag bryta min prägling och länka ändå. Till VandrarOlle. Eller Churrenuchen som han också kallas. Jag skrattar ihjäl mig. Att en språkresa kan bli så kul.

Sen att han tagit upp det smeknamn han så oerhört suktade efter som liten, det tycker jag bara är roligt.

Känner lite konkurrens... Mycket roligare och fyndigare än mig. Men jag går nog stärkt ur detta till slut.
För bra för att inte rekomendera.

http://vandrarolle.blogspot.com

Plus och minus

Jo jo. Äldre igen då. Ett steg närmare 37. Jag fick en cykel (norrländskt uttal sykel) i present. Fick även en biljett till en konsert i orten Orsa i ett hus för folk. Huset hade ett konsitgt namn men stoltserade däremot med trådlöst öppet nätverk. Men det var inte det bästa. Musiken och sången utklassade både roliga namn och höghastighets internet. Blev kär i både en men främst en annan av de vackra sångfåglarna. Dock inte hon på bilderna. Hon är upptagen av en man/pojke/kille som jag inte träffat trots idoga försök. Plus att vi är alldeles för nära släkt...
Det var bra i alla fall. Ingo kan det dära. Jag blev så tagen att jag såg föreställningen två gånger.
När förställninar som denna är slut så är det vanligt att släkt och vänner ger enstaka blommor och ibland enklare buketter till de uppträdande. Detta hade jag glömt bort. Löst det dock smidigt genom att plocka en näve maskrosor som jag ackompanjerat med kramar delade ut till dem jag tyckte förtjänade det. Jag hävdade att det var tanken som räknades.

Planen: Tåg från Mora 12:32. Ankomst 17:11. Lagomt med tid innan IFK-GAIS. Snabb fotsfärd till Ullevi. Leverans.
Verkligheten. Tåg från Mora avgick 12:23 i samma sekund som jag och Annkalla parkerar bilen. Envisas dock med att vilja åka klockan 12:32 fram tills att jag får tiden 12:23 svart på vitt/orange/grått i form av en biljett. Bil i akutfart till Borlänge där tåget mellanlandar. Tåget hinns med. Jag får plats brevid en gubbe som halvvägs till GBG har smällt i sig 150 cl Marinella med alc % 14. Han, vi kan kalla honom Carl-Hugo, ger mig sedan både boktips, alkisodör, kläm på låret och en uppbrusning mot personalen när Carl-Hugo trodde att personalen genom högtalarna kallade oss passagerare för skräp. Sanningen var den att personalen bad alla passagerare att vänligen lägga sitt skräp i plastsäckar som personalen kom kånkandes på. C-H missuppfattade. Hur det kom sig vet jag inte men jag tror att den ovan nämda marinellan spelade en viss roll. Men C-H kompenserade sitt dråpliga missförstånd med att säga "Titt Ut!" till all uniformerad personal. C-H hade besökt sina "kompisar" i Örebro. Det hade varit fest. Kompisarna och C-H hade druckit "smuggel". C-H hade blivit vansinnigt "sjuk" av "smugglet". Men det ordnade hans "tjej" som skickade med honom 2 X 75 cl marinella.
Anlände 18:14.

Mycket jobb...

Skulle vart ledig... Men kollegiesjukdom ställde till det och istället för fem timmars jobb så blev det väl cirkus 13.
Först flängdes det runt för dottSEs räkning och sen bar det av till regnmeckat Borås som dagen till ära bjöd på sol (!).
Halvseg första halvan av första halvleken. Men sen satte Svenssonshow igång. Han började med att knoppa in 1-1 och hade jag jobbat på TV3 så hade jag påstått att Anders efter målet knullade min kamera. Nu jobbar jag på bildbyrån så jag säger att han låg med den. Och om min mor nu läser detta, hon har erkänt att hon hittat hit, så kan jag bara konstatera att jag gjort bedömningen att du nog är gammal nog att få läsa det språk som jag i din frånvaro ibland använder. Men jag försöker faktiskt att undvika att svära, även i min vardagliga vardag.
Hur som haver. Barnet av Anders och min kameras intima stund prydde ikväll de tre storas websidor. Kändes som ett gott dagsverke.

Nu ska jag sätta på tevatten. MackanMedia väntas ankomma i denna särla afton. Nåt måste jag ju bjuda på. Varmt vatten och en tepåse räcker gott.

Leksakspengarnas land

Danmark var kul. Pengarna ser ut som om dom är till för att göra halsband av. Hål mitt i och i konsiga valörer som tvåkronersmyntet. Hur kan man ha ett mynt för två kronor? En krona är alltså värd två. Idioti.

Sverige vann i alla fall guld. Jag och Henkan kom lite för sent på att vi kanske skulle göra den klassiska aftonbladet vinkeln med att smörja in damerna i guldfärg. Med lite för sent menar jag klockan 21:17. Ringde runt lite och fick omsider reda på att färgen so behövdes fanns hos antingen en frisör eller en leksaksaffär. Fredrikshamn är inte så stort. Att klockan 21:27 försöka få fatt på en frisörsalong/leksaksaffärsägare var svårt. Men vi lyckades i alla fall få tag på en frisör. Men givetvis hade denna frisör inge guldfärg utan hänvisade oss till turistbyrån. Han menade på fullaste allvar att sådan färg fanns där. Turistbyrån stängde hur som helst klockan fyra så vi kunde inte undersöka detta närmre. Vi la ner och lommade istället mot Scandic där damerna påbörjat sin guldmiddag. Redan i entren till hotellet hör vi den taktfasta ramsan " Mera sprit, klapp klapp klapp klapp klapp, Mera sprit, klapp klapp klapp klapp klapp, Mera sprit, klapp klapp klapp klapp klapp. Henkan och jag konstaterade snabbt att gulddamerna inte direkt bara druckit trocadero...
Vi stegar i alla fall in i festlokalen och möts direkt av ett gäng människor, Ingen var berusad. Alla var dyngraka. När de vid första bordet ser mig och Henkan drar de genast igång en ny ramsa. "PRESSEN ÄR HÄR NU, klapp klapp klapp klapp klapp, PRESSEN ÄR HÄR NU klapp klapp klapp klapp klapp" när ramsan för ett ögonblick tonar ner försöker vi förklara vårt ärende men blir raskt överröstade av ytterligar en lika fyndig ramsa "PRESSEN BJUD PÅ SPRIT, klapp klapp klapp klapp klapp, PRESSEN BJUD PÅ SPRIT, klapp klapp klapp klapp klapp" tätt följd av "ANNARS BLIR DE INGE, klapp klapp klapp klapp klapp, ANNARS BLIR DE INGE, klapp klapp klapp klapp klapp" både Henkan och jag gör några fruktlösa försök att komma till tals men avbryts ett flertal gånger av ny fyndiga och politisktkorrekta ramsor. Reportageteamets båda ansikten har vid det här laget börjat skifta åt det mer rodnande hållet... Men efter KORTET IN I BAREN ramsan så lugnar tjejerna tillfälligt och lyder villigt order om gruppfoto. jag kliver upp på en stol och regisserar lite. Kameran åker upp och precis när jag slår av första rutan utbrister nån i tjejpöbeln "Ut med klyftan och in med klittan". Alla skrattar och bilderna blir ok. Något omtumlade rullar vi hem och jobbar klart rekordsnabbt.

Guldfesten sammanfattades på en Argentinsk/Italiensk retaurang (konstig kombination + att de hade även ett älghorn på väggen, om deta var i den argentinska eller italienska delen är oklart) i korta meningar.
Henkan vann med 26-2, främst på grund av sitt ess i form av en meriterad finnska.
De svenska gulddamerna var svårkontaktade. Kanske på grund av intag av allehanda drycker.
Ett erövringsförsök av SIngapore såg länge lyckat ut men avbröts av hedersmedvetna lagkamrater.

Söndagen lades i övrigt på att sightseea lite av Danmark. Det är nu också bevisat att Smögen ligger i Skagen och att det betyder att de båda platserna är, precis som jag alltid påstått, i princip samma sak.

Det finns öken i Danmark och i denna ökens sand visade jag mognad.

Tänk er själv att gå runt med en hund i snor... Äckligt.

I Skagen eller om det var Smögen möts två hav och vågorna bryts mot varndra. Lite häftigt men mest kom vi nog ihåg den flock pensionärer som vi såg.

Klättraiträdträsket

Danmark. Alla verkar ständigt tala i tungor. Ett jädra mystiskt språk det dära... Innebandyns kvalite är faktiskt bättre än jag trodde. I alla fall de tre främsta lagen. Finalen börjar om 45 minuter.
Har gjort en massa porträttjobb åt Borgens tidning. Har gått ok. Fick dock lite brist på inspiration när en singaporianska stod på tur... Jag gjorde som vanligt. Klättrade upp högt högt i en björk. Lite gjort, lite desperat, lite bra. Resten av det singoporianska följet beundrade min apövningar med fnitter och fotosession.

Ikväll ska vi på avslutningsfesten. Ska bli kul. Finns en massa trevligt folk här. Men vi ska dock upp tidigt imorgon. Henkan vill se Skagen eller om det var Smögen och eftersom jag åker i hans bil så åker jag med.

Finaldags.

All in

Har försökt att lura ganska många. Jag kan ju inte spela poker, Vet inte riktigt vem som ska säga vad när. Har det inte helt klart vilken kombination som slår vad. Helt plötsligt knackar nån i bordet och alla förstår och säger check.
Hur som helst ska vi över vattnet ikväll och spela. Får se vart det slutar. s. Får se om man kan hitta sig nån kärlek. Jag har nämligen tagit ledigt imorgon. En sådan dag som i morgon kan ju inte missas. Kristus mot himlen.

Ledigt imorgon således. I alla fall på dan. På kvällen är det svensk cup i fotboll och på fredag tas färjan till landet som pratar med gröt i halsen. InnebandyVM för damer. Nja. Borgen är säkerligen där. Han kommer att ha, i sitt tycke, utomordentliga ideér om bilder. Dessa idéer maler jag först ner och ersätter med nya. Borgen märker inte detta utan ler nöjt när han får se "sina" idéer...

Landskamp

Kungen kallade. Landet med de snöklädda fjällen, de susande ängarna och de kristallklara sjöarna kallade. Landskamp mot en fish n chips ätade nation. Moder Sveas tappra krigare bärgade ädel viktoria. 10-4. Förkrossande. Fredsamtal hölls senare på kvällen på Bishop Arms. Fred slöts. Vänskap knöts. Britterna erkände sig besegrade men framhöll den stora åldersskillnaden som orsak till förlusten. MackanMedia erbjöd en fredsrätt. Heal Special på korvmojjen. Den godtogs och uppskattades.

MM och jag gjorde även ett besök hos LuktenHans. MM anslöt sig strax efteråt till HataHansKlubben. Hans, personen inte lukten, uppförde sig som vanligt mycket konstigt. Kufiskt. Han påstår även att jag snott hans CDställ. Det har jag inte. Jag betvivlar starkt att det fanns i lägenheten när vi fick tillträde. Eller jag är helt säker på att lägenheten uthurdes möblerad men utan cdställ. Men Hans påstår motsatsen. Jag är i detta läge helt rättslös. Hur fan ska jag bevisa att jag har rätt. Hans skulle kolla med sin bror. Men jag betvivlar att även om Hans nu hittar sitt cdställ så kommer han aldrig erkänna det för mig. 69 spänn kostar det på IKEA. Jag kollade upp de nyss.

När jag lämnar lägenheten skriver jag upp mitt kontonummer.
NICKELKICKEL "Jo men det vore bra om jag kunde få tillbaka depositionen då"
LUKTENHANS "MMM, Det var 5000 va?" (här vill jag egentligen piska Hans med ett par flipflops)
NK " Jag förde över en hyra i förskott, 5200"
LH " Var det?" (det rycker i flipflopsnerven igen)
NK "Ja"
Han vet mycket väl att hyran varit på 5200. Han försöker bara fula sig. Och om han nu inte hittar sitt förbannade cdställ och drar av mer än 69 spänn... Då ska jag mata honom med en tältsäng.


Skitsamma. Idag springer en massa folk ett lopp i Göteborg. Solen skiner.

Brasse Hasse

När jag var mindre, både kroppsligt och åldersmässigt, än vad jag är just i detta nu så förundrades jag över en lirare. Hasse Blomqvist snurrade ganska friskt med backar i allsvenskan för ett par år sen. Hur som helst. Igår skulle jag och MackanMedia träffa Hasse. Som sidekick till oss följde exallsvensken Klabbe med. Klabbe är gammal lagkamrat till Hasse. Klabbe har säkerligen fått dra både ett och annat streck i tunnladavHassepåträning spalten i sin dagbok. Således en utmärkt sidekick i reporatageteamet. VI träffade Hasse. Jag engagerade mig. En björk fick bli min rekvesita. Försöker här med bilder visa både hur det såg ut och hur det blev. Undrar hur länge man behåller formen så man kan klättra som man vill. Mitt mål är 58. Sen kanske risken för lårbensbrott är för överhängande.

Har inbjudit till gemenskap hemma hos mig i eftermiddag.

Min mor informerade mig om att både Mor och Far hade hittat hit... Dags att städa språket? Icke.

Har nickat till lite

Dålig uppdaterin jag vet... Men när våren kommer så tar mitt herbarium en massa tid.

Tittade på ännu en lägenhet idag. Har bytt område. Från öster till Vasa. Ungefär. Denna är en wanna. Men den lär bli dyr som en karusell.

Lokalpatriotismen fick flöda idag. GIFFERS kom på besök. Min neutralitet vid sportsammanhang eliminerades. Jag skrek "Jaaaa" ganska högt när GIF slog in sitt andra mål för kvällen. Det var skönt.

KIFFERS hade premiär idag, Mot Matfors. 1-1 verkar (osett) ju som ett ok resultat.

Bättring lovas på uppdateringa.

Back to the base

Jo men visst serru. Kom hem från London i måndags. Attackinstallerade mig i det nya hemmet. Hans är historia. Eller han är det snart. Han får fortfarande min post. Men jag har å andra sidan en kudde och hans badrumsmatta som gisslan. Utbyte snarast. Hur som helst. På demostrationsdagen pratade jag med far. Vi gick igenom valborgsuppträdandet. Jag fick helt enkelt inte missa detta. Mina jobbåtaganden bokades av och biljetter bokades på. Jag blev inte besviken. Scenabstinensen slog till redan vid första numret. Lev i KoDur.
Upplevde en del ljuvliga kontraster. Från Londons uteliv till en kärvande dyngspridare behöver det inte vara mer än 19 timmar. Vissa delar av världen är liten.
Konstigt det dära. Hur det kan finnas så mycket tillfredställelse i att få skotta skit. Mina händer har blivit ovan den formen av arbete. Grepen och traktorratten har liksom förekommit allt mindre frekvent de senaste åren. Valkarna som förut skyddade händernas insida har nötts ner av tangentbord och kamerahus. Nu kom blåsorna snabbt, som när man var tio. Fyra blåsor i varje hand. Ett diplom över ett dagsverke. Även om mitt arbete började efter sovmorgon till tie. Ett dagsverke light.
I Göteborg väntar två Öhlénare som fått gålrinksanfall och förflyttat sig till västkusten för umgänge och gamman. Dock ej könsligt. I alla fall inte med mig. Där sätter jag gränsen för gästvänligheten. I alla fall för närmare släkt.

Sen har det värvats ytterligare till blogggemenskapen. Jag har starka förhoppningar och anar en anings konkurrens. Länk kommer.

En gul traktor som lastar en röd vagn med dålig utmatning = Sktigöra. Men kroppsarbete.

Ville bara

Ville bara flasha lite. Men även påvisa att väldigt enkla bilder kan vara väldigt snygga.


Och om denna bild nu dyker upp på nån hemsida så kommer fakturan.

Rondellhunden är avlivad Korsningskon är född

London London. En trevlig stad med smutsiga tunnelbanestationer. Igårkväll dyngde jag och Kapten Klänning ner oss. Igen. Det var kul. Hängde runt med lite locals. En trevlig kväll och 31 var siffran för kvällen. Kul med nya insikter. Framtiden kommer väl utvisa vad den insikten gör för skillnad.
Klockan halv sex vaknade jag av att Kapten Klänning låg och omfamnade mina fötter. Jag log och strök en lock ur hans ansikte. Eller nej... Så var det inte. Jag sparkade honom på läppen i en spontan reaktion. Sen somnade jag om och vaknade en timme för sent. Plockade ihop grejerna i attack fart. Vi lade upp en resplan och delmål ett var Kings Cross. När vi kom dit så var linjen till Londons norra obygd (Boreham Wood) inte tillgänglig. Reseplanen ritades om av reseledare Klänning och med gemensamma krafter rullade vi till Westhampsted eller nåt i den stilen. Vi kände att vi hade kontroll. Vi skulle anlända aningen senare än beräknat men ändå till avsparken mellan Ume och Arsenals kvinnliga, ej väpnade, gren. Jo tjenare! alltså inte vapnen utan tiden... Tåg två skulle gå om 40 minuter och vi tipsades om att taxi var det bästa alternativet. Vi raggade upp ett gäng arsenalfans med vilka vi kunde kollektivåka taxi. I 35 jävla minuter trodde vi på den vänliga tågvärden som tipsade oss. En enda taxi såg vi på den tiden. Den var lika full som Kapten Klänning var igår. Det blev tåg igen. Ett tåg med avgångstid i symbios med avsparkstid. Efter en lättare språngmarch så anlände vi till Boreham Wood Stadium 17 minuter in i första halvlek. Men inget hade hänt.
Detta kryddade jag sedan med att bomma herr Arsenals första halvlek. Men det gjorde ingenting för dom bjöd på mat efteråt. Även dett Arsenal var obeväpnat.

Och som sagt.
Rondellhund = Ute
Korsningsko = Inne

Friterade folket

Jag orkar inte skriva nå långt. England är bra om man struntar i att äta. Men men.. Frityroljorna som kalkar igen befolkningens blodådror tilltalar mig icke. Äckligt.

Jag åt indiskt för nån timme sen. Kapten Klänning är inne i centrala London. Han föreslog indisk mat till middag. Och för att slippa friterat så är jag nog villig att köra ett dubbelbyte i den Indiska matkulturen.
Kapten Klänning och jag delade säng inatt. En 110 cm bred säng. Kapten fick täcket. Jag tog ett överkast. Den stackarn har ju inte slantar och hyra ett eget rum för... Så han bor olagligt i mitt rum. Kapten Klänning smugglas i hast genom receptionen både morgon och kväll.

Har varit på Stamford Bridge idag. Plåtat Chelsea. Det var kul. Satte en del bra skott.

Min knän ömmar. Och nej. Det är inte på grund av att Kapten Klänning och jag delar rum... Jag hade ingen stol att sitta på idag... Så i 90 minuter så stod jag på knä. Lite drygt.

Nu blir det tuben in till centrum och utgång med MatsPlats.

Mental istid

Sitter på konoret och har redovisat kvitton. Sexton a4 med kvitton upphäftade och redovisade, uträknade och avstämda. Så drygt. Huvudet töms liksom på kreativa tankar.
Om sju timmar ska jag sätta mig i en tryckkabin för färd till de brittiska öarna.

Bostadsbristen är löst. På måndag får jag nycklar. Tackar den skrivande ådran i mig. Idag har jag flyttat ur alla grejer ur den luktande lägenheten. Fast nu luktar den faktiskt normalt. Hans lär inte trivas i den både damsugna och väldoftande lyan. Han sitter nog i detta nu på golvet med armarna runt benen och tröst äter ägg samtidigt som han upprepar mantrat, "Lugn Hans, detta är ditt hem, här är du trygg, det kommer snart lukta som vanligt" samtidigt som han äter ägg. Lämnade faktiskt kvar en tolva ägg och ett kilo mjöl. Trots att jag lovat mig själv att flytta ur gåvofritt. Men jag orkade inte kånka på matvaror.

Nu ska jag till MackanMedia och skeda upp mig mot hans rygg.

Akta ditt steg

Plockar och plockar. Ner i påsar och kartonger. Köket ser ut som en bombad småskola i Irak. Har slängt en massa mat. Käns lite vemodigt. Mat ska inte slängas den ska ätas. Hade morfar sett mig skulle han fått tårar i ögena. Men jag pallar inte att flytta ströbröd, bakpulver och vetemjöl en gång till. Så istället för att ätas begrevdes alla icke nödvändiga varor i en svart sopsäck.

Min mailmall för lägenhetsansökan har återigen skördat frukt. Var och kollade på en lägenhet nu på eftermiddagen. Carl Henrik tror jag tyckte om mig. Hans mor också. Hon var där och städade lägenheten åt sin uppskattningsvis 27åriga son. Carl Henrik erkände att det var mitt klämmiga mail som gjorde att jag gallrades ur för visning. Kul.

I så fall bli det inflyttning efter min och Kapten Klännings äventyr i London.

Tala.........Tystnad

Jag talade. Sen var jag tyst. Telefonen tycktes död. Men sen harklade någon sig i Hässleholm. Vi bollade. Fram och tillbaka. Eller jag bollade fram och mina motparter bollade tillbaka. Dom var i övertag. Numerärt övertag. 3-1. Efter ungefär halva samtalet knöts min näve. Ingen hade gett med sig. Men av någon anledning kändes det som om mina chefer precis hade gått och lagt sig i en liten ask. I en ask som jag ställt fram. Min ask. Min lilla ask. Jag hade dom som i en liten ask. Det var behagande. Jag drog in en punchlajn och belyssnade sedan tystnad igen.
Jag var bestämd.
Vi avslutade som goda vänner och när min Ericsson K610i hade fått sin röda knapp intryckt så ställde jag mig framför spegeln och firade som om jag precis hade avgjort derbyt mot Holm i 92:a inför 168 pers på Ånäsvallen. Min spegelbild meddelade mig att jag var värd detta. Lite medrull i alla arbets och bostadsuppförsbackar. Ångest och söndriga bilar förflyttade sig plötsligt till Kanada.

Även om det inte är vad som enligt SJF är riktigt så känns de bra att jag fick vad jag begärde inte vad dom gav mig.

Krig är krig

Jag var tvungen att kliva upp tidigt idag. För att kunna äta med ro. Promenerade skatås runt. Sen har det jobbats i lite för många timmar.
Men i morgon är jag ledig men jag ska nog jobba ändå för att sedan köra i skytteltrafik mellan antingen nåt lager eller lokalerna som ägs av MackanMedia förråd och lokal HB.


Små onda djävlar.

Flygbuss

Sitter på en flygbuss… Mellanlandning på Bromma, eller mellanlandning och mellanlandning… Fyra och en halvtimmes dötid är väl rätt ord. Ringde Hoffipoff som ska mötas upp på centralen. Så tiden blir ju inte helt bortkastad. Försökte även locka med Emmet Brown. Men han hade återigen sökt asyl i Skåne.
Umeå behandlade mig i alla fall väl. Två utgångar och återförening med Anoras. Jag behövde dock inte vara han medhjälpare. Jag tolkar det som ett tydligt avancemang i graderna.
Slampus har huserat mig i sin rymliga trea och Pjotr bjöd på kaffe i expressens lokaler. Pjotr har för övrigt tagit upp bloggandet. Tyvärr på en alldeles för officiell sida…
Helgens i särklass bästa onlajner levererades av umeås tränare Andrée. Under presskonferensen inför Arsenalmötet.

”I think that both teams are used to play a game with a lot of balls”
Arsenals kapten Jayne kvävde med ett storknande ljud ett gapskratt och bet sig sedan i läppen allt medans hon skiftade från gnistrande brittblek till kräftaktig brittröd.

Ett annat anonymt citat kom från trakterna kring Falköping under veckan som gått.

”Man känner ju sig som en gubbe när man skäms över att tycka att en femtonåring är het”

/OkäMMd

Fick sms av LuktenHans precis. Jag vägrar svara. Jag ogillar honom. Min gruvliga hämnd är smstystnad. Så kan han sitta där och i ovisshet stirra på sin mobil. Ett bra straff tycker jag. Inte mer än rätt att han får känna ovisshetens vingslag. Rätt åt honom. Och inte ska han få någån hej då tack för allt present heller. Eller kanske ett ägg. Ett ägg prydligt plantert på hans bil. Om han nu har nån.

NickelKickel.

Magne...

Magne är inte min bil utan en granne som har ovanan att knacka i mitt golv/hennes tak.
Hon har också en annan ovana som är mycket mera dum. På kvällarna, jag antar när hon inte kan sova, mellan 21 och 01. Så kan kon helt sonika gå till sin dörr och göra föjande. Låsaupp, låsaigen, känna på handtaget, låsaupp, låsaigen, känna på handtaget, låsaupp, låsaigen, känna på handtaget, låsaupp, låsaigen, känna på handtaget. Antingen tre eller sju gånger. Stört. Det är ganska lyhört i trappen så om jag sitter i köket så hörs det kanske väl när Magne får bryt på sitt lås. Tvångstankar deluxe.
Men det är ju i alla fall bättre än att skjuta 32 personer.

Jag håller på att äta upp mitt föråd.
För att undvika att flytta mat så har jag bestämt mig för att äta allt som finns i skåpen/kylen/frysen. Ett litet roligt projekt som säkert kan framtvinga nya recept. Både en och annan udda kombination lär bli barnen av detta samlag. eeehe?

Har lagt ett bud idag motsvarande 1500000 tuggummin eller 17857 öl på Svenssons. Hugaligen.

Hans, personen inte lukten, bilr allt mer oälskad. Jag skulle vilja lägga lim i hans gröt.

Imorgon ska jag och MackanMedia ta den skadeskjutna Megane, inte grannen bilen, till Falbuying. Om den nu håller. Men det tror jag nog. Men utan höger framblinkers får vi klara oss. MM kan kanske glittra med sina armveck när vi ska svänga höger.

Vilken start!

Klev ut i den vackra aprilmorgon. Solen lyste, fåglarna kvittrade och det luktade grus. Sån där lukt som påminner om vår.
Jag gick till min bil. Denna blåa fartvirtuos på de göteborgska vägarna. Jag ser att det sitter en vit lapp på rutan. Det alldeles för bekanta ordet böter far igenom huvudet. Men det är ingen böter. Det är ett vanligt linjerat anteckningsblockspapper som ligger vikt under mina vindrutetorkare. Hmmmm.... Lappen vecklas upp och jag kan läsa. "Hej! Jag har råkat köra på din bil. Kontakta mig så kan vi lösa dett. Daniel". Hurra hurra. Gjorde en visitation och fann den vänstra framdelen och spoilern kanska kraftigt demolerad. Lilla Meganes vänstra backspegel var illa repad och hon hade även gråtit en skvätt spolarvätska på den svarta asfalten. Solen gick i moln, fåglarna satte sången i halsen och lukten av vår byttes ut mot stekt ost och krossad spoiler. Sucken hördes till Tynnered.

Men ingen dog och ingen skadades. Daniel lät trevlig på den bredaste göteborgskan och helt allvarligt så är en bil en bil. Hade jag nu haft barn och Daniel råkat toucha i nån av dem så hade jag nog varit argare. Nu käns det bara skönt att jag slipper betala skadan.

Ska du inte ta lite luft?

Med den frasen eskorterades jag ut nivå för nivå.
"Köp en kaffe på seveneleven och gå en sväng"
Sket idet. Beklagade mig för Zlemma som vill äta leverpastejsmackor. Ringde 140 140 och pyntade hundra pix för att komma hem.
Nu ska de kollas på en lägenhet... Sedan har MackansMedia (radiokändisen) bjudit in mig i skogen av slott där det ska bjudas op MMs italienska potatissallad. Låter som en bra aktivitet. Kanske hinner vi förbi älgarna också. Så att lite skogskänsla kan infinna sig i skogen av slott.

Läste ett värmande inlägg hos gårdagens brottsoffer. Tydligen kan armveck glittra. Förstår inte riktigt. Men det ligger nog nåt iet.

Ja ja. Två liter mjölk på detta så är man säkert människa igen.

Eller varför inte favoriträtten. Stuvade makaroner med köttbullar hos mormor.

Jättesnodd musiklista, men med eget valda låtar

Liten kul grje jag hittade på Stoets blogg.
annieds.blogg.se


1. Hur mår du idag?
Pollenchock och stjärnfall (Lars Winnerbäck)

2. Kommer du komma långt i livet?
Försvarstal (Lars Winnerbäck)

3. Hur ser dina vänner dig?
Ta det kallt, det är allt (Ola Magnell)

4. Kommer du gifta dig?
Natten skyddar de älskande (Lisa Ekdahl)

5. Vad är ditt livs themesong?
Lilla björn och lilla tiger (Charta 77)

6. Vad är ditt livshistoria?
Love in the plaster (The Hives)

7. Hur är skolan för dig?
Abra Cadaver (The Hives)

8. Hur kan du komma framåt i livet?
Both Hands (Ani Difranco)

9. Hur kommer imorgon vara?
Polska från Medelpad (Jan Johansson)

10. Vad är det bästa med dina vänner?
Mina Polare (Rasta Hunden)

11. Vad finns i lager för nästa vecka?
Va? (Skurkarna)

12. Vilken sång beskriver dig bäst?
Hunger (Nicolai Dunger)

13. Hur är det med ditt liv?
Whatch your step (Juvelen)

14. Vilken låt ska spelas på din begravning?
Må vägen komma dig till mötes (Irländsk avskedssång framförd av kusinkören feat Ingrid)

15. Hur ser världen på dig?
Luffarvisan (Allan Edwall)

16. Kommer du att ha ett lyckligt liv?
Stort Liv (Lars Winnerbäck)

17. Vad tycker dina vänner om dig?
Fidelity (Regina Spektor)

18. Har du en djup och mörk hemlighet?
Until the sadness is gone (David & The Citizens)

19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Tänk att få bli Lektyrfotograf (Paul Dennis)

20. Hur kan jag göra mig själv glad?
U and your hand (Pink)

21. Kommer jag nånsin ha barn?
Live Forever (The Highway Men)

22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
Röda Läppar (Lars Winnerbäck) och Ett av dom sätt (Peter LeMarc)

23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Små simpla ting (Peter LeMarc)

24. Vad är några tips till mig?
Sabinas sjätte sång (stefan Sundström)

25. Hur kommer jag att bli igenkänd?
Ditt kvarter (Säkert)

26. Vad är min danssång?
Self Esteem (Offspring)

Imorgon så år det uppstigning tidigt tidigt som Thure (eller Tore som vissa med finsk brytning påstod) skulle sagt. Avslutning med stjärtengänget. Fotboll på morgonen är bra. Frukosten efteråt med. Sen bär det av för att titta på tennistalanger. Sen in på kontore.

Lägger ut lägenhetskrokar så fort jag rör mig i andra sällskap. Alla suckar. Så även jag.

Webpularn hjälpte mig att få in en besöksräknare här på bloggen. Jag fick lite av en chock. Vad kommer folket ifrån? Även min kära hemsida har många hits. Vet inte om det hör ihop, Tror nå int de.
Weird.

Rå om mig

Hemkommen och sitter och har plockat upp gamla LWmp3or. Nyäten och Lasse W. Vad mer kan man önska sig. Sällskap kanske.

Tuffade tåg mellan klockan åtta och halv fyra. Sov på första delen och jobbade på den andra. Sen fotades det lag i blåvita ställ och sen svängdes de ihop en middag bestående av råstekta pärer och tomatchmpinjonlökköttbulleblandning och två wasasport.

Vistelsen hemma var till belåtenhet. Ett litet plumpt inslag dock som hade med smsroulette att göra. Men men ibland vill man ju inte vara så förbannat ansvarsfull. Och det var ändå bättre än att börja knarka. Eller att råna en kiosk. Sen hur moget hust denna revolt var kan ju diskuteras.

På bostadsfronten intet nytt. Mitt agg mot ägget Hans tilltar. Fast det egentligen inte är hans fel. Han saknar ju bara förmåga att se helheter. Och det är ju inte hans fel.

Men men det är här jag nu står. Det en dag imorgon och det var en dag igår.

Jag är hemma nu och jag lever och man behöver inte åka till New York

Jag är hemma. Har varit aktiv. Finns så mycket jag måste hinna. Sova kan jag göra där det sociala nätet knappt existerar. Om jag skulle räkna mina koppar kaffe de senaste två dagarna så blir de många. Fler än mina tår. Förlåt alla som jag lovat.

Natten till idag tillbringades i sovsäck. Klockan 21:35 navigerade fem syskon och två kusiner till en tjärn med ett timrat vindskydd. MÅlet var Orrarnas årliga swingingparty. Kåta orrar i en sydnorrländsk skog. Vad mer kan man önska...

Natten var kall och stjärnklar. Det riktigt gnistrade från den stora himlen. Inkurade i sovsäckar sov vi. Klockan femish väckte Lavemange mig. Vi satt en lång stund och hörde hela tiden fåglarnas krogragg men såg ingneting. Men efter en mödosam ansmygning satt vi plötligt i ögat av denna storm av sex och erotik. Fåglarnas sex och erotik. Upplevelse.

Sen kom FinaElina och vi delade lite grejer och var allmänt överens. Kändes bra. På många sätt.

Kvällens aktivitet blev hagelskytte hos Ysta Schöns. Swingen fanns kvar. De rytmiska knallarna och den behagliga känslan när man med hjälp av tungmetall pulveriserar den lilla oranga tallriken. Det är så svart på vitt. Så defenetivt. Antingen lyckas man eller så inte. Inga gråzoner. Inget tolkande. Bara fakta. Antingen blir tallriken pulver eller så landar den oskadd i gräset/snön. Det omedelbara beskedet och omväxling förnöjer.

Lukten Hans smsade. Jag får inte bo på sunrosestreet i maj. Jag måste ut på jakt igen...
Åååååååååååååh.

En långfredag. Jag blev sugen på långfil imorse men den finns inte i denna del av landet. Bara fjällfil och det är inte samma sak.
Vill cykla men problemet är att jag inte har någon tvåhjuling att ta ut mina lustar på... Skrattarn har en cykel som står på kontoret. Men han är i US and A och där är klockan fyra. Och jag vill inte låna den utan lov.
Det är strålande sol. Men jag sitter på ett kontor och kollar på en cykel.

Nyaste förvärvet i min olagliga musiksamling är Säkert. Annika denna Annika. Träffsäkert så det slår. Men vem räknar på det?

Varje träd har en rot varje hus en byggd grund, det är bara min som rycks bort från mig
Elle när ska det bli inne å vara som jag?
Blek å feg å sävlig å lat
Jag har köpt varje nummer sen 96
Men det som fortfarande gäller är vacker och lycklig och just nu kjol med särskilda veck



Näe. Jag använder inte kjol.
Än.

Facket

Jag pratade med lönejouren på SJF idag. Jag läste upp mina bokförda timmar samt hur mycket av dessa som var kväll/helg. Dom var lite smått fundersamma innan de tyckte att jag skulle begära en höjning av min lön med 8000... 8000 kan jag ju se mig i arslet efter men det är ju ändå ett argument i min förhandling som enligt planering skall ske imorgon. Vi får se.

Avspark igen. Denna gång för allsvenska och superettan. Fest på kvällen. Så klart. Riktigt god mat. Jag satt brevid Sladjan ocgh mittemot bajens nya tränare som för övrigt är från Nolby. Sladjan surrar, som det heter, ganska mycket.
Tillskillnad från Laul tyckte jag att Jörgen Mörnbäck var vansinnigt rolig. Leonard Moon vek sig av skratt och var, som Kapten Klänning skulle sagt, tämligen berusad. Jag med. Både vad det gällde vikningen och alkoholhalten.

Gled även fram till Lars Lagerbäck och slängde ut ett lokalpatriotiska bete. Lars nappade. Sen satt vi och surrade ett bra tag om både skog, Ånge och fotboll. MackansMedia dök också förbi och för att Lars verkligen skulle komma ihåg honom så presenterade han sig både en och två gånger. MM eller Järdler som jag också kallar honom skämdes lite när han kom på sig. Fast när insikten frälste MM så stod han redan med sina fingrar begravd i Lars Lagers stora, norrländska han för andra gången på en kvart...
Hur som helst så var det en bra knytakontakterfest. Jag inkasserade ett stort antal nya hejkompisar. Det är alltid bra.

Var ganska seg imorse. Men dagen rullade på ganska bra ändå.

Bilden är tagen av min blivande biladoptör (?). Ser arbetsställningen ergonomisk riktig ut?

känner för att...

En lägenhet som behöver städas.
22 kilometer i timmen för fort mellan Allingsås och Borås = 2800 kronor.
Gatfuckingjälvakuksopning av gatan som gör att man får betala 600 kronor om man parkerat där, vilket jag gjort.
Fuckingjävlakukhuvudvärk.
Fuckinjävlakukunderbetald,
Nio fuckingjävlakukhelt ledig dagar på två månader.

Kan jag klandras för att vilja dynga ner mig i nåt av livets laster?
Men den ena lasten vill jag inte ägna mig åt ensam för det är alkisvarning,

Läser Virtanens krönika och vill peka finger åt alla måsten och alkisvarningar. Men, Jag lägger mig och läser istället.

Lördag 31/3 22:31

Om jag ställer mig vid mitt köksfönster så ser jag in i mina grannars kök. Jag tror att det är ett par alternativt en del av ett par som har den andra "halvan" på besök ganska ofta.
Dom har fest idag.
Jag läser Stieg Larsson.
Kom på att det skulle kanske var kul att bonda sig lite med sina grannar i trappuppgången brevid. Jag är nog lite för feg för att helt enkelt gå dit och plinga på med en pava vin i näven. Så istället så öppnade jag mitt fönster lite på glänt, deras var redan öppet. Sen ställde jag min dator i glipan och började dja ut lite skön partymusik. Kanske skulle nån på andra sidan gå förbi fönstret och höra hur min svarta dator skickade ut ljudvågor där Mat Weddle predikade ut sin version av Hey ya och helt enkelt förstå att deras fest inte var fulländad förrän den magiska svarta boxen kräktes musik hos dem. Men. Så blev de inte. Efter 23 minuter var det så jävla kallt att jag var tvungen att stänga fönstret... Skit. Får nog införskaffa en fetare anläggning... Så det hörs.


MM bjöd mig till avenyn för vad han kallade ölkväll. Men jag orkade helt inte.

Nä nä. Man får väl helt enkelt plöja ner sig i Lisbeths utredning igen...

Skottlands sista kung

Såg Idiaminfilmen precis. Hos MackanMedia. Vi såg den inte lagligt... MM är en jävel på att ladda ner och bränna ut upphovsskyddat material. Vilken bov. Men han betalar ju inte på spårvagnen heller... Hurvida MM är en snikare eller inte så var i alla fall filmen bra. Och jag är ju trots allt skyldig till upphovsrättshäleri. Eller nåt.

Var på Brasilien igår. Ingen har väl missat att snorungarna sprang in på planen igen... Man blir ju less.

Men men. Imorgon ska jag ta tag i min kvitton från senaste resan. En mindre plastpåse är fylld med kvitton.. Hua hua.



Kom in i mig och känn hur jag känner
Ta över mig och bränn som jag bränner
Slå mig hårt så att jag verkligen saknar
Slå mig så hårt att jag verkligen vaknar

Och jag tänker inte försöka att sluta säga föchöka. ha ha ha

Skivor till kaffet

Bra svenska skivor. Superlativen kommer att idkas frekvent.

Topp Fem ingen ordning.
Kent - Hangesta Hill. Jag var nog lite för ung när Kent, Isola och Verkligen släpptes. Hangesta Hill blev min platta. Min Kentplatta. Vansinnigt bra. Jocke Berg i sitt esse.

Jakob Hellman - och sotra havet. Introducerades av en person som inte gav något större avtryck. Men plattan hon tipsade om. Oj oj oj. Med några Taubecovers mot slutet. Sen duetten med Per Persson i Tusen dagar. Magiskt.

Josef Zackrisson - Inann vi faller, eller vad den heter. Plattan kanske bara heter JOsef Zackrisson. Hur som helst. Killen som var mest känd som Lars Winnerbäcks basist klev fram och glänste. Min första bilplatta. Lova. Innan vi faller. Lys in väg. Du häll mig vaken. underbara spår.

Lars Winnerbäck - Dans med svåra steg eller Rusnnigstrafik (kan inte välja). Jag hatar folk som sätter prestigen i att de lyssnade på Lassa före alla andra och tycker att han blivit skit nu. Så är det inte tycker jag. LW har utvecklats. Det blir aldrig så magiskt som i början. Inse acceptera. Det är inte lika kul att gå ut i skogen och leka krig nu som när man var nio heller. Så är det. Tack A som introducerade denna man. Sommaren 99 i din syrras lägenhet. Det var nog den största milstolpen. Hittills.

Backyard Babies - Total thirteen. Petade ner David and the citizens i sista stund. Vansinnigt. Hårt. Tonår. Moped. Folköl. HB. Bästa plattan de gjort helt klart.



Bubblare.

David and the Citizens - Until the sadness is gone. Julklapps skiva av bror. Vilken pärla. Tryck på play. 43 minuter uppslukning.
Sahara Hotnights - C´mon lets pretend. Den första hittills bästa.
Bob Hund - Dansa efter min pipa. Energi på högsta nuvå och texter som sjunker in.
Euskefeurat - Betala. Lokalpatriotism när den är som bäst.
Moneybrother - Blood panic. Fest, energi, själ.
Tomas Andersson Wij - Ett slag för dig. Lugnt. Avslappnande. Perfekt att somna till.
Peter LeMarc - Lemarcologi. Mannen med de stora ordens bästa.
Elin Sigvardsson - Saturday Light Naive Grubblarskiva under gymnasiet.

Oj då.

Helt plötsligt är klockan nio. Och jag har suttit ensam i tre timmar på kontoret... Och gjort en del som jag inte behöver göra. Men jag har inget annat för mig. Min hittills största sysselsättning (efter jobbet) i GBG satte sig på ett tåg imorse. Just den där parantesen... Kan inte vara nyttig. Även om de käns bra att det nu blev så här. Men lite ensamt. Så klart. Men jag vet att det är bäst så här. Eller bra.

Var på Ullevi för nån timme sen. Snorungar sprang in på planen. Jag blev less. Hade jag varit snubben med batong hade den nog planterats prydligt i ynglingarnas solar plexus. Hårt. Eller lite halvhårt. Eller i alla fall talat om att man minsann inte gör så. När Ronaldinho är på plats och allt. Imorgon är de match. Hoppas fan att de byggt på säkerheten lite då.

Nu ska jag skriva. Fast inte här.

Och jag maskar inte ansikten.

Italienska för nybörjare

Sitter återigen på Malpensa. Jag börjar känna mig hemma på denna flygplats. Och fler besök lär jag väl hinna med här innan jag lägger av och går till avel. Bilade de dryga 40 milen igår. var tvungen att ringa massa samtal och snacka skit så jag inte skulle somna. Natten mot söndag blev så att säga lite hård. Jag och Anders var ute och tog nån pilsner när några från finska landslaget dök upp. Började snacka med dom och efter ett tag rullade även Sveas u23 landslagsmän in. Efter lite pilsner så ordnade vi i alla fall så att en av vallarna och en utav de aktiva, som för övrigt var avstängd för för höga blodvärden (finne så klart), rattade varsin mininbuss. Dessa minibussar fylldes sen till bredden med Österikiska, tyska, Schweiziska, finska, amerikanska och svenska skidatleter + en norska journalist och en svensk fotograf. Välinpackade och trångt var det men ändå sällskapligt. Vallaren och den dopade finnen siktade sen på Österikiska gränsen och efter många om och men och en kisspaus i en rondell så kom vi fram till en jättebygnnad på en parkering. Såg inte mycket ut för världen men väl inne så var det hur mycket folk som helst. Full gas.
Schweizarna var värst och firade sitt guld och sitt silver med att slänga kläder runt sig tills dess att han stod och visade sina ädlare delar.
packad in oss i bussarna igen runt tre och ångepojken Ojala ville sjunga Takida och fick sin vilja igenom under hela resan hem.
En kul kväll.

Jag lyckades beställa en macka med skinka och ost, en cola light och en kaffe precis. På italienska.

Ciao ciao nu ska jag borda ett plan.

Ciao cioa Italia här är vår Glenn Hysen.

Jag ser ut som ett rödlyse. Solbränd som bara den. Man har ju liksom bilden av ett vm i skidor som en ganska kall tillställning. Icke! 15 grader varmt, gnistrande snö och vältränade stjärtar i tajta trikåer. Stjärtarna tillhör båda könen påpekar jag. För jämställdhetens skull. Hade ju liksom packat för snö och isiga vindar… Men det funkar ändå. Inte en enda svensk kollega dock. Men det gör inget. Jag hittade nämligen en norsk. Anders. Och han påstår sig tycka att om inte Norge vinner så vill han att Sverige ska vinna. Man kan alltså säa att han platsar som kamrat. Vi har käkat middag varje kväll sen vi kom. Fast inte som dejt. Utan mer på vänskaplig basis. Vi hittar resturang och kastar helt enkelt pil på menyn. För menyerna står bara på italienska och eftersom de flesta kyparna duger på engelska så går översättningen sisådär. Oftast får man förklaringen ”Meat and patizzazi and baliara and sippitare sauce”. Klockrent. Till råga på allt så leder Sverige medaljligan. GuldKalla! Fytte fan va tösen kan åke skier! Det bara visslar till! Vansinnigt söt och, som Anders säger, munrapp är hon också. Hon kommer att bli nästa folkhemsidol. Utan tvivel!

Italienar är lite mysko. Vissa väldigt trevliga och vissa verkar bara vilja skära tunna strimlor skinn från korsryggen så fort man frågar något på engelska. Tyska går bättre. Jag blandar. Tyska, engelska och de 15-20 ord italienska som jag snappat upp.

Norska är föresten ett gott språk. Så många ord som liksom ligger rätt i munnen. Italienska ligger också bra men italienarna har inte lika snygga tjejer.

Nu ska jag och Anders ut och kasta pil igen. Jag siktar nog på pastadelen,

Jo jo

Har så jävla mycket att göra. Hela tin. Blogga kommer långt ner på listan. Det gör Hedens lagfoto med... Fan.

Men va fan. Det sprider sig som en löpeld över bloggvärlden. Utmaningen. Mästerbloggarn StorSofinken utmande såklart mig.
utmaningen lyder.

"Skriv sex underliga/egendomliga saker om dig själv, ange också dessa regler. Välj sex nya bloggare som du utmanar, och ange deras namn på din blogg. Berätta för dem att de blivit utmanade och be dem läsa mer i din blogg."

1. Jaha.... Kan börja med den mest weirda. Jag har för många tår. En vanlig människa har ju tio. Men icke jag inte. Om jag koncentrerar mig och räknar så blir det elva. På min vänstra fot finns en liten klump längst ut. Två små tår sitter liksom ihop. Nästa tå, om man ska översätta det till händer blir det ringtån, och dubbeltån sitter även ihop med simhud. Inte så vanligt och ett av mina bästa partytrick. Eller det absolut bästa. Och den där simhuden ska tydligen gör nån sekund på tusen meter fritt...

2. Jag har underligt låg vilopuls. Inte så jätte egendomligt kanske men ganska många som jobbar inom vården har när de haft tillfälle att märka det komenterat det. Tydligen är det medfött. Men träning påverkar den också. Just nu så slår mitt hjärta ungefär 42 slag i minuten när jag mot kvällningen trycker ner nyllet i kudden (sover). Men jag vet att jag varit under 40. På mönstringen kallade de mig Gunde Svan efter att vi tagit EKGprov. Men dom slutade tvärt efter att jag fått högst medelmåttiga resultat på cyklingen...

3. Jag skulle enillgt alla experter, läkare, barnmorksor o sånna, blivit missbildad eller åtminstone ha något som inte var helt normalt. Har inte riktigt rätat ut det där, men tydligen så visade några fostervattentester på att nåt inte riktigt stod rätt till där jag låg och badade i mammas mage. Mor och far ställde tydligen in sig på detta. Men men. Tydligen kunde de vara den ovan nämda tån som spökade men "dom" vet inte riktigt. Så när jag väl ploppade ut så hade jag två föräldrar som kutat runt och förberett sig på att få en bebis som på 2000talet skulle ha en tvserie som skulle heta nåt i stil med "En annan del av Kovland". Men där kom jag. En korttjock bebis med elva tår.

4. Jag har kunnat förutse en händelse. Ni vet en sån där deja vù grej som händer en ibland, Hur som helst så var jag på ett femtioårskalas. Jag har många gånger, vid såna uppleveleser tänkt att,,, Fan, om jag bara vore lite snabbar så skulle jag kunna säga vad som ska hända. Tillbaka på femtioårsfesten. Jag sitter helt sonika på en stol. Jag gör inget speciellt. Själva festen är i en annan del av lokalen och min kusins barn Albin kommer in i rummet där jag sitter. Följande konversation hålls.
NICKELKICKEL: Tyst Albin säg ingenting! (ropar jag lite högt och oartigt, jag ville ju inte att han skulle säga det jag visste att han skulle säga)
NK: Du har en katt i din ficka. (jag säger helt enkelt bara det första som blixtrar till i huvudet. Och i samma sekund inser jag att meningen är skitkonstig och knappast relevant...
MEN. Den lilla Albin tittar på mig och plockar sedan upp nåt ur den ena byxfickan. Han visar.
Albin: MMmm.. en svart. (Albin håller upp en svart liten leksakskatt i plast).
Jo jag vet, Det kan så klart finnas andra förklaringar till detta. Att jag sett denna katt inann i mitt omedvetna eller nåt liknadne... Men lite underligt är de allt.

5. Jag är en synvilla. Ingen. Och då menar jag ingen kan säga vad jag har för storlek i kläder. Om till exempel en expedit hjälper mig i en butik och jag säger att jag har small i T-shirt, så ler de bara och säger ungefär "Jo det är klart. Men den här är väldigt snygg i medium också" eller om jag ska plocka ut ett par jeans. "Vad har du i midja? 33? 34?. Detta har liksom hänt mer än en gång. FinaElina har till och med tagit fel. På en resa till London kom hon hem med en medium T-Shirt. Och den kvinnan har ändå sätt mig ur alla möjliga vinklar. Sänningen är att jag har small i allt och 30-32 i midjan, lite beroende av vilket märe det är. Just nu sitter jag i ett par Leejeans med 29 i midjestorlek.

6. Trots mina i runda slängar 70 matcher i Fifa 2007 kan jag fortfarande inte lära mig hur jag ska försvara mig mot MackansMedias anfall...
Och sen så är det ju underligt att jag envisas med att låta Henry skjuta med vänstern... Skotten går ju utanför då ju.

Utnyttjat djur

Vilken weekend. LångRob och Bror tog tåget ner till GBG. Bror gör pannbiff och LångRob levererar onliajners på löpande band. Riktigt roligt. Det vi gör är i princip som följer. Dricka bärs. Käka pannbiff. Sova. Skratta.

Idag var vi ut och flanerade på stan. Hade lagt undan ett par boots, 1500 spänn och ett antal piggsvinsliv var priset. Men jag blev riktigt nöjd. Nöjdkänslan infann sig på riktigt när jag halade på dom i hemmets trygga vrå. Sitter som gjutet på ankfötterna.

Igår var vi ut och slirade. Det var okej. Var i Scandinavium och kollade på hockeytävlingen mellan Frölunda och Timrå. Ingen jättehöjdare kanske. Men den tände till stundtals.

Just nu så är det bostadsjakt igen. Enligt den oskrivna regeln är det tydligen jag som ska flytta... Får se hur de löser sig.

Nu ska vi ta en wirre.

Stoppa dansbandens utbredning

Tre jobb. Presskonferens. Snökaos. Begravningsentreprenör.
Helt ok.
Presskonferensen handlade om den organiserade brottsligheten. Justitieministern var där. Hon är moderat. Komentarer överflödiga...

Lite lustigt att ett par decimeter snö lamslår en svensk stad. Men konsigast av allt är att snön slår ut trafiklysena.
Biltrafiken okej. Kollektivtrafiken självklart. Men vanliga trafiklysen? vad exakt gör snön som får de röda, gula och röda lamporna att slockna? Konstigt.


Dagens onliner levererade av HannaPanna strax innan presskonferensen med moderaten.

"Men den riktiga frågan är ju hut man ska förhindra Barbados att etablera sig i Göteborg."
Jo huga ja. Även om den där Magnus lämant gruppen så kan man ju bara spekulera i vad denna grupp kan göra i Göteborgs folkparker.

Nu ska jag läsa ett stycke ur MackansMedias bok. Ska bli intressant.

En summering av tid

Var alldeles nyss vansinnigt sugen på att skriva. Men den försvann. Skit.

Har producerat bilder idag som knappast kommer att gå till historien... Eller det kanske de kommer. Men inte som de bästa. Snarare på den andra kanten av bra och dåligt skala. Skämdes nästan lite.

Har lite av en tryoutperiod just nu. Vi får helt enkelt se.

FInaElina kläckte en onliner. Igen.

"Det är så roligt när MackansMedia sover över hos oss. Det är så mysigt. Han blir liksom............

..... vår lilla gris"

jo precis. MM lär inte sova över hos oss fråmt advent i så fall...
MM äter varken rester eller annat avfall. Han är rumsren. Han rullar sig inte i lera. Han är ingen gris. Men han käns tydligen som vår lilla gris ändå. Kul känsla.

Oneliners och paj. Det är FinaElinas paradgrenar.

Inte ett skit

Inget kul händer. Inte ett skit. Jag vill ju skriva roliga anekdoter. Skrattretare. Inte plums plums om min vardag eller om min hårväxt. Det är inte kul. Bara ibland. Men inte idag. Är ledig för första gången på tolv dar. Skönt. Ska vara ledig imorgon med och på onsdag. Har bara parkerat om bilen och varit ner i tvättstugan på hele dan.
Nu föll jag dit igen. Fan! Dravel om ledighet och tvättstuga. Idioti. Idiot.
Nu ska jag plinka på pianot.

Men mest av allt längtar jag till skogs.

Hans vol 2

Hans ringde imorse. Inte lukten Hans utan personen tillika uthyraren av lägenheten Hans. Får bo i hans lägenhet även i mars. Men bredbandet måste jag lägga på denna månad. Hans är weird. Han fnissar hela tin när man parte me an. Det verkar som om jag säger nåt roligt hela tiden.
(H) Hej det är Hans (inte lukten personen)
(N) Hej.
(H) Jo, jag tänkte (fniss fniss) att ni kunde bo även i mars.
(N) Bo?
(H) Ja i lägenheten (fniss fniss), även nästa månad (fniss fniss), men du får lägga på för bredbandet nästa månad (fniss).

Antingen har Hans väldigt roligt jämt, eller så är jag rolig när jag pratar med Hans utan att veta om det.
Kanske laborerar han med maja eller annat röka när han nu flyttat temporärt till en större stad. Ni vet testa nya grjer. Vill passa in i nya gruppen, Göra allt de gör, Ponera att Hans arbetskamrater boffar på och att Hans helt enkelt vill vara lika cool som dom. Och i sitt stadie av kemisk obalans ringer han då mig och gör upp om nästa månads hyra. kanske.
Vill man va tuff går man playa det ruff. Som man säger.

Tåg är miljövänligt och tevligare än flyg.

Milano

Nu ska jag avslöja. Ingen gissade rätt. Det var nämligen Fried Brain som jag åt. Stekt hjärna. Kohjärna. Smakade väl inget speciellt och hade konsistens ungefär som mosad fiskbulle. Smakade mest panering. Men det är ju lite coolt att kunna säga att man ätit hjärna...

Matchen igär var väl ingen höjdare. Inget internet fanns de heller. Inte en kontakt på hela arenan. Fick skicka via mobilen och det är ju såklart skitsegt. Men men. Snurrade in på hotellet och plockade upp väskan och drog sen till flygplatsen. Sov två timmar på planet. Hoppas mitt bagage kommer fram i Köpenhamn. Det var ju spårlöst borta när jag kom till Kairo. Kunde inte byta kläder på två dar.

Köpte massa saker på basaren igår. Det var kul där.

Ja ja snart ska jag borda.

I Kairo idag

Jo. Lite muntrare tag nu.
Är I Egypten. Landskamp. Jädrigt kul. Fast en ful stad. Ful och smutsig. Men kul.

Frukost vid nio, Buss vid tio. Träning vid halv tolv. Plåtade en del. Fick lite bra och har tydligen sprungit framför SVTs kameror... Igen... Isakssonbilden blev bäst. Annat uppsnappat på träning och presskonferens: Kim Källström vägrade prata engelska med egyptiska journalister. När de via en tolk föreslog franska gick partillepojken med på en intervju. Ovanligt för en svensk att föredra franska framför engelska. Men bor man i Lyon så....
Annars var det en fin och öppen stämmning. Spelarna beordrades att stanna kvar tills alla journalister var nöjda. Stort.

Efter detta in i bussen igen. Mot pyramiderna. Delar av landslaget kom på plats senare. Plåtade några av dem vid pyramidernas fot. Rami Shabaan och Kennedy Bakircioglû var ena riktigt trevliga killar. Kennedy och jag bytte email. Ska maila över nån bild sen. Lovade de. Rami är bara kanont ödmjuk och trevlig. Olof Mellberg då?.... Tja.... En arrogant otrevlig mångmiljonär...

Hem till hotellet. Först lite gym och jacuzzi (hur de nu stavas) och sedan så linkade ungefär 46% av gruppresan mot öl och mat på en resturang i närheten. Nyheten slog dock ner som en bombn!!!! Det visade det sig att ingen alkohol serverades... Besvikelsen var total.

Åt en ganska suspekt maträtt... Kolla bilden. 100 spänn till den som gissar rätt på vad dert är... Helt allvarligt. Jag åt nästan upp allt.

Sen åt jag Roasted Duck till huvudrätt.

Det var min dag och mina betraktelser.

Nu ska jag sova.

Slut

Jobbigt.