Lördag 31/3 22:31

Om jag ställer mig vid mitt köksfönster så ser jag in i mina grannars kök. Jag tror att det är ett par alternativt en del av ett par som har den andra "halvan" på besök ganska ofta.
Dom har fest idag.
Jag läser Stieg Larsson.
Kom på att det skulle kanske var kul att bonda sig lite med sina grannar i trappuppgången brevid. Jag är nog lite för feg för att helt enkelt gå dit och plinga på med en pava vin i näven. Så istället så öppnade jag mitt fönster lite på glänt, deras var redan öppet. Sen ställde jag min dator i glipan och började dja ut lite skön partymusik. Kanske skulle nån på andra sidan gå förbi fönstret och höra hur min svarta dator skickade ut ljudvågor där Mat Weddle predikade ut sin version av Hey ya och helt enkelt förstå att deras fest inte var fulländad förrän den magiska svarta boxen kräktes musik hos dem. Men. Så blev de inte. Efter 23 minuter var det så jävla kallt att jag var tvungen att stänga fönstret... Skit. Får nog införskaffa en fetare anläggning... Så det hörs.


MM bjöd mig till avenyn för vad han kallade ölkväll. Men jag orkade helt inte.

Nä nä. Man får väl helt enkelt plöja ner sig i Lisbeths utredning igen...

Skottlands sista kung

Såg Idiaminfilmen precis. Hos MackanMedia. Vi såg den inte lagligt... MM är en jävel på att ladda ner och bränna ut upphovsskyddat material. Vilken bov. Men han betalar ju inte på spårvagnen heller... Hurvida MM är en snikare eller inte så var i alla fall filmen bra. Och jag är ju trots allt skyldig till upphovsrättshäleri. Eller nåt.

Var på Brasilien igår. Ingen har väl missat att snorungarna sprang in på planen igen... Man blir ju less.

Men men. Imorgon ska jag ta tag i min kvitton från senaste resan. En mindre plastpåse är fylld med kvitton.. Hua hua.



Kom in i mig och känn hur jag känner
Ta över mig och bränn som jag bränner
Slå mig hårt så att jag verkligen saknar
Slå mig så hårt att jag verkligen vaknar

Och jag tänker inte försöka att sluta säga föchöka. ha ha ha

Skivor till kaffet

Bra svenska skivor. Superlativen kommer att idkas frekvent.

Topp Fem ingen ordning.
Kent - Hangesta Hill. Jag var nog lite för ung när Kent, Isola och Verkligen släpptes. Hangesta Hill blev min platta. Min Kentplatta. Vansinnigt bra. Jocke Berg i sitt esse.

Jakob Hellman - och sotra havet. Introducerades av en person som inte gav något större avtryck. Men plattan hon tipsade om. Oj oj oj. Med några Taubecovers mot slutet. Sen duetten med Per Persson i Tusen dagar. Magiskt.

Josef Zackrisson - Inann vi faller, eller vad den heter. Plattan kanske bara heter JOsef Zackrisson. Hur som helst. Killen som var mest känd som Lars Winnerbäcks basist klev fram och glänste. Min första bilplatta. Lova. Innan vi faller. Lys in väg. Du häll mig vaken. underbara spår.

Lars Winnerbäck - Dans med svåra steg eller Rusnnigstrafik (kan inte välja). Jag hatar folk som sätter prestigen i att de lyssnade på Lassa före alla andra och tycker att han blivit skit nu. Så är det inte tycker jag. LW har utvecklats. Det blir aldrig så magiskt som i början. Inse acceptera. Det är inte lika kul att gå ut i skogen och leka krig nu som när man var nio heller. Så är det. Tack A som introducerade denna man. Sommaren 99 i din syrras lägenhet. Det var nog den största milstolpen. Hittills.

Backyard Babies - Total thirteen. Petade ner David and the citizens i sista stund. Vansinnigt. Hårt. Tonår. Moped. Folköl. HB. Bästa plattan de gjort helt klart.



Bubblare.

David and the Citizens - Until the sadness is gone. Julklapps skiva av bror. Vilken pärla. Tryck på play. 43 minuter uppslukning.
Sahara Hotnights - C´mon lets pretend. Den första hittills bästa.
Bob Hund - Dansa efter min pipa. Energi på högsta nuvå och texter som sjunker in.
Euskefeurat - Betala. Lokalpatriotism när den är som bäst.
Moneybrother - Blood panic. Fest, energi, själ.
Tomas Andersson Wij - Ett slag för dig. Lugnt. Avslappnande. Perfekt att somna till.
Peter LeMarc - Lemarcologi. Mannen med de stora ordens bästa.
Elin Sigvardsson - Saturday Light Naive Grubblarskiva under gymnasiet.

Oj då.

Helt plötsligt är klockan nio. Och jag har suttit ensam i tre timmar på kontoret... Och gjort en del som jag inte behöver göra. Men jag har inget annat för mig. Min hittills största sysselsättning (efter jobbet) i GBG satte sig på ett tåg imorse. Just den där parantesen... Kan inte vara nyttig. Även om de käns bra att det nu blev så här. Men lite ensamt. Så klart. Men jag vet att det är bäst så här. Eller bra.

Var på Ullevi för nån timme sen. Snorungar sprang in på planen. Jag blev less. Hade jag varit snubben med batong hade den nog planterats prydligt i ynglingarnas solar plexus. Hårt. Eller lite halvhårt. Eller i alla fall talat om att man minsann inte gör så. När Ronaldinho är på plats och allt. Imorgon är de match. Hoppas fan att de byggt på säkerheten lite då.

Nu ska jag skriva. Fast inte här.

Och jag maskar inte ansikten.

Italienska för nybörjare

Sitter återigen på Malpensa. Jag börjar känna mig hemma på denna flygplats. Och fler besök lär jag väl hinna med här innan jag lägger av och går till avel. Bilade de dryga 40 milen igår. var tvungen att ringa massa samtal och snacka skit så jag inte skulle somna. Natten mot söndag blev så att säga lite hård. Jag och Anders var ute och tog nån pilsner när några från finska landslaget dök upp. Började snacka med dom och efter ett tag rullade även Sveas u23 landslagsmän in. Efter lite pilsner så ordnade vi i alla fall så att en av vallarna och en utav de aktiva, som för övrigt var avstängd för för höga blodvärden (finne så klart), rattade varsin mininbuss. Dessa minibussar fylldes sen till bredden med Österikiska, tyska, Schweiziska, finska, amerikanska och svenska skidatleter + en norska journalist och en svensk fotograf. Välinpackade och trångt var det men ändå sällskapligt. Vallaren och den dopade finnen siktade sen på Österikiska gränsen och efter många om och men och en kisspaus i en rondell så kom vi fram till en jättebygnnad på en parkering. Såg inte mycket ut för världen men väl inne så var det hur mycket folk som helst. Full gas.
Schweizarna var värst och firade sitt guld och sitt silver med att slänga kläder runt sig tills dess att han stod och visade sina ädlare delar.
packad in oss i bussarna igen runt tre och ångepojken Ojala ville sjunga Takida och fick sin vilja igenom under hela resan hem.
En kul kväll.

Jag lyckades beställa en macka med skinka och ost, en cola light och en kaffe precis. På italienska.

Ciao ciao nu ska jag borda ett plan.

Ciao cioa Italia här är vår Glenn Hysen.

Jag ser ut som ett rödlyse. Solbränd som bara den. Man har ju liksom bilden av ett vm i skidor som en ganska kall tillställning. Icke! 15 grader varmt, gnistrande snö och vältränade stjärtar i tajta trikåer. Stjärtarna tillhör båda könen påpekar jag. För jämställdhetens skull. Hade ju liksom packat för snö och isiga vindar… Men det funkar ändå. Inte en enda svensk kollega dock. Men det gör inget. Jag hittade nämligen en norsk. Anders. Och han påstår sig tycka att om inte Norge vinner så vill han att Sverige ska vinna. Man kan alltså säa att han platsar som kamrat. Vi har käkat middag varje kväll sen vi kom. Fast inte som dejt. Utan mer på vänskaplig basis. Vi hittar resturang och kastar helt enkelt pil på menyn. För menyerna står bara på italienska och eftersom de flesta kyparna duger på engelska så går översättningen sisådär. Oftast får man förklaringen ”Meat and patizzazi and baliara and sippitare sauce”. Klockrent. Till råga på allt så leder Sverige medaljligan. GuldKalla! Fytte fan va tösen kan åke skier! Det bara visslar till! Vansinnigt söt och, som Anders säger, munrapp är hon också. Hon kommer att bli nästa folkhemsidol. Utan tvivel!

Italienar är lite mysko. Vissa väldigt trevliga och vissa verkar bara vilja skära tunna strimlor skinn från korsryggen så fort man frågar något på engelska. Tyska går bättre. Jag blandar. Tyska, engelska och de 15-20 ord italienska som jag snappat upp.

Norska är föresten ett gott språk. Så många ord som liksom ligger rätt i munnen. Italienska ligger också bra men italienarna har inte lika snygga tjejer.

Nu ska jag och Anders ut och kasta pil igen. Jag siktar nog på pastadelen,

Jo jo

Har så jävla mycket att göra. Hela tin. Blogga kommer långt ner på listan. Det gör Hedens lagfoto med... Fan.

Men va fan. Det sprider sig som en löpeld över bloggvärlden. Utmaningen. Mästerbloggarn StorSofinken utmande såklart mig.
utmaningen lyder.

"Skriv sex underliga/egendomliga saker om dig själv, ange också dessa regler. Välj sex nya bloggare som du utmanar, och ange deras namn på din blogg. Berätta för dem att de blivit utmanade och be dem läsa mer i din blogg."

1. Jaha.... Kan börja med den mest weirda. Jag har för många tår. En vanlig människa har ju tio. Men icke jag inte. Om jag koncentrerar mig och räknar så blir det elva. På min vänstra fot finns en liten klump längst ut. Två små tår sitter liksom ihop. Nästa tå, om man ska översätta det till händer blir det ringtån, och dubbeltån sitter även ihop med simhud. Inte så vanligt och ett av mina bästa partytrick. Eller det absolut bästa. Och den där simhuden ska tydligen gör nån sekund på tusen meter fritt...

2. Jag har underligt låg vilopuls. Inte så jätte egendomligt kanske men ganska många som jobbar inom vården har när de haft tillfälle att märka det komenterat det. Tydligen är det medfött. Men träning påverkar den också. Just nu så slår mitt hjärta ungefär 42 slag i minuten när jag mot kvällningen trycker ner nyllet i kudden (sover). Men jag vet att jag varit under 40. På mönstringen kallade de mig Gunde Svan efter att vi tagit EKGprov. Men dom slutade tvärt efter att jag fått högst medelmåttiga resultat på cyklingen...

3. Jag skulle enillgt alla experter, läkare, barnmorksor o sånna, blivit missbildad eller åtminstone ha något som inte var helt normalt. Har inte riktigt rätat ut det där, men tydligen så visade några fostervattentester på att nåt inte riktigt stod rätt till där jag låg och badade i mammas mage. Mor och far ställde tydligen in sig på detta. Men men. Tydligen kunde de vara den ovan nämda tån som spökade men "dom" vet inte riktigt. Så när jag väl ploppade ut så hade jag två föräldrar som kutat runt och förberett sig på att få en bebis som på 2000talet skulle ha en tvserie som skulle heta nåt i stil med "En annan del av Kovland". Men där kom jag. En korttjock bebis med elva tår.

4. Jag har kunnat förutse en händelse. Ni vet en sån där deja vù grej som händer en ibland, Hur som helst så var jag på ett femtioårskalas. Jag har många gånger, vid såna uppleveleser tänkt att,,, Fan, om jag bara vore lite snabbar så skulle jag kunna säga vad som ska hända. Tillbaka på femtioårsfesten. Jag sitter helt sonika på en stol. Jag gör inget speciellt. Själva festen är i en annan del av lokalen och min kusins barn Albin kommer in i rummet där jag sitter. Följande konversation hålls.
NICKELKICKEL: Tyst Albin säg ingenting! (ropar jag lite högt och oartigt, jag ville ju inte att han skulle säga det jag visste att han skulle säga)
NK: Du har en katt i din ficka. (jag säger helt enkelt bara det första som blixtrar till i huvudet. Och i samma sekund inser jag att meningen är skitkonstig och knappast relevant...
MEN. Den lilla Albin tittar på mig och plockar sedan upp nåt ur den ena byxfickan. Han visar.
Albin: MMmm.. en svart. (Albin håller upp en svart liten leksakskatt i plast).
Jo jag vet, Det kan så klart finnas andra förklaringar till detta. Att jag sett denna katt inann i mitt omedvetna eller nåt liknadne... Men lite underligt är de allt.

5. Jag är en synvilla. Ingen. Och då menar jag ingen kan säga vad jag har för storlek i kläder. Om till exempel en expedit hjälper mig i en butik och jag säger att jag har small i T-shirt, så ler de bara och säger ungefär "Jo det är klart. Men den här är väldigt snygg i medium också" eller om jag ska plocka ut ett par jeans. "Vad har du i midja? 33? 34?. Detta har liksom hänt mer än en gång. FinaElina har till och med tagit fel. På en resa till London kom hon hem med en medium T-Shirt. Och den kvinnan har ändå sätt mig ur alla möjliga vinklar. Sänningen är att jag har small i allt och 30-32 i midjan, lite beroende av vilket märe det är. Just nu sitter jag i ett par Leejeans med 29 i midjestorlek.

6. Trots mina i runda slängar 70 matcher i Fifa 2007 kan jag fortfarande inte lära mig hur jag ska försvara mig mot MackansMedias anfall...
Och sen så är det ju underligt att jag envisas med att låta Henry skjuta med vänstern... Skotten går ju utanför då ju.

Utnyttjat djur

Vilken weekend. LångRob och Bror tog tåget ner till GBG. Bror gör pannbiff och LångRob levererar onliajners på löpande band. Riktigt roligt. Det vi gör är i princip som följer. Dricka bärs. Käka pannbiff. Sova. Skratta.

Idag var vi ut och flanerade på stan. Hade lagt undan ett par boots, 1500 spänn och ett antal piggsvinsliv var priset. Men jag blev riktigt nöjd. Nöjdkänslan infann sig på riktigt när jag halade på dom i hemmets trygga vrå. Sitter som gjutet på ankfötterna.

Igår var vi ut och slirade. Det var okej. Var i Scandinavium och kollade på hockeytävlingen mellan Frölunda och Timrå. Ingen jättehöjdare kanske. Men den tände till stundtals.

Just nu så är det bostadsjakt igen. Enligt den oskrivna regeln är det tydligen jag som ska flytta... Får se hur de löser sig.

Nu ska vi ta en wirre.

Stoppa dansbandens utbredning

Tre jobb. Presskonferens. Snökaos. Begravningsentreprenör.
Helt ok.
Presskonferensen handlade om den organiserade brottsligheten. Justitieministern var där. Hon är moderat. Komentarer överflödiga...

Lite lustigt att ett par decimeter snö lamslår en svensk stad. Men konsigast av allt är att snön slår ut trafiklysena.
Biltrafiken okej. Kollektivtrafiken självklart. Men vanliga trafiklysen? vad exakt gör snön som får de röda, gula och röda lamporna att slockna? Konstigt.


Dagens onliner levererade av HannaPanna strax innan presskonferensen med moderaten.

"Men den riktiga frågan är ju hut man ska förhindra Barbados att etablera sig i Göteborg."
Jo huga ja. Även om den där Magnus lämant gruppen så kan man ju bara spekulera i vad denna grupp kan göra i Göteborgs folkparker.

Nu ska jag läsa ett stycke ur MackansMedias bok. Ska bli intressant.

En summering av tid

Var alldeles nyss vansinnigt sugen på att skriva. Men den försvann. Skit.

Har producerat bilder idag som knappast kommer att gå till historien... Eller det kanske de kommer. Men inte som de bästa. Snarare på den andra kanten av bra och dåligt skala. Skämdes nästan lite.

Har lite av en tryoutperiod just nu. Vi får helt enkelt se.

FInaElina kläckte en onliner. Igen.

"Det är så roligt när MackansMedia sover över hos oss. Det är så mysigt. Han blir liksom............

..... vår lilla gris"

jo precis. MM lär inte sova över hos oss fråmt advent i så fall...
MM äter varken rester eller annat avfall. Han är rumsren. Han rullar sig inte i lera. Han är ingen gris. Men han käns tydligen som vår lilla gris ändå. Kul känsla.

Oneliners och paj. Det är FinaElinas paradgrenar.

Inte ett skit

Inget kul händer. Inte ett skit. Jag vill ju skriva roliga anekdoter. Skrattretare. Inte plums plums om min vardag eller om min hårväxt. Det är inte kul. Bara ibland. Men inte idag. Är ledig för första gången på tolv dar. Skönt. Ska vara ledig imorgon med och på onsdag. Har bara parkerat om bilen och varit ner i tvättstugan på hele dan.
Nu föll jag dit igen. Fan! Dravel om ledighet och tvättstuga. Idioti. Idiot.
Nu ska jag plinka på pianot.

Men mest av allt längtar jag till skogs.

Hans vol 2

Hans ringde imorse. Inte lukten Hans utan personen tillika uthyraren av lägenheten Hans. Får bo i hans lägenhet även i mars. Men bredbandet måste jag lägga på denna månad. Hans är weird. Han fnissar hela tin när man parte me an. Det verkar som om jag säger nåt roligt hela tiden.
(H) Hej det är Hans (inte lukten personen)
(N) Hej.
(H) Jo, jag tänkte (fniss fniss) att ni kunde bo även i mars.
(N) Bo?
(H) Ja i lägenheten (fniss fniss), även nästa månad (fniss fniss), men du får lägga på för bredbandet nästa månad (fniss).

Antingen har Hans väldigt roligt jämt, eller så är jag rolig när jag pratar med Hans utan att veta om det.
Kanske laborerar han med maja eller annat röka när han nu flyttat temporärt till en större stad. Ni vet testa nya grjer. Vill passa in i nya gruppen, Göra allt de gör, Ponera att Hans arbetskamrater boffar på och att Hans helt enkelt vill vara lika cool som dom. Och i sitt stadie av kemisk obalans ringer han då mig och gör upp om nästa månads hyra. kanske.
Vill man va tuff går man playa det ruff. Som man säger.

Tåg är miljövänligt och tevligare än flyg.

Milano

Nu ska jag avslöja. Ingen gissade rätt. Det var nämligen Fried Brain som jag åt. Stekt hjärna. Kohjärna. Smakade väl inget speciellt och hade konsistens ungefär som mosad fiskbulle. Smakade mest panering. Men det är ju lite coolt att kunna säga att man ätit hjärna...

Matchen igär var väl ingen höjdare. Inget internet fanns de heller. Inte en kontakt på hela arenan. Fick skicka via mobilen och det är ju såklart skitsegt. Men men. Snurrade in på hotellet och plockade upp väskan och drog sen till flygplatsen. Sov två timmar på planet. Hoppas mitt bagage kommer fram i Köpenhamn. Det var ju spårlöst borta när jag kom till Kairo. Kunde inte byta kläder på två dar.

Köpte massa saker på basaren igår. Det var kul där.

Ja ja snart ska jag borda.

I Kairo idag

Jo. Lite muntrare tag nu.
Är I Egypten. Landskamp. Jädrigt kul. Fast en ful stad. Ful och smutsig. Men kul.

Frukost vid nio, Buss vid tio. Träning vid halv tolv. Plåtade en del. Fick lite bra och har tydligen sprungit framför SVTs kameror... Igen... Isakssonbilden blev bäst. Annat uppsnappat på träning och presskonferens: Kim Källström vägrade prata engelska med egyptiska journalister. När de via en tolk föreslog franska gick partillepojken med på en intervju. Ovanligt för en svensk att föredra franska framför engelska. Men bor man i Lyon så....
Annars var det en fin och öppen stämmning. Spelarna beordrades att stanna kvar tills alla journalister var nöjda. Stort.

Efter detta in i bussen igen. Mot pyramiderna. Delar av landslaget kom på plats senare. Plåtade några av dem vid pyramidernas fot. Rami Shabaan och Kennedy Bakircioglû var ena riktigt trevliga killar. Kennedy och jag bytte email. Ska maila över nån bild sen. Lovade de. Rami är bara kanont ödmjuk och trevlig. Olof Mellberg då?.... Tja.... En arrogant otrevlig mångmiljonär...

Hem till hotellet. Först lite gym och jacuzzi (hur de nu stavas) och sedan så linkade ungefär 46% av gruppresan mot öl och mat på en resturang i närheten. Nyheten slog dock ner som en bombn!!!! Det visade det sig att ingen alkohol serverades... Besvikelsen var total.

Åt en ganska suspekt maträtt... Kolla bilden. 100 spänn till den som gissar rätt på vad dert är... Helt allvarligt. Jag åt nästan upp allt.

Sen åt jag Roasted Duck till huvudrätt.

Det var min dag och mina betraktelser.

Nu ska jag sova.

Slut

Jobbigt.

Vem pissar på vem?

Zlatan? Lagerbäck?
Två snubbar. Sveriges i särklass största sport. Miljontals fans.
Vem är det då som förstör?
De står båda högt upp på en pidestal. De är båda hyllade. De skulle kunna vara en sund relation. Miljontals fans skulle kunna älska dess två herrar. Men. Detta men. Zlatan vill inte komma. Och herr Lager tycker att landslaget faktiskt "Klarat sig bra nu i höst"...

Hur som helst är det de där miljontals som får lida. De tjänar enstaka procent av Zlatans lön. De kommer inte upp till en tredjedel av vad herr Lager tjänar. Ändå pungar de ut tusentals kronor på att åka på matcher och köpa landslagströjor.

Både herr Lager och Zlatan står i detta nu och gör en oficiell pissbomb i ansiktet på de där miljontals.

Egokick deluxe

Urklipp ur Borås Tidnings bok Guldregn över Borås.

Vad kände du?
-Det tog ett par sekunder innan jag fattade. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Jag letade efter någon spelare att omfamna. Jag fick tag i Johan Karlsson. Jag har sett nån bild i en tidning, där Augustsson faller ner på knä och i bakgrunden är jag och Karlsson på väg mot varndra med öppna armar.
/ Anders Svensson Elfsborg

Gissa vems bild det var?

Jo jo

Här sitter jag och har precis satt ner foten. Mot Lars Johan Hiertas avkomma i rakt nedstigande andra led. Det var ju så körigt ju. Så många jobb ju. Du gör väl inte nåt speciellt ju. Näe det gör jag inte. Men det är ju det som är ledig. Jag ska ut och motionera strax. Sen ska jag börja jobba framåt fyra fem.

Torsdag får vi besök. Det ska bli kul. Väldigt kul. Söndag så tar jag tåget till Köpenhamn och därifrån flyget till Kairo. Ska bli kul. Mycket jobb kan jag tänka men ändå kul.

Näe nu är de till att ta tag i sin fetma light.

Hej

När jag var liten vol 1

Ragnar. Ragnar hade träslöjd. En väldigt ordningsam man som minsann inspekterade att man dammsög upp allt sågspån och att slipklossen låg där den skulle. Han låste även in alla sina raspar, filar, sylar och handborrar. Ragnar var mycket korrekt. Hur som helst skulle Ragnar ha en genomgång. Förmodligen om någon skärbräda eller träramen till någon pall eller nåt liknande. Vi stod i alla fall där och tittade på vår käre Ragnar. I en halvcirkel runt katedern stod vi. Vi tittade på vad han visade och vi lyssnade på det han sa. Men min bänkkamrat Karl hade dock just denna dag lite pirr i kroppen... Av någon anledning så fann han inte Ragnars genomgång så värst intressant. Istället så smög sig den kära pojken in snett bakom Ragnar. Ur fickan plockar han upp en syl. Vid detta tillfälle har även jag mist intresset för Ragnars utlärande av filning. Jag skiter i det. Kalle är ju i färd med nåt verkligt spännande. Kalle fattar sylen i ett hårt grepp likt man håller en kniv. Han börjar sedan simulera hugg med sylen mot den icke ont anande Ragnar. Kalle tittar på mig och jag på honom. Kalles blick är stolt och jag manar på den arma pojken med ett stort flin som underförstått betyder: Ös på! Du är tuffast! Hurra för Kalle! Hugg mera! Massakrera honom! Hurra hurra jippi jippi!
Kalle blir stolt. Fler i klassen börjar ta notis av Kalles tuffa huggsimulering och Kalle njuter storliga av uppmärksamheten.
Han är nu i sitt esse. Han hugger stora hål i luften strax bakom Ragnar. Svingar sylen med ömsom höger ömsom vänster hand. Han tar även ett tvåhandsgrepp om sylen och ackompanjerar det hela med fräna grimaser. Kalle is the shiit. Han är hetare än het. Han är klassens kung och hade det varit skolbal hade han garanterat fått ligga. Han dominerar. Alla kategorier. I just i detta ögonblick är han navet. Den ont anande Ragnar märker ingenting av att alla 13 elever struntar fullständigt i vad han visar om filens åverkan på obehandlat trä. Allt ljus är på Kalle och Kalle älskar det. Men... Msn. Kalle blir dock en aning övermodig i utövandet av sin performance... Tvåhandsfattningshugget med slutna ögon och uträckt tunga har funkat kanon en tre fyra gånger men denna gång gör den sig sämre. Istället för att sylen stannar ungefär två centimeter från Ragnars högra skinka så borrar den istället in sig i den samma. Ragnar avbryter sin demonstration av filning. Han avbryter den ganska snabbt och ljudligt...
Kalle får skämmas. Ragnar får plåstra. Vi andra får rast.

Iran

Mitt nya drömresmål är Iran. Landsbygden i Iran. Bergen i Iran. Iran.
Imorgon ska jag åka och träffa den enda kvinnliga kusk som vunnit Prix Damerix (eller hur de nu stavas). Det ska bli kul.

Ligger på soffn och surfar runt lite. Tänkte bjuda på lite länkar. Bland annat en från Iran. Iran censurerar alla tidningar som kommer från väst. Vad censureras då? Regimkritik? Näe då, den finns kvar. Kvinnlig hud däremot belönas med svarta spritpennor och vita klisterlappar... Tänk bara vilket jobb att göra det. Kolla in det. Man skrattar garanterat i alla fall en gång.
http://jturn.qem.se/2006/more-pictures-of-iranian-censorship/

Sen en kompis blogg.
http://christoffersmitz.blogspot.com/

sen inga fler.

Men åååååå

Om ens korg med år strax ska fyllas till tjoget jämnt så borde man ha hunnit att skrapa ihop i alla fall ett antal vuxenpoäng. Man borde ha blivit vuxen nog att inte behöva gå och tjuvkika på kvittot till ens egna inslagna present. Eller? Och om man nu inte kan stå emot det oerhörda behovet av att få veta vad ens kommande paket innehåller så är man väl i alla fall ändå smart nog att hålla tyst om det. Eller? Tydligen inte.
Presenter är roligast när de överaskar i sin självklarhet. Jag hade, enligt mitt tycke, lyckats med det. Jag har köpt nåt som var självklart men ändå inte väntat. Behövt men inte livsviktigt. Inte speciellt orginellt men kul.
Men nu är liksom överaskningen bort och jag är less.
Och ja. Jag är barnslig. Men jag är inte barnsligast. Det priset tog en tjyvfluktande flickvän hand om...

Tråkigt tråkigt tråkigt

De senaste 38 timmarna har jag spenderat inomhus. Jag har varit inne. Länge. Suttit och klinkat på mitt nyinköpta piano. Men nu på förmiddagen bröts isoleringen och jag och pianots tvåsamhet likaså. Jag gick ut. Köpte mjölk och fil och gick hem. Var väl sammanlag ute i tre minuter. Sen satte jag mig att plinka på pianot igen. Men nu kan jag ta alla ackorden i ”Your song”. Eller nu ljög jag. Men jag är bra i början. Och eftersom jag aldrig lärt mig läsa noter så kan jag inte resten förrän nån av bergetkusinerna svarar i telefon och kan förklara vilka ackor krumelurerna ska föreställa. Hur fan kunde jag välja trummor som instrument? Stört! Knappsats att man plockar fram trummorna och börjar latja lite när man har främmande. "Lyssna in den här hi-hatten då! Fy fan vilken klang!" Näe. Det funkar inte så.
Jag har tråkigt, alla två jag brukar umgås med jobbar.
Jag har dock lite aktivitet på schemat. Jag ska spänna på mig mina och FinaElinas viktbälten och gå ut å gå. Sen vet jag inte. Kanske handla. Men det är ju också tråkigt. Har lust att skriva en dikt. Men jag får bara mindervärdeskomplex mot en viss talangfull tolvåring.

Jo minsann. Här sitter jag och har tråkigt. Detta medans 76 mäniskor har dött i ytterligare ett bombattentat i Irak. Det ultra nationalistiska Radikala pertiet blev största parti i Sebien. En man har gripits med en miljon barnporrbilder. Och Pärson-Paniken, som expressen har valt att kalla det, breder ut sig efter ännu en uråkning och bara 11 dagar till VM. BMI indexet på ungar stiger fortare än Habo Finans aktie sjunker och i ännu en rapport bekräftas det att Himalayas packis och glaciärer smälter.
Som Curre Bladh skulle sagt, Det är en mörk tid.

Det är i alla fall fint väder i GBG.

äntligen liksom

Äntligen snö. Skönt. Kändes som hemma i november. Knarrande blöt snö.
Innergården är alldeles vit. Igår var en rolig dag. Fick göra jobb med Jörne. Ett jobb aom tog lite tid. Som inte bara var skjuta och sticka. Skönt. Blev helt ok också. Sen fick jag biljetter i min mail. Aningen konstigt när jag inte hört om nån resa. I alla fall inte till Kairo som det stod... Men det visade sig i alla fall att jag ska dit. Leonard Moon ringde senare. Lanskamp Sverige-Egypten, med riktiga landslaget. Fotboll är kul. De ska bli kul. Siktar på att få ta Nord Irland borta också. Får se om jag lyckas...
Leonard undrade även om jag kunde fara till Glasgow. Jag kunde. Men när han sa vilket datum kunde jag inte längre. FinaElina fyller år då. Så de fick nån annan ta.

Och Sofinken. Det ser bra ut.

Inga ord

Inga ord. Det finns inga. Bara tragik. Jag funderar ett tag. Mitt ego tar över och jag börjar relatera till mig själv. Vad är jag kapabel till? Jag har gjort saker som jag lovat och svurit att jag aldrig skulle göra. Eller jag har väl inte svurit eller lovat men de har bara varit så orimliga att de inte ens fanns som alternativ. Men man ändras ju. Medvetet och omedvetet. Det orimliga en dag. Kan det vara verklighet nästa? När går man över nästa gräns? Eller går man över dem i små steg? Slår först lite löst och sen hårdare? Jag fattar inte. Men det är kanske ett sunt tecken. Hur som helst.

Jag tänker på dig. Jag hoppas du vet det. Du läser det i alla fall nu. För det gör du alltid. Tids nog. Men just nu har Du nog en del annat att tänka på. Var stark. Du är stark.

I stormens öga

Der blåser. Det blåser av bara fan. Det är orkanstyrka säger de personer som förstår. Coolt....
Var ut och köpte mjöl, bröd och skinka förut. Hade med kameran och förevigade lite krossade tegelpannor. Kröp innanför inspärrningarna. Men när vinden rev i igen kom jag på att det kanske inte var det optimala att stå inne på avspärat område. Man vill ju inte direkt ha en tegelpanna prydligt planterad som en kronisk hatt. Jag kröp tillbaka. Till säker mark.

Ska på innebandy senare idag. Får se om det mojnat då. Men inne i Lisebergshallen kan det ju i alla fall inte blåsa. Men kan man få renar att frysa ihjäl i götborgsklimat så kan man nog fixa vindbyar i en inomhusarena också.

Plåtade en boxare som ska boaxs på Sveriges första proffsgala. Han hade en rolig röst. Gäll och dov på samma gång. Har nog fått sig en och annan vinge på näsan så att säga.... Man har ju bilder om hur boxare ser ut och hur de beter sig. Denna kära yngling var precis som jag trott. Han hade muskler men var ändå inte slimmad utan hade lite hull. Frisyren var den klassiska marinkårfrisyren med ultrakort på sidorna och någon millimeter extra på hjässan. Han jobbade som dörrvakt. Han pratade lite släpande. Hans tränare hade parkinsonskakningar. Allt stämde liksom.

Ja prate fö fort.... Hela tin

Snodde aldrig nåt från StorSofinkens blogg. Allt jag gjort verkar logiskt. Inget är som en sanning eller bullshit fråga. Inte än i alla fall.

Nu ska jag skriva en sanning. Om jakt. Jakt är kul. Ingen idé att börja hyckla om den saken. Jakten har en massa otroligt givande element men ett av det stora är just nöjet. Det är kul. Men inte alltid. Det kan jag lova. Lika varmt som jag vurmar för de goda upplevelserna, lika mycket bävar jag för de stunder då det magiska skimmer, med vilket jakten ofta beskrivs med, hastigt försvinner. Det står aldrig i jakttidningarna. Där matas man alltid med vackra solar, frostbeklädda vidder, ett föredömligt ledarskap och 96% direkt dödande skott. Så är det inte. Absolut inte. Det är inte kul när hagelsvärmen inte träffar haren perfekt. Det är inte kul när haren då skriker. Den skriker med vad som låter som ett hest barnskrik. Tänk dig då att slå den barnskrikarnde haren i ett träd tills den inte skriker mer. Det är inte kul och händer inte ofta. Men det händer. Tro mig det händer. Och alla som hört det vet hur det låter. Man glömmer inte sånt.

Jag har skjutit djur. I jämförelse med vissa ganska få djur. I jämmförelse med andra väldigt många. Jakt är jakt och när jakt är som bäst finns det inte många saker jag hellre gör. Men när jakt är jakt när den är som sämst så är det inte kul. Bland det värsta man kan göra faktiskt. I fred alltså. Och även fast jag hatar de tillfällena så oerhört så är det en risk som jag är villig att ta. Självklart undviker jag den så mycket det bara går, men jag har lika fullt räknat med den. Att den faktiskt ska hända.

Som när allt går väldigt fort. Den 400 kilos stora svart/grå älgen kommer rakt emot mig. Det sluttar lätt nedför och höjdskillnaden är kanske sex, sju meter och mellan oss är kanske och avståndet cirka 50 meter. Jag försöker vissla för att få honom att stanna. Men han ignorerar mitt försök. Travar på. Han har helt enkelt inte sett mig. Han fortsåtter, rakt emot mig. Jag höjer det jag ska höja och får in korset där det ska sitta. Mitt kikarsikte har förstoring 4. Det är för mycket. Det visste jag då och det har jag lärt mig nu. Trycker kolven mot axeln och pressar sen på så mycket som jag vet behövs. Det är nu jag i mitt avvägande gör fel. Den lätt lutande vägen mot älgen gör att jag ska sikta lite högre än normalt. Det gör jag inte. Just därför går kula inte in i bogen. Den trasar istället sönder hela älgens övre del av frambenet. När skottet går och älgen raglar till tvärvänder och försvinner tätt följd av Robbe, vår hund. Robbe är duktig och får ganska snart stopp på älgen. Några minuter senare skickar vår jaktledare tillika hundförare den skadeskjutna älgen till älghimlen. Så det gick bra... Till sist. Men de ångest fyllda minuternas väntan på den befriande knallen var inte speciellt trevliga varken för älgen eller mig. Kanske var det de minuterna som gjorde att jag avstod från skott tre gånger denna hösten.

Men jag utsätter mig för denna risk igen och igen. Och jag gör det för att jag älskar det.

Fan vad jag snor

Jag kommer att bil sjuk. Jag har stått i engelskt regn i fyra timmar. Jävla skit. Regn regn regn. För andra dagen i rad fick jag inte komma in. Wigan var det som nekade mig. Tråning måndagar är stängda för alla. Utom spelare och ledare...

Men jag orkar inte dra hela den historien. Ja ja... Istället snor jag en sak från StorSofinkens blogg, som vanligt alltså.

Manchester Fucking United

Jävla skit. Sitter på mitt hotell. Jag är sur. Eller arg. På alla frityroljor som kommer att göra att alla engelsmän och engelskvinnor kommer att dö i förtid på grund av åderförkalkning. Stackare. Sen är jag i tur och ordning arg/sur på min arbetsgivare och Manchester United.

Kort sammanfattning.
Henke gör debut på Old Trafford. Jag åker dit. Ett citat innan resan, "Bry dig inte om ackrediteringen, den ordnar BildReddarn." Kanon tänkte jag då slipper jag det. Men icke sa Nicke. På Landvetter nås jag av beskedet att jag inte är ackrediterad. Eller min ack har blivit nekad. Skit. Leonard Moon ger mig rådet att tjata. Det har jag gjort idag. Som fan. Ända tills den stackars kvinnan ringde nån väldigt viktig snubbe som sa att jag inte fick komma in. Sen blev jag eskorterad av en stor kille med walkietalkie och batong. Han gav mig tipset att kolla på matchen på en pub.... "Och sätta mig och trycka i mig friterad fisk och bli lika fet som alla Englendare eller?" sa jag,,,,, inte.. men jag tänkte.

Men en FAcup match hann jag med. I Portsmouth. Ful stad. Ful arena. Väldigt mycket England med andra ord. England är ett ganska..... Konstigt land. Man bygger hus med utsmyckning och fönsterbläck gjorda av järn. Detta trots att dem måste ha märkt att dess järnkonstrukioner faktiskt rostar och blir skitfula + att rostet sprider sig med vattnet och bildar stora bruna fläckar på näst intill varje fastad. Fult.

StorSofinkens lista

Lite tidsfördriv när jag egentligen har annat att göra. Plus att detta egentligen inte är min grej. Men det skiter jag i. För jag gör som jag vill.

1. Var hittade du den här listan? StorSofinkens blogg.

2. Var är dina föräldrar födda? I Huddinge och på samma som jag.

3. Vad är det senaste du installerade på datorn? Audacity. Ett ljudredigeringsprogramm.

4. Vilken är din favoritrestaurang? Thaistället vid min nya lägenhet.

5. När badade du i en pool senast? Vet inte. Tror när vi var och badade på Valhalla.

6. Har du varit med i någon skolpjäs? Många. Många. Sist var jag 20 år och jobbade på fritids. Jag var tomten i Julpjäsen. Dock hämmades min talang något av snorungar med mångdubbelt fler repliker än vad jag hade.

7. Hur många barn vill du ha? Så pass många att man står sig under slåttern.

8. Vilken musikstil tycker du mest illa om? FinaElinas Buddha Bar.

9. Hade du lätt för att bestämma dig för vad du skulle rösta i valet? Japp. Så längt bort från moderaterna som möjligt.

10. Vad har du för TV-kanaler? 1. 2. 4. Fast egentligen har jag fler men min teve har ingen fjärrka så jag kan inte söka in dem.

11. Har du åkt moped någon gång? Jodå. Ja. Mest Suzuki TS som trimmades upp till 70 cc. Gick som ett spjut. Toppade typ 90. Min strösta bedrift på den är att jag på ett öppen gräsmatta krockade med en flaggstång.

12. Har du busringt någon gång? Mycket. Jag och Tomas Bonde blev oerhört inspirerade av Hassa och ringde som nå tättingar.

13. Har du fått felparkeringsböter? Jo.... För ungefär 3000 förra månaden. Det är sant.

14. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm? Båda är avbockade i min ToDoList. Den första finns väldokumenterad på st.nu

15. Vilken är den plats längst bort som du har besökt? Nya Zeeland skulle jag tro.

16. Har du en egen trädgård? Nej och det grämer mig. Har inte ens en blomma nu.

17. Vilken är din favorit bland tecknade serier? Trasdockorna.

18. Kan du alla orden i nationalsången? Ja.

19. Badkar eller duschkabin? Svårt. Dusch. Fast bad om man är kall.

20. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden? Har plöjt igenom Raskenboxen precis. Den är köng! Köng! Köng!
Svenne Wolter i topp form "Anna, Anna, släpp in mig Anna"

21. Favoritpizza? Är ju en riktig sucker på Pizza. Men jag har dragit ner. Är liksom lite rädd för att bli en fatso. Men en slabbig Vesuvio med BEA och sallad. Allt på en gång. Perfekt bakismat.

22. Chips eller popcorn? Popcorn som är gjorda i kastrull. Om jag får fri tillgång till tandtråd efteråt.

23. Vilken färg på läppstift använder du? Illrött ibland blått ibland lila.

24. Har du rökt jordnötsskal någon gång? N ej. Det har gått mig förbi.

25. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling? Näe. Jag har för ful panna.

26. Apelsin- eller äppeljuice? Trocadero.

27. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni? En av Sveriges vassaste fotografer tillsammans med en av Sveriges slöaste.

28. Favoritchoklad? Den nya med digestive i är inte dum.

29. När röstade du senast? Jag överröstade den slöa igår.

30. När åt du en hemodlad tomat sist? Tycker tomat är djävulens verk. Men mommas tomater har jag provat. För att vara snäll.

31. Har du vunnit en prispokal någon gång? Ja, några i alla fall.

32. Är du bra på matlagning? Jo det må jag säga. Med tanke på min ålder.

33. Klarar du att tanka själv? Senast igår klarade jag av det.

34. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna? i helvete.

35. Pepsi eller coca cola? Multinatinella svin stödjer jag inte. Trocadero däremot.

36. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb? Ja. Om nu det militära räknas som jobb.

37. Vad var det senaste du handlade? Risfröt på tub och mjölk.

38. Har du kräkts offentligt? Lite för många gånger.

39. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken? Mångmiljardär. Sen kan jag köpa en fru. Eller så inte.

40. Tror du på kärlek vid första ögonblicket? Inte mig bekommet.

41. Har du ringt något betalnummer? Jadå. Röstninar i teve och även lite porr när jag var liten. Min kusin LångRobban lurade mig att ringa ett nummer som tydligen inte var grais, sa pappa...

42. Kan man vara vän med sitt ex? Jo det kan man säkert.

43. Vem var det du besökte på sjukhus senast? Var med IFK Göteborg på barnsjukhuset och hälsade på sjuka barn.

44. Hade du mycket hår som liten bebis? Vet inte. Men de trodde att jag skulle bli mongo.

45. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar? "Hej Hitlers telefon. Kan inte svara nu men lämna ett..... Fast nu är alla namn figurerade eller vad det heter.

46. Vad har du i din väska? Har ingen handväska. Men i min fotoväska finns allt jag behöver.

47. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig? Tandborste ut. Flourtablett in.

48. Vad är du tacksam för idag? Att det är sol och att jag ska åka hem.

Tröttare äm Liffe

Julfest igen. Rolig även om Travarn spårade ur. Började hälla stearin på folk. Inte speciellt civiliserat. Och jag kände mig lite skyldig. Fast det ska jag fan inte. INGET i den frågan år mitt fel. Det tycker ingen heller. Tur det.

Annars känns de bra. Aningen lite för lite sömn bara. Vi spelade pingis till sena natten. Började med inomhus fotboll. Jag tunnlade Leonard Moon. Mer än en gång. I övrigt gjorde jag det jag kan. Springa. Inte dribbla. Men efter ett tag dribblade jag ändå. Det gick så där. Det var kanske inte i blixtens hasstighet men de funkar ju.


Läser om ordpolisen StorSofinken härjningar på hennes blogg. Kände mig aningen träffad. Men dom som nu ska läsa förstår ju ändå.,, Men jag vet. jag stör mig också på sådant.


Nu ska jag snart köra 25 mil i bil. Kommer att köra cirka 350 mil i tjänsten... Denna månad... He he... Det är om man räknar snabbt 35 timmar. Nästan en hel arbetsvecka. Weird...

En helg med många inslag

Engelska inslagen stod David och Stinsen för. Vi har haft det trevligt. Jättetrevligt.

Jag och FinaElina var på kontorets julfest i fredags. Fria drinkar och julbord + bowling. Redigerarn gav mig några tips på armpendling och att hela tiden hålla blicken på pilan. Efter ett tag kom jag in i ett stim. Slog fyra X rad. För de icke bowlingfrälsta så är X strjk. I alla fall efter mina fyra X i rad fick jag inga fler tips. Han log bara mjukt när jag i triumf vände mig om efter varje X. Han tyckte kanske att jag var fullärd. Kul var det. Och en snygg karaff och fyra glas plus en teve fick jag.

Lördagen bjöd på ytterligare gamman. MackansMedia bjöd in till fest. En mindre sundsvallskoloni med mig som hänförare stegade runt tio in i den välpyntade lägenheten. FinaElinas kompis kllle undrade om inte hans polare fick titta förbi. Som den värd han är bjöd MackansMedia vänligt in dem att deltaga i förlustningen av popcorn och dryck. Resten blev en.... hmmmm... ovanlig upplevelse. I alla fall för de med göteborgsuppväxt. In stapplade först två snubbar med större omkrets på biceps än på min hals. Ångemetern slog upp på 7. När MackansMedia som den värd han är tog emot i hallen hälsade de storväxta pojkarna med mumlande röst och med blicken klistrad i golvet. Jag försöker när jag hälsar på någon att åtminstone titta på personen ovanför midjan. Dess två herrar hade samma kroppspråk som en skolpojke som skall be sin mor om ursäkt efter att ha sagt KUK på middagsbjudningen. Ungefär. De förskansade sig sedan i köket och pratade int frivilligt med någon. Ångemetern slog upp på 23. De fick sällskap efter ett tag av sin ortsvän A. De två herrarna svarade med att dricka upp A:s sprit. Efter ett tag undrade A om inte två ytterligare kompisar fick komma. MackansMedia döljde snabbt den rynka som för bråkdelen av en sekund uppenbarade sig mellan hans ögon. Dom fick. Komma alltså. Ångemetern slog upp på 30.
Tiden förflöt och vi hade det faktiskt vansinngt trevligt. Efter ytterligare ett tag ska jag tillsammans med en av de blyga muskelmännen gå och möta de ankommande två vid vagnen. När jag ser två halvfeta män ragla mot oss skrikandes "Vi ska till Malmö för kuken", kan jag inte annat än att skaka på huvudet och konstatera att Ångemetern just slagit upp på 47.

Hur som helst transporteras de nyanlända till festlägenheten. Skrålet från köket tilltar. MackansMedia får återigen en rynka när han för fjärde gången svarar på frågan "Vem är du då?".... "Jag bor här" skrattar MM, som han nu kallas. Ångemetern slår upp på 55.

Runt ett tar vi på festen ett gemensamt beslut att börja dra oss inåt den stora staden. Filialen i köket rådfrågades inte före beslutstagningen. Vi gick. När den tjockaste av köksfilialens ropar "Hej din neger" till en förbipasserande mörkhyad tjej slog Ångemetern upp på 114 innan den exploderade i ett svampmoln. Jag skämdes. På allas vägnar.

Hua. Men Dancing Dingo var trevligt denna kväll med.

Arg, glad, trött, Arbeteande, Hungrig och i allra högsta grad levande.

Arg. Har jag blivit på gratidtidningen. Det måste nästan var med vilje. Som att dom jobbar utifrån att göra skitbildlösningar på bra bildjobb. Så är det ju inte men dom måste ju för fan börja tänka... Eller ta in mig tidigare så att jag kan tänka åt dom.

Glad. När doften Hans sakta men säkert försvinner ut ur lägenheten. Eller försvinner och försvinner. Hans har helt enkelt sökt asyl i trappuppgången. Konsigt. Att lukter kan flytta så. Och så igår. När jag såg den fenomenala filmen Ray. Om Ray Charles. Walk the Line klass på den. Fy fan va hårs snubben pumpa i sig.
Och när jag fick reda på en presskonferens före alla andra! Ha ha! Infiltration ett faktum.

Trött. Eftersom det nya sovrummet inte är lika bra ventilerat som det på KGgatan så sover jag helt enkelt sämre och blir således trött. Min hypotes är i alla fall den.

Arbetande. Har precis gjort ut två bilder. Ikväll ska jag till Borås. På SM. I konståkning. Ny upplevelse som jag inte ska döma på förhand........ Blir basket nerpetad från förstaplatsen? Eller sistaplatsen. Beroende på hur man ser det.

Hungrig. Har sju matlådor i kylskåpet. Men problemet är att lådorna är just där och inte på jobbet... Fjärde dan som jag glömt matlåda hemma.

Levande. Jo det är jag. Stinsen och Squashspelarn kommer idag. Dom ska sova på vårt golv. Ska bli kul att snacka lite engelska.


Vem kan mannen på bilden vara då?

Basket är en jävla skitsport.

Skitsport. Dom är dåliga. Lite för många i varje lag är lite för mulliga. Det är ju inte direkt så att man på stan skulle se att han/hon tillhör Sverigeeliten.
Var på basket idag. Dom tappade bollar. Missade skott. Hade stora skor.

Borås

Jag skulle plåta den kungliga ligan idag. I Borås. Eftersom jag och MackansMedia var ut och drack shots igår så var jag lite sliten. Men till klockan 19 skulle jag väl ändå vara lagomt klar för att kunna fota skarpt och lagomt återhämtad för att kunna köra lagligt. Jag satt i godan ro och kollade på de två första avsnitten av den gamla SVTserien Rasken. Vansinnigt bra. När avsnitten var avklarade kollade jag op klockan. 15:45. Perfekt. Nu hinns de med både middag och dusch innan avfärd. Jag var nästan lite stolt över att jag var så välplanerad. Men bäst att dubbelkolla tiden. Något i bakhuvvet sa mig att nåt var fel. Surfar runt och hittar tyvärr ingen starttid på Elfsborgs hemsida... Snurrar in på kanal5.se och märker att dom börjar sin sändning från evenemanget 15:45. Tre timmars försnack? Knappsatas... Jag får attack packa mina grejer. Skälla lite på FinaElina för att jag tappat bort bilnyckeln. Glömma långkalsonger och mössa. Slänga mig i bilen. Tanka. Svära över sega personer i kön. Köra i 130 på en regnig och igendimmad väg. Le åt parkeringsvakten. Gå in på arenan lagom till andra halvlek.

Min stolthelt över min planeringsförmåga försvann....

Nu är jag hemma. När man öppnar dörren luktar det Hans. Vete fan vart lukthelvete sitter. Ska prova med att skura hallen igen. Resten av kvällen ska jag sitta och vara förbannad över att jag inte har nån teve. jävla Hans! Funderade ett tag på att döva teveabstinensen med att koka ägg. Men jag gillar inte koktägg nå vidare så de resonemanget sket sig.

Vad är Hans?

Det kan man ju undra. Hans är alltså mannen som har förstahandskontraktet på mitt nya hem. Hans åt ägg när jag kom. Igen. Hans lägenhet (min lägenhet) luktade ägg. Igen. Hans hade torkat sig om munnen. Det hade han inte gjort sist.
Vi skrev på papper och Hans var yr. Och ingen tv hade han tagit dit. Fast han sa att det skulle ingå. "Jag har klarat mig hur bra som helst utan teve" log han brett. Klart du gjot ditt offer. Du har väl kokat ägg under den tid vanliga människor ser på tv. Pund.
Jag och min kära sambo FInaElina åkte dit igår. Hans hade inte städat. På länge. Det luktade illa i lägenheten. Surt och ägg liksom. Vi döpte enhälligt lukten till Hans. Efter ett tags undersökande så fann FinaElina en blöt mopp som stod i en hink. Moppen luktade Hans. Den hade nog stått ett tag. För den hade då inte använts på golvet...
Hans la på lite på hyran för att täcka slitage på möbeler och så. Man brukar säga att man hyr en möblerad lägenhet. Hans har tagit det begreppet till en högre nivå.
Detta ingick i lägenheten.

Damm, massa damm.
En DVDspelare (utan tv helt värdelös, om man nu inte vill sälja den)
En tub raklödder, lagomt rostig.
En strumpa. (Strumpan hade inte blivit kvarglömd under nån möbel utan låg mitt på golvet. Jag förutsätter att Hans ville att jag skulle ha den...)
I köket ingick IKEAporslin och IKEAbestuick som alla låg kvar i sin förpackningar förutom en av varje sort som använts och inte diskats.
I kylen ingik. Två burkar konserverad tonfisk. 50 cl folköl av märket Pripps 3,5 % alkohol. 50 cl Pepsi MAX. Mögel på en hylla.
En soffa.
Ett köksbord från IKEA som skruvats ihop utan hjälp av verktyg = Skitrangligt... Inga spontana samlag på det bordet inte...
Gardiner som var 55 cm för långa och de överflödig 55 cm låg prydligt utsläppt på golvet...
En trasig skåplucka.


Hans är nog ensam. Hans får inga besök. Därför skiter han i. Han skiter i om lägenheten ser ut som crap. Ingen ska ju se det.

När vi gick såg vi att Hans nog aldrig kan jobba på en raklambyrå. Han har lite dålig koll på i vilken ordning bokstäverna kommer i ordet reklam. först skrattade vi ganska mycket. Sen tyckte vi lite synd om honom.

Fransk Rivieran fick vänta...

Jag skulle ha åkt idag. Till Frankrike. Men det blev det inget av. Johan Elmanders lårmuskel höll inte för det. Han sträckte sönder baksidan av låret så nu blev jag kvar i Sverige. Franska havskusten får vänta på mitt första besök. Men jag reser ändå. Sitter på Landvetter i detta nu. Har en mellanlandning med flyg byte och sen är jag framme. Ska bli skönt. Och kul.

Krönikören har ännu inte tittat mig i ögona. Men vi har ju inte träffats så det har väl inte varit så lätt för han.

En annan kul grej idag. Precis innan jag lämnade kontoret så påkallade Heden min uppmärksamhet. Han höll en påse i handen. "Jag har nåt till dig Byggare BOB!" Jag heter det för tillfället eftersom mina arbetskamrater blev så imponerade av hur snabbt och smärtfritt jag satte ihop en IKEAmöbel... "Fan du har ju rätta längden och rätta bredden på röven" Han gav mig en påse.
"Min brorsa är delägare i dom här" Ett par Nudie Jeans. Alldeles nya. Jag fick dom..... Jag sa tack. Han är snäll Heden, Snäll.

Jag fick en krönikör på fall

Jag har lirat hockey idag. Mitt kontor mötte GP. Arenan för dagen var Isdala strax utanför Göteborg. Jag var ganska laddad. Det kändes liksom kul. Till vårt lag hade det även värvats en bronshjälte från 94. Håkan Mild! Han gick backpar med Skrattarn. Säga vad man vill om Håkan men griller var kanske inte hans starka sida...

Det var en kul match. MackansMedia nätade och Redigeranr var helt slut efter 14 minuter och prickvomiterade upp sörja ner i en golvbrunn. Det var en syn. Jag trodde att just denna incident skulle bli mitt minne of the game. Men ack vad jag misstog mig.

Minne of the game!
Kommer inte exakt ihåg men nåt åt det här hållet hände. Jag spelade center. Hade bra tekstatistik och hade ungefär 15-2 mot GPkrönikören. Kanske var det denna statistik som gnagde den 190 cm långe silverräven med det konstiga efternamnet Härd.
Hur som helst jag cirkulerar i mittzon och leverera pucken vidare till nån jag inte kommer ihåg. Krönikören och jag åker jämsides. Av nån anledning hakar vi ihop. Min klubba kommer över hans ben på nåt sätt. Mina hockeyinstinkter tar vida och jag liksom drar armen emot mig men det är bara det att krönikören kommer emellan. Han trycker emot och jag liksom bänder honom bakåt. Pladask. Krönikören ramlar bakåt och min arm eskorterar honom ända ner i den iskalla isen. He he säger jag och ångrar mig snabbt. Istället för att fråga hur det gick så skiter jag helt i honom, Jag slår helt enkelt bort blicken och försöker agera som om inget hänt. Istället följer jag spelet med blicken och åker efter. Några sekunder rullar. Sen känner jag en klubba mot benskydden. Någon försöker att bända ner mig. Jag anar vem det är. Krönikören har hunnit ifatt mig och rabblar en sörja av ord där jag lyckad uppfatta ungefär: Fattar du vilken nivå... fnm,f...va fan. .,.idiot..-,hmdmm-- nivå du är på..-,. hockey....:_tackling.. ,m,m.., Allt detta medan han försöker att få mig att ramla genom att likte en kofotstjuv vrida och bända. Men jag håller balansen. Den som är närmast att ramla är inte jag. Det är Kofotsjocke. Han ger i alla fall upp bändningen och börjar istället att hacka slå på mina skridskor. Det gör lite onte. Men det visar jag inte. Det bli avblåsning för blockering. Fljande konversation uppstår... (ungefär)
Krönikör: "Va fan håller du på med! Fattar du inte vilken nivå det är"
Jag: "Men va fan skärp dig"
K: "Men fattar du vilken nivå det är"
J: "Men skärp dig"
K: dnfm,nafdlfkjdlskjfklsd (Nåt ohörbart eller glömt)
J: "Men skärp dig, det var ju du som åkte in i mig"
K: "dkjalskjfdn vlnl knsd vanvm "
J; "Men skärp dig, det var ju du som åkte in i mig"

Så håller vi på.... Ganska länge. Men det enda jag kommer ihåg att jag sa var just "Men skärp dig, det var ju du som åkte in i mig" varvat med "Men skärp dig".

Men vi tackade varann efter matchen. Fast han tittade bort och på frukosten efteråt så sa vi inget till varann och han tycktes titta bort hela tiden.

4-2 vann vi med!

Produktion och Finland

Jag producerar. Jag skapar inte jag producerar. Sporten är lite mer skapande. Men allmänjobben är det produktion. Inget annat. Mitt eget fel. Endast mitt eget fel. Jag vill inte anstränga mig. Jag är lat. Men nu ska jag anstränga mig. På skitjobben. På
sportjobben går jag fortfarande på rookiekänsla. Det är härligt.

Dagens bilder finns på en finsk sida. Helsingin Sanomat har fått ut bilder ur Finlands krigsarkiv. Skrämmande blider. Bilder vinner på att åldras.
Tänk dig stressen under ett krig. När som helst kan ditt liv sluta. Du kommer märka det och det kommer att göra ont. Någon död utan smärta finns inte i krig sägs det. Hur man nu kan veta det. Ingen har väl överlevt och kunnat berätta... Men tänk dig då att du är omringad. Du har ingen mat. Din enda livhake för att kunna överleva. Eller ha större chans att överleva är att skära i dina döda kamrater. Skära upp deras kroppar och grilla bitarna du får ut. Äta dom. Bli mätt. Föreställ dig lukten när du steker din döda vän. Smakern när du äter honom. Minnet över honom när du torkar dig om munnen.
Det fick de sovjetiska styrkorna bevisligen uppleva. Man har hittat en del bilder på avgnagda människorevben och uppstyckade kroppar.

www.hs.fi

Nya tider.

Har skrivit kontrakt idag. På en lägenhet. Fast just nu bara i tre månader. Men det känns bra. Snubben som hyr ut heter Hans. Hans är snäll men när vi kom idag, jag och FinaElina, så hade han äggdelar i mungiporna. Hela lägenheten stank ägg. Hans åt äggmacka när vi kom. Han öppnade dörren och log så att mungiporna, som för tillfället fungerade som äggledare, kittlade öronsnibbarna. Hans har krulligt hår. Blondt krulligt hår. Nu stod denne krullhårige mannen och log i en äggodörande hall. Jag och Hans var överens. Så nu ska vi bo där.
http://www.blocket.se/vi/10012452.htm?ca=15_s

VVT. Vi vänder trenden

VVT. Den sloganen hade Nordanstigs kommun för ett par år sen när jag var på Ålandskryssning med dom. Inte hela kommunen men delar av den.

Nu har jag en lägenhet. Det är bra.

Va fan...

Det regnar och blåser så in i helvete.

På grund av FinaElinas velighet så fick vi inte den billiga men braiga lägenhet som vi tittat på.

Jag har skrapat av en del lacken på min nya bil mot ett betongfundament.

Jag har jobbat i 13 timmar och jag har ingen betald övertid.

Jag har om två veckor ingenstans att bo.

Mina visdomständer växer så det spricker upp stora sår i munnen.

Jag har inte ätit middag.

Moderaterna finns.

Må ikke tildekkes

Finland. Nåt vemodigt vackert över detta land. Vet inte vad. Väntade på en taxi i 55 minuter idag. Jag ringde till taxicentralen tre gånger och påminde i en allt mer irriterad ton och med min engelska accent. Taxiväxeltjejerna stammade mer och mer och skämdes ganska mycket på slutet, vill jag tro.

Åt med Hö. Han var trevlig igen. Nu igen. Jag åt så jag blev västerländskt mätt. Äckligt mätt. Försökte lindra med colalight. Patetiskt.

Var som nämnt tidigare i Borås dagen efter SM-Guldet. Elfsborg hade väntat på SM-Guld i 45 år. Vad toppar Aftonbaldet med? Kolla själv... Lokal anknytning?

No el pas, Don not cover, Ei sa peitä.

Är i Finland. Helsingfors. I en arena som direktöversatt skulle heta VästBils arena. Innebandy. Inge kul. Sitter med en kille som jag först tyckte var en idiot. Nu tycker jag bara att han är lite rubbad. Lite arrogant dumdryg. Inte direkt en kanonbeskrivning att ha i en kontaktannons... Hur som helst. Hö och jag har bokat in oss på samma hotell. Vi ska käka och dricka öl med finska hockeyagenter. Det blir nog trevligt. Det var ett tag sen yrsla fick härja fritt i skallen. Men det är nog dags nu.

Finland är på nåt sätt gulligt. Alla försöker att förklara på finska och när man inte förstår uttalas de finska orden långsamt och med tydlig artikulering. Som att man skulle förstå finska bättre för att dom pratade långsamt och tydligt. Skulle inte tro det.

Man jobbar, shoppar, jiddrar åker trick

Sven dog. Han hjälpte till att bygga ett hus. Jägarns hus. Dom skulle dricka kaffe. Men Sven gick åt fel håll och sen ramla han omkull. Dog. Bara sådär. Det är konstigt det dära med död. Man tror ju liksom att folk ska dö i ordning. Visst kan det diffa på ett par år hit och dit men jag har i alla fall den bilden att 90åringar dör före 60åringar. Men så är det inte. Det visst väl jag med men nu blev det liksom tydligt. Men 67 år är ingen ålder. Det tycker inte jag. Men det är väl vad som kallas livet.

Dina händer flög som örnar och din syster ropade från taket kom.
Vinden som dom steg var från något bortom tid och rum och allt man tror det handlar om.
Dina händer som två älgar som mötts och fallit ihop, så låg dom över bröstet stilla tillslut.
En av killarna på bruket slutade sitt levnadslopp och händerna visade anden vägen ut.
Dina händer var som mina, tänker jag och tar en ton till avsked på min felstämda gitarr.
Men nu säger jag adjö. Jag vill leva jag vill dö. Men det går fort. Det går på några ögonblick.
Stefan Sundström

I en stad som Heter Borås

Jag var i Borås. På boråsarnas stora dag. Det gick bra. Hade mycket bilder i de stora tidningarna. Det var kul. Nu ska jag och Fina Elina bada. Eller simma. Ska skriva nåt roligt sen. Eller försöka.

Dagens hyllning!

Da da da da da dada! (Lallas) Dagens produkt är.................................................. KESO!!!!

Hur bra som helst. Till allt. Kött, fågel eller som idag till torsk. Hur gott som helst.
Man kan göra röra. Om jag ska äta t.ex. stek med klyftpotatis. Istället för att göra bea så hackar man en rölök (på svenska rödlök), salt, peppar, massa keso. Scweinit gott och så blir man inte fet som en kokerska av de heller!

63000 få eller många?

Jag har adressändrat. Igen. Exakt ett år sen jag gjorde det sist. Nu var de dags igen. Eller jag gjorde det för mer än en vecka sen. En bra grej är att man i tjänsten kan välja att få hem info från olika organisationer och stiftelser. Jag kryssade i lite hipp som happ sånt jag tyckte såg bra ut. Idag fick jag ett svar eller vad man ska kalla det. Från Amnesty. Amnesty är ju en sån grej som ingen kan vara emot. Alla är för Amnesty. Ingen. Eller säkert nån men säg att 96% av Sveriges befolkning tycker att Amnesty i grunden står för nåt bra. Hur många är då medlemmar i Sverig? Gissa!

63000. Det är ju fan ingenting. Är det då dyrt att gå med? Näe knappsats. Inte ens det. 20 spänn i månan. Det kan nästan alla undvara. Tre mjölkpaket. Två liter bensin. En halv öl på krogen. Sex päron. 5% av en parkeringsböter. Nästan ingenting.
Amnesty skulle behöva en kampanj. Fast det där med reklam kanske inte är deras grej.

Jag gick med. Fast jag betalar 100 spänn per månad. Frivilligt. Fast det betyder ju också att jag är fem gånger bättre än alla som betalar 20. För så funkar välgörenhet. Det är summan som räknas. Den som betalar mest är bäst.

Hej

www.amnesty.se

Vinkväll vol 2

Nu gick de ut och "tog frisk luft". Eller de står kvar i hallen och pratar om hur de kittlat Indies mule. Inidie var de bådas första häst. Indie har varit ett flitigt ämne och de har mycket nogrannt även försett mig med all tänkbar information av denna Guds underbaraste varelse... Jag börjar bli mätt på Indieinfo.

Nu gick de. Men de kommer strax på retur.

Trött. Men glad och aningen oviss

Det kändes som om jag fick en enorm rund sten. En klotrund sten lika hög som mig själv. Upprag att få grepp om skiten och få den att rulla framåt, Den är fan inte lätt att få grepp om. Det är mycket att tänka på. Till råga på allt så märkte jag när jag kom på plats att den stod i aningens motlut. Men jag fick tag. Omfamnade hela stenen och tröck (norrländsk slang för tryckte) på med benen. Mjölksyran pumpade i framsidan av låren. Men den rörde sig. Den rullade och just nu har den precis kommit över krönet. Nu gäller det bara att bromsa så den inte rullar över en.

FinaElina har kommit ner. De ska ut ikväll. Hon och Mary. Jag är nykter. Är inte på humör för det. Men nu börjar jag ångra mig, Det kliar liksom i ryggraden när de börjar bli sentimentala och nostalgiska över gamla ponnys... Den klådan brukar man liksom inte känna med fyra JB i sig... Men nu känns den, nu känns den.
Nu har de kommit in på bitterheten över att inte ha fått gå på begravningar som små.
Tjejer och vin... Eller människor och vin kanske man ska säga.
Men dom går nog snart.

Lite tjall på linan dock. Bostadsbekymmer. Känns lite surt när allt verkade klart. Men men. Bara att hugga i. Köpa lägenhet? Nja. Inte än i alla fall. Och bostadsprisrna är ju på väg ner sägs det.

Nu jämför vinflickorna brösvårtor.

Godnatt

Läktarkultur i Svea rikess framstjärt

Var på match igår. Igen. Det var faktiskt ganska kallt. Man frös. Jag brukar ställa mitt på en långsidan. På lilla Ullevi, jo jag vet att det heter gamla Ullevi men jag sa lilla Ullevi en gång och det lät kul plus att det retade göreborgarna, är klackarna precis bakom mig. Detta medför att jag hör klackarna ganska bra... Klackarna, eller hejarklackarna som de egentligen heter, har en viss struktur oavsett vilket lag de håller på. Den stora folkmassan eller folkmassa och folkmassa är det väl inte i alla fall inte när ÖIS spelar. Men de står iallafall uppe på läktaren och någon av "ledarna" står nedanför läktaren på tillexempel en reklamskylt. Vi kan kalla ledaren Tonny. På dett sätt kan alla se Tonny, för Tonny är alltid en han. Tonny är för övrigt en sån person som har stora dofttärningar på backspegeln i sin bilen. Ingen värdering i det. Men det har han.
Hur som helst. Nu står altså Tonny och manar resten av klacken att svara på diverse frågot. Tonny kan t.ex. undra om klacken "Har nån stake?". Tvåbarnspappor, fjortistjejer, farbröder, publikvärdar och åttaåriga fotbollspojkar svara då att dom minsann har det upp till taket. Fjortistjejerna gapar med dom med. Fastän det faktum att Tonny bara frågade grabbarna. Undrar hur det skulle låta om han skulle fråga tjejerna likadant? "Hejsan tjejer har ni bröstvårtestånd" Näe jag kommer inte på nåt bra. Ska maila Tonny och höra.
Tonny kan även köra igång den alltid lika populära. "Sålt sig som en hora, Ja han har sålt sig som en hora, Såååååålt sig som en hora" och så vidare. Denna sång har ingen vers eller refräng man håller bara ut på såååååålt var tredje gång ungefär sen rullar den runt tills man är less eller tills att Tonny tycker sig se en ful fällning och börjar svära med sitt och sin flickväns kön som svordom. Tonny vill helst att tvåbarnspappor, fjortistjejer, farbröder, publikvärdar och åttaåriga fotbollspojkar riktar denna ramsa mot domarn eller en spelare som bytt klubb.

Tonny kan också ge uppmaningar. Gärna till motståndarlaget men även till domarn. Exempel på uppnaningar är.
"Runka ballen din jävel"
sen hade Tonny faktiskt en kul ramsa också. ÖIS målvakt heter Dick Last. Ramsan tillägnas honom. Den går på en melodi som det svenska bandet LOK trallade på för många år sen.
"Vem är det som står kvar? Dicken står när de andra slaknar"
Sen var matchen slut. Jag gick in och tinade mina tår.

Hej så länge, Nu ska jag ringa Glenn. Ni får gissa vilken.

(sjunges) Alla heter Glenn i Göteborg

Jag sitter själv. Har tråkigt. Själv i en stad där jag inte känner nån egentligen. Låter kanske inte så toppen. Men jag är nöjd. Det är kul. Har vare på banken idag. 6,4 % får jag på ett billån. I ränta asså. Men min mor, denna underbara människa, har länge talat om JAK. En bank med parollen "Rättvis ekonomi". I JAK finns inga räntor. Varken för mig eller banken. Det funkar ändå. Om jag till exempel lånar 30 så får jag först "gå in med" 6% av lånet altså 1800. Sen betalar jag av 1283, i detta ingår 33 kr i låneavgift, per månad i 4 år. Efter dessa 4 år är jag skuldfri men, och detta är inget litet skitet men det är ett gigantiskt MEN, så har jag 30000 på ett låst sparkonto som låses upp samma dag som lånet är betalt. Jag får även till baka min 6%, altså 1800, som jag "gick in med". Det enda man gör är att betala 200 i årsavgift. Om man ska jämföra det med en vanlig bank så är det en "ränta" på 2,32 %.

Och detta är altså inget mumbo jumbo utan på riktigt. Varför gör inte alla så här? Bankerna har ju lurat skiten ur alla! Det är helt sjukt!

Länge leve koperatisterna!

www.jak.se

Låt bilan falla!

Det har varit en del

Det är mycket. FinaElina tycker att jag inte gör annat än att jobba.. Förvisso sant. Men det är ju liksom så i början. Nu börjar jag få grepp. Blev ensam idag. Altså MackThePack drog vidare till STHLM. Nu är det bara jag och Esteten. Men det ska nog gå bra.
Jag hittar till de största riktmärkena och jag har ännu inte frontat med någon spårvagn. Bra så långt. Bostadsfrågan är dock en fråga som gnager lite. Men va fan. Det kommer nog att lösa sig det med.

Har hunnit med
Edlöv-Lund
Rögle-Björklöven
GAIS-Öster
Frölunda-Färjestad
IFK Göteborg-Kalmar
Sävehof-Skövde
Plåtat Elfsborgs sportchef
Fyra .SE jobb

Men va fan. Det är ju kul.
Gänget på kontoret är riktigt bra. Känner som att jag kommer att glida in fint.
Nu ska jag på Clas Olsson och köpa en papperskorg, ett hålslag, en häftapparat, tejp, sax,

Götet är fint

Fast idag regnar det. Jag har spenderat dagen med att lägga ut en handpenning på en bil som jag ska köpa. Jag hittade den på blocket igår. Kanon fin! Får den nästa vecka. Måste dock ta mössan i hann och gå till banken på Måndag. Men det gör inte så mycket. Språksvårigheterna är inte lika beklämmande i GBG som i Schkåååååne. Jag ska ge exempel på Schkåååånesyndromet sen.
Nu ska jag snart ta svarta pårlan och rulla till Scandinavium och plåta hockey. Första jobbet själv. Får se. MackThePack har instruerat mig.

Japp de va de.'

Nickel

Nya platser nya intryck...

Jag börjar komma in i skånskan nu. Inte så att jag pratar själv, nej nej, jag håller stenhårt på bondskan från norr, men jag förstår bättre. Jag vävver inte längre in sexton VA? i varje konversation... Efter en dag. Vilken acklimatisering! Annars är det rätt lugnt. Har gått igenom lite allmänt hur man jobbar och så.

Igår träffade jag en kändis pappa. Ingen dålig kändis heller. Det var Zlatans pappa Sefik som kom på besök. Han var rolig och berdus. Efter vår fika igår insåg jag att han inte gillade i nämd ordning. Moderaterna. Aftonbladet. Expressen. Mögligt bröd och griga personer, fast det förstod jag redan när han hade nämnt moderaterna.

Sefik ska släppa en skiva... Jag säger inget mer. Men heter man Ibrahimovic i efternamn så är det klart man ska släppa skiva. Inget för tracks kanske men om man gillar Balkansingasong så är den nog en självskriven raritet i skivhyllan...

Sport sport sport. Det kommer bli mycket av den varan. Vi har även snackat lite löst om min första resa. Den innehåller förmodligen mannen nämd ovan. Altså han som inte sjunger. Eller det kanske han gör fast inte på skiva.

Sitter och filar på nya bloggnamn till mina nya arbetkamrater. Det får ju inte var nåt vulgärt. Filar på det.

NyAlmgren (nytt bloggnamn) pratar med mig nu. På den bredaste skånska. Jag tar tillbaka det jag skrev tidigare. Jag förstrår inte allt. Jag nickar. Han pratar om lumpen och jag fäller in "Jaha" "Oj då!" "mmmm Jo, Så klart." och "njammjo aha. så" (altså almmänt mummel) när jag tror det passar.


Er påg i Skähhhne!
NickelKickel

Jo då var man på plats...

I den skånskaste av myllor... Jag tillryggalade min barndoms bygder igår. Sorgligt? Jo, lite. Men det stället finns ju kvar, Så långe inte Kim Jong Il får för sig att den lantliga idyllen skall vara mål för en provsprängning.. Har fått ett VISAkort en ny kamera och en massa annat matnyttigt att ha.

För övrigt så gick Svarta Faran igenom utan anmärkning. Den har nu på ett dygn rullat 85 mil. Starkt jobbat av en sliten 87a. En annan sliten 87a är FinaElina. Hon har sovit efter att ha jobbat hela helgen dag som natt. Hyresdiktatorn och jag har kommit överens om att jag ska vara ute 1 november. Så så är det.


På återseende°!

Oj oj oj

Jag vet. Jag bloggar lite för lite. Ingen uppkoppling hemma gör att det blir så. Men snart flyttar jag till Götet och lägenhet med uppkoppling! På måndag närmare bestämt. Ska bli kul. Lite pirrigt men kul. JAg har fått beställa de grejer jag vill ha. Välja och vraka. Frossa.

Hela veckan har varit så jävla smockad. Men jag tvingade mig till skogs. Kom hem med fem kilo kantareller. Lyckat. Dom torkar nu. Ska bli soppa sen. Eller sås. Eller mögel.
Jag har renoverat bil. Lackat spacklat och hållt på! Mina fingrar är alldeles svart. Olja går ganska lätt att tvätta bort men underredsmassa sitter som tapet på fingrarna. Bara bensin hjälper. Men jag har två stora sår på fingrarna så att tvätta dom med bensin känns inte aktuellt. Jag får se ut som en uteliggare ett tag helt enkelt.
När jag nu ikväll skulle boka besiktning fanns inga tider... Bara i Ånge. Så klockan 12:50 imorgon ska jag vara i Takidas hemort och besikta Svarta Pärlan.

Kvällens lista.
Boka besiktning
Betala böter
Betala in stryktipspengar
Skicka bilder till Expressen
Fakturera Expressen
Bränna två skivor med bilder
Inge mer

Jag lovar bättre bloggande nu. Och ocensureade arbetsplatsbeskrivningar. Jag är ju strax på ny arbetsplats. Där ingen läser min blogg.... Än.

Nickel Kickel morfars bästa jordfräsare.

Funderingaar i Bulgarien vol 1

Idag har vi flytt charterorten. Vi tog bussen. Som riktiga bulgarer. Betalade tre leva. Akte i en halvtimme. Kaopte markesjeans som skulle varit skitdyra i Svearike. Kom undan med drygt fyrahundra svenska. Helt okej. Maten ar inte den basta men det ar helt okej anda.

Det har borjat rora pa sig annu mera! He he... Men men. Jag ar i ett land dar det ar svindyrt att svara i telefon sa jag far ringa pa tisdag...

Funderingar saledes.
Fundering I
Alla och da menar jag alla tror inte pa min kladesstorlek. Ingen kan gissa ratt. Ingen. FinaElina ar bara en i skaran som gissat fel, och hon har npg sett mig bade naken och pakladd ur alla vinklar... Ska aterkomma till det nar jag har a a och o pa tangentbordet. Hur som helst gissade de bulgariska expediterna ocksa fel.

Fundering II
Det krylliska alfabetet ar fan i mig det mest lagiska jag varit med om. Nej. Jag ar inte ironisk. Till exempel later alltid bokstaven b alltid likadant. I alla fall vad jag har lart mig...

Fundering III
Varfor far jag sada enorma myggbett i Bulgarien medans jag i Sverige inte ens marker dom(fragetecken jag lyckas inte fa till det pa detta skittangentbord) Kan de builgariska myggorna var giftigare(fragetecken)

Ja ja den som soker han letar.

Hej da!

I sanden bland betongfundamenten

Semeste. Det ar da skont. Men aningn irriterade. Jag trivs inte sa bra pa charter. Fast det funkar. Det funkar bra. Riktigt skont.

Orkar inte skriva mer. Men det har borja rora pa sig igen.. Kapten Klanning vet... Men an har jag inte hort nat.. Men vi far se...

Nickel Kickel.

I ett helt nytt land...

Jaha... Det var det. Borgarna ska ta över. Jag känner mig... Tom. INget speciellt.

Jag är av den uppfattningen att det inte kommer att bli nån oerhörd skillnad. Men skillnaden som ändå blir är fan inte till gagn för Sverige. Det är då min åsikt. Jag la min röst på behörigt avstånd från TäbyReine. Eller behörigt och behörigt. Så långt bort som man kan och fortfarande vara kvar i riksdagen. Att sälja ut och privatisera universitets sjukhus är inget jag stödjer. Att sänka skatten för de som tjänar mest och samtidigt sänka ersättningen till den som är sjuk. Det håller inte.
Men hallå säger nån. Det är ju skitmånga som lever på bidrag jö! Skit många som fuskar med sjuförsäkring jö! Skit många som springer på a-kassa jö!
Förvisso sant. Men ändå. Ponera att man blir sjuk. Riktigt sjuk. Inte nån förkylning utan cancer eller ms eller så. Ska man då behöva leva på existensminimum? Äh! Säger nån. Hur många är det då? Ungefär tjugo gånger fler är allvarligt sjuka än som fuskar. Är det värt det? Att slå undan benen för tjugo sjuka för att sätta dit en fuskare? Solidariskt? Jämlikt? Snällt? Nej. Nej. Knappast.

Det nya arbetarpartiet... I mitt arlse kanske.
Måhända är det en blå framtid. Men den är fan mörk. Jag hoppas jag har fel. Vi får se om fyra år.

Joakim Thåström sa att ett hjärta alltid är rött.

Man trivs...

Jag trivs. Det är bra. Fast jag suger på att hitta. Det är lite bökigt. Men det går bra att köra. Det är att hitta som är svårt. Nån har bestämt att det ska vara enkelriktat, bussfiler och svängavänsterförbud i alla enligt mig logiska framfarter. Men men man lär sig väl. Två mornar i rad har jag hamnat i Norrtull fast målet varit Kungsholmen... Men men...

Det är skillnad. Faktiskt. Mer än jag kunnat ana. Allt går snabbt och smidigt. Det mesta funkar. Man får de prylar, de tider och den infoprmation man behöver. Allt, hittills, flyter på proffsigt. Man behöver inte tjata eller jaga folk. Förbannat skönt.

Nu ska jag på fotoutställning med 2*Thomas. Kul!

Det rör på sig...

Jag var i AMSdjungeln. Jag var vilsen. Jag var trött. Då ringer en man, som har ett namn som jag förknippar med en jättebebis, och frågar om jag kan jobba en vecka. Ja sa jag. Sen kom jag på att det är premiär. Älgpremiär. Jag ringer upp jättebebisens namne och säger att jag vill mörda djur istället för att jobba för Sveriges största morgontidning. Han skrattar. Tycker nog att jag är en fint norrländskt klämmig kille. Vi kommer överens om att jag ska jaga måndag och jobba tis-fre. Det är ett bra beslut. Vi är båda nöjda. Vi skrattar igen och jag är lite klämmig igen och skämtar om nåt jag inte kommer ihåg.

Det är nåt speciellt. Kliva upp tidigt som satan. Packa och ge sig iväg. Träffa en del trångsynta gubbar och en del väldigt trevliga. Jag gillar faktiskt båda sorterna. Hur som helst får jag ett bra pass. Hyllan heter det. Långt och gå ioförsig men det ser jag mer som en komplimang. De unga, friska, starka och välorienterade får alltid gå längst. Man känner sig behövd och viktig. Jag trycker på ganska bra. Det går fort när jag går. Buskarna och granarna svischar undan när jag flyger som ett jehu över hyggen och hällar. När jag är framme plockades mobilen upp. 8 missade. Alla från morbror Thure. Jag ringer upp. "Nils. Du ska sitta på hyllan".... "Jag är på hyllan" svarar jag. Och det är jag. Jag har minsann suttit på hyllan förr och det här är defenitivt hyllan.
"Men inte DEN hyllan. "Hyllan på Gårdtjärnsberget" säger morbror Thure. Vem har vare så jävla dum att döpa två pass till samma namn?

Jag analyserar läget. Jag är dryga milen fel. Fatta en mil. Tio kilometer. Jag går ännu fortare tillbaka. Jag far återigen som ett jehu över hyggen och hällar. Jag åker lite bil. Jag pratar lite i radio. Tillslut är jag på rätt hylla. Bara tre-fem minuter för sent. Ingen större skada skedd. Jag ångar. Av svett. Av värme. Av dagg.
Hyllan här är inget bra pass. Snårigt och knappast nåt älgstråk. Tror jag.
Men efter dryga timmen så skäller plötsligt hunden. Inte många meter från mig. Minuterna flyter. Det knakar. plötsligt ser jag rörelsen. Jag ser den gråbruna gestalten närma sig. Kanske 85 meter bort. Den är liten. Jag tror först att det är en kalv. Men vi 50 meters håll ser jag att den har horn. En fjoling. Travande rakt emot mig på ett skitpass. Jag fångar in han i kikarn. Osäkrar. Det är snårigt. Några smågranar. Det är brant neråt. Han kliver ut i en öppning. Men han står liksom rakt mot mig. Som om en människa skulle stå ansikte mot ansikt. Han är blick stilla. Jag måste träffa honom i "stickhålet". Träffytan är liten. Minimal. Några kvadratcentimeter format som ett streck. Ett mycket svårt skott. Träffar man dör han i ögonblicket. Bommar man... D¨å dör han om nån dag. Om ingen annan får läge då... Jag har korset där det skall vara. Men jag tvekar. Älgen vädrar och snurrar sen runt på en femöring. Viker av snett neråt vänster. Jag springer fram tio meter. Det kan bli en lucka på traktorvägen. Men jag är för långsam eller älgen för snabb. Han försvinner. Tio minuter senare planterar AAAAnders tre skott i pinntjurens bog. Tre bra skott. Från sidan.
Vi byter område. Jag byter pass. Timmarna går. Jag käkar rökt fläsk. Det prasslar och plötsligt överumplar älgkvigan mig. Och där sitter jag med munnen full av fläsk och bössan i knät. Jag hinner upp med bössan. Jag spotter ut fläsket och visslar till.Kvigan stannar. Men bakom en gran. Hon börjar gå igen och jag visslar igen. Hon stannar. Men mellan mig och henne finns en lite liten björk. En kula är hård och björkris är mjukt. Men det hindrar inte björkriset från att styra ett perfekt bogskott rakt upp i mulen. Detta tänker jag på. Därför klappar jag inte till. Hon travar på igen. Jag skriker till ett ööööh! Hon stannar. Fäller upp öronen. Men återigen är det kvistar mellan henne och mig. Hon försvinner. Jag är less. Åkte till Stockholm. Kom fram tre inatt. Vaknade sju. Ringde hem vid tio. OlleBull svarade exalterat att han skjutit sin första älg. En åtta taggare. Inte en kvist emellan.
På passet som heter Nisses. Typiskt. Jag är förkyld.

Återigen tagen som en elev...

Var på politiker fjäsk. Skolministern besökte en gymnasieskola. Jag var sen. Typ en kvart. Glömde liksom bort att kameror går på batterier. Det är sånt jag glömmer ibland...
Hur som helst var aulan låst när jag återkom. Med min myndiga hand knackade jag på porten. Efter en stund öppnades dörren och jag som insåg att Mr Baylando redan hade påbörjat sitt anförande påbörjde insmygning i aula under föredrag posén. Men jag möttes av två myndiga lärarhänder tydligt markerade i mitt bröst. Inte hårt men inte löst. Budskapet var i alla fall tydligt. Väsande mellan tänderna meddelade en man i svart skinnväst att vi minsann inte kunde komma in nu, fortfarande med händerna tryckande i mitt bröst.

Jag blev arg. Jag kände mig lite förnedrad. Snubben i den lädriga västen höll ju på att puttas. Man ska fan inte puttas. Man ska fan inte putta sina elever, om det nu var det han trodde han puttade. Det är ett jävla otyg att puttas. Det gör inte ont. Men det är liksom en symbolisk handling. En handling för att visa överläge. Att puttas är ett otyg. Puttas. Smaka på ordet. Det är varken ödmjukt eller kamratandligt att puttas. Det är då säkert.
Som sagt jag blev arg.

Som en reflex tröck jag mina händer i hans bröst och väste tillbaka namnet på min arbetsplats. Skinnvästen stapplade bakåt och höll så när på att bli puttad in i ett par stolar. Han sa förlåt förlåt och jag mötte inte hans blick när jag surt gick för bi och väste idiot. Fast ganska lågt. Hade en läppläsare stått rakt framför mig hade hon/han nog uppfattat min punschlajn, men inte många fler. Sen gick jag förbi och var arg ett tag.

Sen kom en pojk med en väldig rädisa.

Hej

Ångesten och Friheten

Ångesten och friheten. Dom kommer hand i hand strax. Men va fan. Man måste vara klar nån gång. Bryta upp. Jag och Hassel har funderat ut ett hejdåfika med klös i. Blir nog uppskattat, och lite oväntat.

Jag har gått väldigt mycket på senare tid. I fjällen och hemma. I fjällen gjorde jag det med min nyfunbne vän Ynglet. Han är vansinnigt trevlig. Och vi är kanske inte vansinnigt men ganska lika. Hur som helst gick vi långt i jakt på ripor. Med oss hade vi en smålänning som skrattade som en häst gnäggar och en Bräckebo som vägde 60 kilo. Sammantaget blev det trevligt och soligt. En väldans tjock polis på en häst hann vi också med att träffa.

I övrigt har jag lust att säga alla såna saker man kan säga om man ska sluta på en arbetsplats. Vem som är dum i huvudet. Vem som är dryg. Vem som luktar svett. Vem som äter godis fast den personen är tjock. Vem som överskattar sig själv. Allt det kunde jag minsann berätta. Men det gör jag inte. Jag är för snäll. Eller för feg. Eller så är min uppfattning av verkligheten inte så sann att den skall berättas. Kanske är det jag som är dum i huvvet, luktar svett och äter godis fast jag är tjock. Vi lever våra liv med våra egna perspektiv och varsin sida utav samhällets fasad, var det visst nån som skrev...

Och tjocka personer får äta hur mycket godis dom vill. Fast om dom samtidigt klagar på sin övervikt tycker jag att det bara blir jobbigt. Ät då och var nöjd med det.

Amsdjungeln here I come.

En massa tuggummin!

81000 stycken! 81000 tuggummin! Jag kunde ha köpt 81000 tuggummin. Men de gjord ja int. Ja köpt´me nå annat. Inte de 988 öl jag kunde köpt utan något jag behöver för att tjäna mitt levebröd. Försöker jag inbilla mig.

En vecka kvar. Sen är det ut i amsdjungeln.

Roliga saker under nästan ett och ett halvt år.

När jag sa gubbjävel till jättebebisen.
Erkännandet hos cepet efter att ha backat på en reklambil.
Omkopplandet av Jättebebisens telefon.
Fotohitlers och Jättbebisens högljudda bråk som inspelades på min mobil.
Mårdskinnsgubbens samtal till Hassel.
Hö´s synande av Anja Pärssons lår.
Kaptens Klännings äventyr.
Sofinkens äventyr.
När ungdamraggarn brtättade vad han vägde.
Högsta Tuppens reaktion på min protest. "Men va fan! Vem i helvete har satt upp det här!" han har enligt uppgift aldrig hörts svära innnan.
Tjuvgökningen i blåabilen.
Arrangörens förklaring av Jan-Halvors utbrott.
Jan Malmsjös psykbryt och totala humörsvängningar.

orkar int fler

Förberedelser inför grov älgfridskränkning

Jag och Jägmästarn. Vi var ut och röjde pass igår. Det regnade. Regn regn regn. MEn vi slet på. Regnet förstörde fyrhjulingen. Den tvärdog halvvägs ut iskogen. Säkringarna badade i vatten. Jag och Jägmästarn gav dock inte upp. Vi slet. Vi bar. Vi stånkade. När vi slitit klart var det bara att putta hem den 150 kilo tunga "terrängmaskinen". Igenom skog och över stenar. Ner i diken och över stubbar. Fy fan.
Men nu har vi fria skottfält. I alla fall på Hagbergsskalet. Bra det.

Idag har jag drillat formen på skjutbanan. Jag hade tillslut tre bronsserier. Helt okej.

Ett förtydligande

Jo. Det är sant. Ja! Jag har huggigt av huvudet på hönonrna. Inte kul. Men så är det. Det är inget nöje. Inget man gör för att det är kul. Man gör det bara. För att det är ett måste. Det är int. Kul. Fast man skrattar ganska mycket. Mest för att hantera situationen antar jag. Konstigt jag vet. Sorgligt. Lite.


Trastar däremot!

Nu bär det av

Snart. Eller efter jobbet. Eller egentligen ikväll. Mott norra Norrland min fattiga kusin. Det ska bli vansinnigt kul att träffa folk. Kusiner å så som man inte träffar så ofta. Eller nästan aldrig numer. Konstigt att när vi väl träffas så gör vi det 55 mil från dom som har närmast. Smart? Nej. Kul? Ja.
Min far har köpt en Caravelle. En blå buss med ratt och spak. Med den ska vi färdas till Kalix.

Semester känns vansinngt behövligt. När jag var på väg till bilen här om dan fick jag en aningen besynnerlig känsla. Allt blev tugnt. Väskans remmar blev betongliknande och axlarna nuddade för ett ögonblick midjan. Så kändes det. Men dagen hade varit jobbig.

Krimmarn var tillbaka idag. Det var kul. Han lättade upp lite.

Själv sitter jag här och får reda på både ett och annat. Jag känner mig lite som en gossipkung där jag sitter och ger igenkännande blickar och såskoppstaffliga nickar. Ehh?

Undrar vad man ska jobba med efter sista augusti? Älgjakt på heltid?
Antingen det eller kaninfarm.

En nära Smögen upplevelse.

Var på trav och jobbade. Jag och Krulltott2. Det är bra. Man får mat. Gratis. Jag tog en blandsallad. Det var en räksallad och en ost&skinksallad som fattat tycke för varann och helt enekelt parat sig. Räksalladen var den oskyldiga skeden. Den lyckliga avkomman blev en blandsallad. Ingen arisk renrasig sallad som lämpar sig för utställning. Utan en enkel blandsallad. En i folkmun kallas, blandis.
Salladernas jumbo.
Jag gillar kycklingsallad bäst. Men nu fanns inte det. Inte ens som en part i en salladshybrid. Tyvärr. Jag fick nöja mig med en blandis. MEN den var gratis, och gratis är gott.
Lik väl. Krulltott2 hade inte vare på så många travbanor tidigare. Han var lite yr. Jag plåtade de jag skulle och när jag gjort det ringde ANTA. Hon vill åka å träffa libaneser. Och jag skulle med. - Ge mig tio minuter.
28 minuter efter avtalad tid slänger jag ut Krulltott2 ur framsätet och in kliver Anta.En Anta med åskmoln under ögonen. En Anta som har fått 28 minuter på sig att bygga ilska. En Anta som är ilsk. Ganska rejäly. Hon som berättar att hon inte vill jobba över. Jag skäms. Jag har ätit sallad istället för att sätta mig i bilen och hämta upp na. Min hjärna jobbar för att hitta en utväg. Jag ler. Men det funkar inge vidare. Jag funderar. Ska jag krypa till korset? Ja! JA! Det ska jag. I det långa loppet kommer hon att uppskatta min ärlighet. Jag tar ett djupt andetag. Nu. Nu ska hon få sanningen. Den kommer att svida ibörjan. Men det kommer att bli bättre.

Men jag ångrar mig istället för att erkänna mitt misstag och bekänna så skyller jag på Krulltott2. Anta ler. Jag med. -Dom där på sporten... säger vi och ler tillsammans. I mjugg. -Dom där på sporten...

Nio mord på en förmiddag

När jag var liten fanns det vissa höjdpunkter i livet. När näsan blev pikig. Det var oftast något inom jordbruket.
Åka en ny traktor. Se en kalvning. Grisslakt eller hönsnackning.
En del ganska idylliska en del sannerligen makabra. Bara det faktum att vi fick dra lott om vem av oss barn som skulle få skära av grisarnas öron vid styckningen kan ju, uttalade i fel sällskap, verka aningen suspekt.

Hur som helst återupplevdes en sådan sak idag.
Ganska bestialiskt men icke mindre nödvändig. Chopp chopp sa det bara.

Hur som helst. Nu ska jag jobba.